Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Cultura
			 
			Syndafallet är en briljant lärdom som är högaktuell idag men jag tror många missar poängen. Det är inte brottet i sig utan det vi stal som omöjliggör att vi kan vara en del av paradiset. Vi ådrog oss en egenskap där vi, ofrivilligt eller ej, orsakar förändring som gör att evigheten inte kan bestå. Det är ett konstaterande av en universal dynamik som konsumerar rådande strukturer när det subjektiva överkommer det objektiva.
Vår kultur är ett solklart exempel på detta syndafall där vår empiri och objektivitet inte längre kan hålla oss enade. Detta för att ideologin ätit av äpplet och nu låter deras subjektiva uppfattning om godhet och ondska definiera kulturen och forma empirin. Därmed förverkas folkets naturliga plats i helheten och den kunskap som tidigare höll oss samman är nu vad som leder till vårt sönderfall.
Satan känns inte direkt relevant i sammanhanget utan det är snarare att det skapas ett helvete på jorden när vi ger Djävulen och Gud ett ansikte.
		
	 
 
Precis så känner jag. Man ska inte ge ett ansikte på gud eller satan, men man behöver inse vad som är anledningen till negativitet inuti sig. Kolla inåt och aldrig utåt.
Alla känner till Adam och Eva i Gamla Testamentet. Moderna människor lägger ingen större vikt vid sådana berättelser. Men detta var en intressant liknelse som faktiskt berättade om mänsklighetens medvetandeevolution. I korthet: Adam och Eva levde i Paradiset. Det senare är en benämning på den tid då människan inte identifierade sig med sinnet utan levde i enhetskänsla med alla och Gud, inget ego med andra ord. Så frestade ormen, Eva åt frukten, och så även Adam, och i och med detta uppstod det falska egot som bygger på separation och rädsla. Därmed upphörde människans paradisliknande tillvaro och sedan dess har människan uppträtt ungefär som i våra dagar. Egots existens bygger på illusionen om separation från Gud, vilket är omöjligt eftersom allt uppkommer ur den medvetenhet som är Gud.
Den galna människan har skapat fantastiska ting och vetenskapen har nått stora höjder. Samtidigt färgas framstegen av det mänskliga sinnets dysfunktion. Människan har sedan urminnes tider haft ihjäl varandra men idag förfogar man över medel som gör det allt effektivare. För tusen år sedan slog man ihjäl precis som under 1900-talet. Skälen är de samma - krig, makthunger, girighet, rädsla som kan blomma ut i form av religiösa och ideologiska skäl, pengar och andra begär. Under 1900-talet förfinades metoderna, se på första världskriget hur den nya tekniken lyckades ha ihjäl miljontals människor och vansinnet kretsade kring lite mark. Därefter har galenskapen eskalerat i andra världskriget och andra krig, folkmord i naziregimens spår, miljoner dödade under kommunismen i Sovjetunionen, folkmord i Kambodja, Rwanda, den forna Jugoslavien och mängder med andra platser. Människan har haft ihjäl kanske 2-300 miljoner medmänniskor på 100 år och det pga.*Av djup omedvetenhet. Per definition galenskap.. ondska, satan. 
Den kollektiva dysfunktionen, omedvetenheten orsakar även övergrepp på naturen - förstörelse av skogar, hav, floder och luft. Klimatförändringar pågår och det kan anta mått som få anar idag. Djur behandlas som själslösa ting, vandvårdas, jagas och utrotas. Lidandet är således stort och fortgår det okontrollerat kommer det leda till undergång för mänskligheten. Det är milt sagt dystra rader men samtidigt beskriver det ett faktum som också beskriver hur tokigt människan uppträder. Vansinnet beror på denna djupa omedvetenhet och enda möjligheten att bryta utvecklingen är att skapa dess motsats - medvetenhet = andlig utveckling.
Ändå anser de flesta att något måste göras, men inser inte att de ofta ska börja inom sig själva. Dysfunktionen yttrar sig som rädsla, girighet och så vidare, men det är inte det som är själva orsaken. Att bli en bättre människa är en god sak men en sådan förändring kan enbart ske om en medvetandeförändring kommer till stånd. Det är detta som är kärnan i andlig utveckling -*Du blir inte en god person genom att tänka dig fram till det utan du måste upptäcka det inom dig. Det är ett av de högsta skälen till ditt livs utformning. Det yttre betingelserna är det som på sikt skapar insikt och visdom. Det yttre är sekundär, det inre primärt. Andlig utveckling är en själslig mognad som successivt skapar högre medvetenhet. Om man använder religiösa termer skulle man kunna säga att livet är en frälsningsprocess. Människor är därmed olika långt gångna i den utvecklingen och det är naturligtvis också en förutsättning för livets skola. Vi behöver både och tills vidare. Men för att motarbeta denna värld satan så börjar det hemma i vardagsrummet, med dig. För att ände världen vi lever i måste vi alltid börja med oss själva.