Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Det är för att på evolutionens resa så var det bland annat min tur just nu en kort liten stund. Mer ingående kan jag inte förklara. Om det ens går.


Det ena ger inte det andra. Så jag skulle vilja föreslå att dina antaganden är felaktiga. Inte för att det nödvändigtvis behöver vara fel, utan just att du inte kan göra antagandena som du gör.

Men visst tror jag på det goda i världen. Jag tror att den sekulära människan har möjlighet att skapa en god värld. Det är dock inte bara religioner som är satan. Men med dom undanröjda så har vi nog tagit bort 80-90% av satan i alla fall.

Nej jag ersätter inte religioner med vetenskapen. Kristendomen t.ex är en saga samma som Harry Potter och jag kan inte heller säga att jag ersätter Harry Potter med vetenskapen.

Satan är pöbelns kollektiva medvetande.

Tror du att kristendomens saga är påhitt?

Självklart att SATAN är en GUD
Det var ju GUD som ville neka Eva och Adam sina egna liv och ansvaret över deras liv, deras medvetande och handlingar.

Satan enligt mig måste naturlitvis vara själva GUD, då han oftast eller ALLTID är grunden till mycket ondska. Vishetens äpple som man nu enligt "sägner" åt av i Paradiset skulle ge upphov till bättre vetande, ett eget medvetande och eget ansvar för sina handlingar. Men när äpplet tuggades på förnekades "enligt sägnerna" GUDS skapelser skydd och kärlek från sin egen skapare, HAN tog sin hand från dem bägge Adam och Eva och lät dem nu leva ett medvetet liv, med eget ansvar för sina handlingar med mera.

Jag menar att tillber man "GUD" på ett eller annat sätt så tillber man SATAN-kort och gott, en ond "varelse"- eller ett ont tankesätt som på ett eller annat sätt ville neka "livet" att ta sitt eget kliv i utvecklingen. Titta bara på Muslimer, exempelvis. Tar DE ansvar för SINA handlingar, nej ofta gör de saker, goda eller onda i Allahs namn (GUDS namn)- och rättfärdigar dessa handlingar med att GUD vill så- att det ska ske.

DE är med andra ord i maskopi med Satan eftersom de själva inte tar ansvar för sina handlingar utan "skyller" handlingarna på GUD/Satan...komplicerat? Ja, kanske men för mig är detta en ganska så absolut förklaringsmodell på vad, vem som gestaltas som GUD/Satan. Handlingarna utförs av en fysisk form, men tanken/tankarna utförs genom en "andlig"- GUD/Satan.

Ja! Framgår inte det tydligt i mina inlägg här i tråden? En saga är en påhittad berättelse. Man hittar på sagor i olika syften. När det gäller kristendomen så är det onda människor som i mycket onda syften har hittat på sagan och alla idéer omkring. Med andra ord är det en skräcksaga.

Det är dom onda människorna som skapar dessa onda sagor som är satan enligt min definition.

Att kristendomens saga är påhitt finner man bevis för i själva sagan. Då den gör påståenden som fungerar enligt den tid då den är påhittad eftersom man inte visste och förstod. Nu när man har bevis för att det mesta som påstås i den sagan inte stämmer så blir det en enkel match. => Fake News, som man brukar säga idag.

Jag expanderar mitt start inlägg och syftet är inte att förse er med ny information eller nya föreställningar utan att bidra med en ögonöppnare och förhoppningsvis en medvetandeförändring. Antingen sker det eller så kan texten uppfattas som meningslös. Det kan bara ske något för dom som är redo, som i vilken andlig utveckling som helst. Det handlar således inte bara om att överge stela, inlärda mentala strukturer som begränsar ens livsåskådning och skapar fångar i den egna personligheten, utan också om en mognad som vuxit fram som skapar en beredskap för en utveckling.

