Citat:
Ursprungligen postat av
ceph
Nja, något är mycket lurt med det där.
Märk för det första namnen på städerna på kartan, t.ex. Jekaterinoslav (dvs. Krasnodar pre-1920), Aleksandrovsk (Zaporizja pre-1925) m.m. Det är första ledtråden.
Eftersom den första folkräkningen i detta område
efter 1897 ägde rum 1926 (en rysk folkräkning ägde iofs. rum 1920 men bara inom dåv. RSFSR, och exkluderade Kaukasus, Krim m.fl. ställen, så den är det uppenbarligen inte)
måste det vara 1897 års folkräkning man går efter, som alltså inte nämner "etnicitet" utan endast i vilken omfattning olika modersmål talades här och där. Det har jag redan beskrivit i detalj i ett inlägg för några dagar sedan.
Där stämmer den där kartan grovt överens med
de områden som folk talade "ukrainska dialekter" i, alltså enligt den enda undersökning som faktiskt gjorts där vid tidpunkten,
men majoritetsförhållanden o dyl finns int med (och dialekter är inte samma sak som ren ukrainska, utan det där flöt runt rätt mycket), utan där har man i den senare sammanfattningen bara kört ångvält över alltihopa med
mova über alles, även där s.k. "lillryska" dialekter var i minoritet.
Eftersom kartan ovan uppenbarligen kommer från
Entsyklopedija Ukrajnoznavstva (som började ges ut av en grupp diaspora i väst, långt efter VK2) och författarna faktiskt står med (som mycket riktigt är nationalistdiaspora), blir det genast mycket klurigt och svårt att ta på allvar m.t.p. källmaterialet de måste ha använt sig av och det uppenbart tilltänkta klientelet. Det blir m.a.o. samma brasklapp direkt som
Bolshaja sovetskaja entsiklopedija osv. Historierevisionism är en grundpelare i detta gruff.
Ok, det köper jag. Så låt oss titta på de olika delarna som vi diskuterar som torde vara Donetsk, Luhandsk och Krim.
Det är ju de som varit under diskussion under ett par dagar och hur det ser ut samt tillväxt och antal personer med rysk etnicitet.
Några stycken finns samlade på den ryska wiki sidan (med länkar). Länkarna verkar säga ungefär samma historia.
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%94...B5%D1%86%D0%BA
https://sv.wikipedia.org/wiki/Donetsk
Donetsk oblast 4.3 miljoner, staden har en befolkning på runt 1 miljon personer. Etnicitet 60% Ukrainsk/40% rysk, språk 75% ryska/25% ukrainska
Runt 1930 var det runt 250 000 personer som bodde i Donetsk
Luhansk Oblast (Vilket var en del av Donetsk oblast innan 1938, 2.3 miljoner idag, 30% ukrainska/70% ryska som modersmål. Etnicitet 60% Ukrainsk/40% rysk
https://sv.wikipedia.org/wiki/Luhansk_oblast
Krim (gavs till Ukraina 1954) med en befolkning idag på 2.2 miljoner (68% ryssar/ 26% ukrainare och tartarer, 2001 var det 60%/34%), 1.2 miljoner 1959, 1926 fanns det 700 000 personer
https://en.wikipedia.org/wiki/Crimea
Jag ser inte att kartan har visat på något annat än vad som faktiskt sägs i dessa siffror dvs att Ukraina utan Krim har varit befolkat av etniska ukrainare. Sen kan man diskutera Krim och tartarerna, länge.
Men det jag fokuserade på var russifieringen.
Ukraina hade en befolkning om 28miljoner runt 1926. Idag är den 42.6 miljoner om man inte inkluderar Krim. Det blir en befolkningsökning på 14.6 miljoner eller runt 50%. Runt 1990 var den runt 50 miljoner.
https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_Ukraine
Russifieringen som skedde fram till 1989 är ju själva anledningen till att Ukraina idag vill ha ukrainska som enda officiella språk då man har flera hundra år av ryskkolonisation. Detta inbegriper också den ryska kyrkan, och andra delar som kontrolleras från Kreml.
Som exempel kan man se vad som hände mellan 1926 och 1939. Den ukrainska befolkningen var stabil medans det flyttade in mer än två miljoner ryssar.
https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_Ukraine
Detta eskallerade under de kommande årtiondena.
"The times of restructuring of farming and the introduction of industrialization brought about a wide campaign against "nationalist deviation," which in Ukraine translated into the end of "korenization" policy and an assault on the political and cultural elite. The first wave of purges between 1929 and 1934 targeted the revolutionary generation of the party that in Ukraine included many supporters of Ukrainization. Soviet authorities specifically targeted the commissar of education in Ukraine, Mykola Skrypnyk, for promoting Ukrainian language reforms that were seen as dangerous and counterrevolutionary; Skrypnyk committed suicide in 1933. The next 1936–1938 wave of political purges eliminated much of the new political generation that replaced those who perished in the first wave. The purges nearly halved the membership of the Ukrainian communist party, and purged Ukrainian political leadership was largely replaced by the cadre sent from Russia that was also largely "rotated" by Stalin's purges.[6]
During World War II, Russification was briefly halted when Axis forces occupied large areas of Ukraine. However, Russification of Soviet-occupied Ukraine intensified in 1938 under Nikita Krushchev, then secretary of the Ukrainian Communist Party. After the war ended, Western Ukraine was reabsorbed into the Soviet Union, and most prominent Ukrainian intellectuals living there were purged or exiled to Siberia. Leonid Brezhnev continued the Russification policies of Krushchev in postwar Ukraine.[7]
In the 1960s, the Ukrainian language began to be used more widely and frequently in spite of these policies. In response, Soviet authorities increased their focus on early education in Russian. After 1980, Russian language classes were instituted from the first grade onward.[8] In 1990 Russian became legally the official all-Union language of the Soviet Union, with constituent republics having rights to declare their own official languages.[9][10]"
https://en.wikipedia.org/wiki/Russification_of_Ukraine
