Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

De som t ex viger homosexuella är av satan.

Vi pratade om Satan och hur man kan deklarera så bestämt att han är si och så, och du följer upp med Vi, de troende - Hans folk? Det låter ju lite fel.

Alltså, hur kan man påstå:


Det låter ju som om lightened vet mer än vad som får i skrifterna, som om man övat på lite påhittande med sin pastor eller något.. Så, hur vet man att Satan är ovanstående? På vilka grunder?

Du kanske är av satan som inte vill att homosexuella ska ha samma rättigheter och rätt till kärlek som andra?

Men Jesus älskad väl även dessa syndare?

Det är olyckligt, att 'satan' har blivit ett del-fokus för debatten, eftersom denna karaktär i bibelns version är så kronologisk och 'job-description' rörig, att centreringen om honom/(henne?) antar a priori premiss-status (~d.v.s. ett obefogad 'sannings'-antagande man kan bygga på).

Tråd efter tråd med blint troende som deltagare......med konklusion FÖRE fakta som metodologi.........går in i denna återvändsgränd, och blir lika indignerade eller förvånade varje gång rörigheten omkring 'satan' påpekas.

'Satan' har blivit en sorts kristen folklorism.

Men till saken:

1/ Metafysisk ultimativ, absolut etik (till vilket jag för tillfället utöver teism också inkluderar dom metafysiska aspekter av deism och panteism).

Detta ledar oundvikligen till det vanliga 'verklighets'-käbblet, där tro står emot den rationella verkligheten och ytterligare till tro emot tro. Från metafysisk håll blir det predeterminerat metafysisk dogmatik emot annan metafysisk dogmatik, värdelöst stödjat av cherry-picking/quote-mining i större eller mindra cirkel-argument.

Det lille semantiska knepet med att kalla dogmatik-inspirerade upplevelser för 'vittnesbörd' är lika meningslöst; dessa 'vittnesbörd' glidar snabbt från att vara anekdotisk information över till att bli pådyvlande propaganda.

Men för all del, vill religiösa metafysiker snabbt ta död på tråden med dispyter om antalet änglar som kan dansa på en nålspets........ni är ambassadörer för religion och såna skolastiska övninger är OCKSÅ ett budskap om vad religion är/kan vara.

2/ Kosmisk verklighet, som kan betraktas från två persepktiv.

a/ Det kosmisk observerade i en relativistisk ram. D.v.s. naturlagar, tolkninger av naturlagarna, empirism, logik, epistemologi och alla dom verktyg vi i det rationella verklighets-sökandet förfogar över. Denna modell har många gap....det icke-observerade/för-tillfället-icke-observerbara ......men vi kan med viss framgång ändå relatera till dessa gap (åtminstone utanför hard-science området) med pragmatik. Det gåt bra att avpröva olika etiska modeller i praksis, båda m.h.t. utformningen av etiska ideal och dessas praktiska tillämpning.

b/ Det, från ett rationellt perspektiv, kosmisk endast-delvis-observerade, men icke-falsifierade. D.v.s. anomalier (~som ofta kallas paranormala fenomen). Det är en intressant kategori som borde få mera seriös uppmärksamhet, eftersom en mycket stor del av det som kategoriseras som metafysik egentligen hör hemma här.

3/ Filosofisk positivism som ledar till den filosofiska positionen 'absolut materialism', den religiösa metafysikens spegelbild; med samma brister som religiös metafysik: Inget eller mycket dårligt epistemologisk underlag.

Omständligt och delvis perifärt....visst. Men.... anser jag....kanske ändå nödvändigt för att få perspektiven sorterat lite.

Om inte quote-mining kriget kommer att ta över hela tråden, och jag får lite respons på denna post vill jag följa upp den med en senare, mera ämnes-direkt post.

Nej, det var ett svar på din frågeställning om inlägget före din. (sida 6 i tråden)

Nej, det är ungefär det som sägs i NT, men ännu en gång, skall man använda orden "står för", därför att Gud är Gud, och det finns inget annat sätt att beskriva Honom.

Jo, märk vart din ifrågasättande tar dig...

Man behöver inte vara ett geni för att fatta, att det där med gud gud och åter gud bara är påhittat svamel. Du verkar vara rätt vilsen än idag. Själv så förljer jag mitt eget innre, skaffar mig egna uppfattnigar, jag har en hjärna att tänka med, och innre att gå efter. Så jag klara mig fint utan gudar och dess sagoböcker, så ser jag på det hela. Jag litar mer på mitt innre än på något som inte finns.

Lite för egocentriskt för min smak. Vi är ju ändå fler än just du i vår livsuppfattning.

Det var inte ett svar, det var en pyttepredikan utan relevans till tidigare frågeställning.
Det ni inte svarar på är hur ni vet allt detta om satansfiguren och hur det inte skulle vara fullständigt fabulerande och påhittande för att vidareutveckla myten enligt eget subjektivt tycke. Hänger du med?

Mitt ifrågasättande tar mig förhoppningsvis till större insikt. Vad tänkte du på?

Han älska individen, men godkänner inte homosexualitetn.

Vad säger Bibeln om homosexualitet?
Rom. 1:24-27: "Gud [har], i överensstämmelse med de ting deras hjärtan hade begär till, prisgett dem åt orenhet så att deras kroppar kunde bli vanärade ibland dem.
Gud [har] prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som år emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning son var tillbörlig för deras förvillelse."

1 Tim. 1:9-11: "Lag ... utfärdas [inte] för en rättfärdig människa, utan för laglösa och oregerliga, för ogudaktig och syndare, för ... otukts män, män som ligger med män ... och vadhelst annat som är emot den sunda läran enligt den lycklige Gudens härliga goda nyheter." (Jämför 3 Mos, boken 20:13.)

Jud. v. 7:
"Sodom och Gomorra och städerna omkring de; [år], sedan de ... hade gått ut efter kött för onaturligt bruk ställda fram för oss som ett varnande exempel genom a ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld (Namnet Sodom har blivit grunden för ordet "sodomi", vilka vanligtvis betecknar ett utövande av homosexualitet eller onaturlig otukt.
Jämför 1 Moseboken 19:4, 5, 24, 25

Det är Bibeln Guds ord som gäller, inte våra uppfattningar.

"Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga"?

Finns den frasen med eran Bibel?