"Vi är den som vet bäst och vi är hotade av de andra som står för det som är fel och hotfullt". En kollektiv attityd som präglar motsättningar mellan två länder, raser, religiösa inriktningar, politiska system eller annan tänkt polarisering mellan grupper av människor. Vi ser det överallt idag - från rivaliserande fotbollsfans till stridigheter mellan nationer. Inget nytt under solen för så har det sett ut genom hela vår kända historia. Parterna i en konflikt är båda helt uppslukade av sitt eget perspektiv, dvs. de identifierar sig med sina tankar och sin föreställnings-värld. Grunden till konflikten är dels denna identifikation men också oförmågan att se ett annat perspektiv kan vara precis lika giltigt och betydelsefullt. I flera delar av världen är människan oförmögen att göra det eller så saknas viljan. Båda parter anser sig sitt inne med sanningen och befinna sig på den rätta sidan. Den mångåriga konflikten mellan Israel och olika grupperingar är ett exempel på detta liksom våldsyttringar mellan religiösa varianter. Motståndarsidan blir fiender, de bli avhumaniserade och därmed kan våld brukas utan urskiljning utan känsla för lidandet. Det uppstår en ond cirkel av våld, hämnd, reaktion och motreaktion. Det kollektiva egot
manifisteras via det individuella och principen är den samma. Man kan åter blicka tillbaka på 30-talets Tyskland där massorna lät sig fängslas av prat om hotet från judarna, allt "ont" de stod för och helt vanliga människor kunde ses begå våldshandlingar mot andra tyskar vars enda "brott" låg i att de var judar. Som vi vet eskalerade det till industriell utrotning av människor och många inblandade var helt förblindade av egots starka influens och identifikation med en svart föreställningsvärld och tillhörande tankar. Roten till allt vansinne är således fullständig identifikation med tankar och tillhörande känslor, vilket är lika med egot. Egot bygger sin existens på känslan av separation. Egot stärker sig själv genom att ha rätt, genom fördömande, offerkänslor och gärna med ilska mot de som betraktas som fiender. En oerhört tillfredsställande känsla för egot och det ger upphov till en separation mellan dig själv och andra. De andras tänkta negativa åsikter eller egenskaper förstoras upp så till den milda grad att du inte längre kan känna att ni båda är människor. Denna separation avlägsnar människor från förankringen i livet och allt de vi delar med varandra i livet, det vill säga den enhet vi tillsammans utgör, vilket de flesta inte känner av.

Hur ofta stöter vi inte på människor som är angelägna om att få berätta en nyhet. "Vet du vad?" och så följs frågan av en tystnad, ett ögonblick som fyller denna person med en tillfredsställelse då den anser sig vara lite förmer då den besitter information som du inte har. Det är egot som känner denna tillfredsställelse. Du kan själv undersöka denna känsla hos dig själv. Nästa
gång du har en sak du känner dig angelägen om att få berätta kan du försöka vara uppmärksam och närvarande precis innan så kan du erfara denna uppvällande känsla av tillfredsställelse och kraft. Egot invaggar dig i en känsla av att vara förmer än någon annan i detta ögonblick. Vanligt skvaller har sin orsak i detta och det kan skapa beroende, människor vill ha mer av denna känsla.
amma mekanism finner vi hos dom som älskar att prata illa om andra bakom ryggen. Illvillig kritik mot andra skapar en illusorisk känsla av överlägsenhet som ett negativt omdöme ger upphov till. För övrigt så är själva företeelsen att sprida negativa omdömen om andra något vi ser hos negativa människor och det slår naturligtvis tillbaka. Hur reagerar du själv på skitsnack om andra? Mår du bra av det så är det en känsla som egot konstruerar då du känner dig starkare eller mindre hotad. Känner du motvilja genomskådar du negativiteten.

Egot är en del av formens värld, dvs det som kan röras vid, ses och kan ges en beteckning, ett namn. Ett ord används för att identifiera något och därmed invaggas man i tron att man då vet vad det är. Men faktum är att man enbart täckt över det som egentligen finns där med en etikett. Därmed fastnar vi i en ytlig föreställningsvärld som enbart låter oss uppleva det ytliga lagret av verkligheten. Vi vandrar genom livet utan att förstå hur allt hänger samman och vi inser inte att allt kommer från samma källa. Ta det i praktisk handling. Sätt dig på en stol i naturen och fokusera på det du ser, du kommer bli överraskad.

