Lite svårt att komma ihåg allt här, men här kommer ett litet försök i alla fall:
Citat:
Ursprungligen postat av
BalleAnka
Per Lindgren, med Hanif Bali som sidekick, refererar domstolsförhandlingen med ljudklipp:
https://soundcloud.com/godton/237-ja...storn-av-skatt
Nu ska jag passa på att ge Jan Guillou rätt för en gångs skull.
I ovanstående inslag från 30 minuter och framåt så finns det Guillous duster med Skatteverket refererade.
Det kan mycket väl ha varit så det gick till, att Skatteverkets jurister var precis så snorkiga som Guillou påstod att de var. För de var riktiga tjurskallar.
År 1973 dömdes Guillou för spioneri och satt väl knappt ett år i finkan.
Vet ej om han satt på Långholmen, men något trevligt ställe var det verkligen inte.
Tror att man kan gå dit på studiebesök nuförtiden.
Guillous trubbel med Skatteverket började i och med hans väl tilltagna inkomster som författare.
För på den tiden så fanns inget annat sätt än att ta inkomsten som privat lön,
dvs högsta skattesatsen gällde.
Nåväl det här med Skatteverket började med att den hyllade barnboksförfattaren Astrid Lindgren fick betala 104 % i skatt. Alltså 4 % mera än det hon hade dragit in i lön.
Hon fick alltså betala av sin förmögenhet för att fortsätta att skriva.
Ansvarig Finansminister var då Gunnar Sträng.
Och det framgick att Sträng inte hade tänkt så långt att man faktiskt kunde tjäna så mycket pengar att man fick betala för att jobba.
Inofficiellt hade Sträng sagt något i stil med att "sådär mycket kan man väl inte tjäna ?".
Att skattetabellerna var inte uppbyggda för att räkna med så stora inkomster.
Astrid Lindgren skrev då sin berömda dikt Pomperipossa i Monismanien. Pomperipossa var en skattefogde som ville suga ut folket så mycket som det bara gick.
Detta var en mycket större grej än nutidens ungdomar kan tänka sig. För det var ett katastrofalt systemfel som uppdagades.
Och som gav stor uppmärksamhet utomlands.
Sedan var det inte långt därefter som regissören Ingmar Bergman också fick trubbel med Skatteverket. Och blev minst sagt orolig och rädd på riktigt.
Bergman valde att flytta från Sverige, och det blev en enorm prestigeförlust för Olof Palmes Regering.
Bergman blev orolig att med ett så stort skatteuttag så kunde han inte göra fler filmer, med allt som behövdes till det.
Därvid skrev utländsk press sarkastiskt och med galghumor om att Sveriges skattesystem gör att den svenska befolkningen långsamt tar livet av sig med sådana skattefogdar.
Nästa som valde att flytta var tennisstjärnorna Björn Borg och sedan Mats Wilander, bägge till Monaco.
Musikgruppen ABBa blev väl också tvungna att flytta en del tillgångar utomlands.
Likadant tex Europe.
Skattebråken var anledningen till att Björn Borg vägrade att prata med svenska journalister, och har knappt väl gett en enda intervju sedan flytten till Monaco.
Guillou å sin sida hävdade att han hade precis som en hantverkare rätt att göra avdrag för "inkomsternas förvärvande", som det heter.
Fastän han bara var en vanlig författare.
Jag tror Guillou förlorade nästan alla de skattetvisterna.
Dagens ungdom förstår inte idag om hur skruvat det svenska skattesystemet var på den tiden.
Att det faktiskt var helsjukt, och helt genomruttet.
För Astrid Lindgrens del blev det nödvändigt att bilda ett bolag som tog in inkomsterna, och att Astrid fick sin lön utbetalt från detta bolag.
Guillou har valt samma lösning, men nog har han rört till det med att låta bolaget stå för "skrivarlyan".
Jan Guillou verkar ha ett eget sinne för rättvisa, för i åratal har han hävdat att de rika måste betala
mera i skatt ?
Och nu när han själv tvingats till att betala mera i skatt, så blir det plötsligt helt fel ?
Kjell-Olof Feldt kom sedan att skrota mycket av Gunnar Strängs principer för skatteuttag.
Feldt tvingades ta fram den mera expansiva lånepolitiken. Annars hade troligen hela Stockholms innerstad förslummats i snabb takt.
Till nybyggnation gick det att låna billigt, men inte till renoveringar.
Ville en fastighetsägare renovera en hyresfastighet så fick denne betala dem med skattade pengar och utan billiga lån.
Så Feldt kom att ändra på detta, och man kan nog säga att det är Feldts förtjänst att innerstadens många vackra sekelskifteshus fått stå kvar.
Idén med att ge gynnsamma villkor för nybyggnation hade förmodligen en cynisk baksida från Regeringen Palme, att de på sikt skulle kunna håva in mera i skatteintäkter på sikt.
Annat var det med innerstadens gamla hus, de kunde inte huxflux höja hyrorna på grund av hyresregleringen och därför skulle det på lite längre sikt ge sämre skatteintäkter för Staten.