Vi lever i en tid då egot kanske är starkare inom kollektivet än vad det någon gång varit tidigare. Aldrig har väl materialismen härskat så tungt och aldrig har vi varit så långt från de vi egentligen är. Det är inte underligt att den psykiska ohälsan ökar och att flera söker svar och söker sig till andlighet. Det skrattas åt att det skulle finns något bortom det förhärskande ytliga förhållnings-sättet, en mening och en djupare tillvaro förnekas och betraktas som humbug och destruktiviteten fortsätter skapa sår i människor och natur. Och det beror på en djup omedvetenhet som förstärkts i dessa oföränderliga och starka tankestrukturer som befäster en mekanistisk värld där man inte förstår hur allt hänger samman. Det här låter ju dystert men det finns ljus och hopp. I gamla skrifter, i öst och väst har det skrivits om en tid skulle komma då en stor förändring skulle ske, en förändring där det gamla skulle överges till förmån för något nytt. Det låter verkligen som något hämtat från New Age-kulturen, men faktum är att mycket respekterade personer uttrycker just detta, bl.a. Eckhart Tolle. Egots struktur kommer ge vika
kollektivt och det bereds plats för något nytt som också är en förutsättning för vår överlevnad. Vi ser det från första parkett - bankvärlden, som baseras på egots egenskaper håller på att vackla och vi kommer få se banker gå under, företag, men också stater och andra samhällsstrukturer som bygger på egots fördunklande inverkan. På sikt kommer västvärldens dominans förskjutas österut, och det ser vi nu Iran, Turkiet, Irak Pakistan osv.

Jag är inte alls någon förespråkare för att religioner sitter inne med frälsande sanningar, men vänder mig gärna till religiösa texter då de uttrycker något som tyder på insiktsfulla formuleringar, som ibland behövts tolkas av klarsynta personer. Jesus bergspredikan, där Jesus gör en förutsägelse som få har förstått: "Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet"

"De ödmjuka är de som saknar ego. Det är de som vaknat och inser att de till sin natur är medvetenhet och ser detta i alla andra, i alla livsformer. De lever i ett tillstånd där de känner sin enhet med helheten."

Men vi lever i en förändringens tid. I sjukdomstillstånd pratar man ibland om att man måste bli sämre innan man blir bättre - hög feber innebär att de främmande organismerna lättare bekämpas i den högre kroppstemperaturen och immun-försvaret kan fullfölja sin uppgift. Vi lever i en tid när egots influens förstärks och det syns i världen - egot skapar motsättningar, jakt på mer rikedom, hänsynslös exploatering av naturen, diverse stridigheter och så vidare. Men egot är förutbestämt att upplösas och det är den tiden vi lever i. Faktum är att det brådskar då mänsklighetens omedvetenhet hotar vår art och en utveckling är nödvändig. Det är en förändring som är djupare än vår tankevärld. Den nya medvetenheten handlar om att kunna gå bortom tankarna och att nå en dimension som är betydligt mer omfattande än tanken. Då hämtar vi inte vår uppfattning om vilka vi är från ett ständigt tankebrus. Den medvetenhet vi då talar om är det som föregår tanken, det rum som tanken uppstår i. Det låter kanske besynnerligt men prova att få svar på ett problem genom att meditera över det. Fokusera på det du vill ha svar på och släpp sedan alla tankar och reducera dom t.ex. genom att centrera på andningen en stund. När tankarna är stilla och få så stanna i det tillståndet en stund. I detta stilla sinnestillstånd skapas en möjlighet att involvera en inre medvetenhet som är betydligt större än ytintellektet. Intuitionen har sitt ursprung här.

Var öppen för något annat bortom det du tror för bortom det finns möjlighet att upptäcka något mer äkta befriat från fördomar och egobaserade uppfattningar.

När du fruktar, fråga dig då vad det är som orsakat dig mest lidande i ditt liv. När du har svaret, ställ dig då frågan vad det är som du bör frukta mest.

Ja, satan är gud i det här systemet och uppfinnaren till lögner. Men satan förskingrade troendet gud hade gett honom. Hur kom lögnerna till? Gud nekade dom för han visste att den onda vägen skulle skapa endast problem plus döden. Kolla bara vart vi är idag, gillar du den här världen? Ingen vet vilken frukt det var som åts. Även idag vi bestämmer själva oavsett om vårat bestämmande leder till ont eller gott resultat. Vi har en känsla i oss som säger att vi vill bestämma själva, därför i situationer lyssnar vi inte på vår mor eller far som har mer visdom än oss men får smaka på den bittra smaken när vi insåg att vi skulle lyssna på dom eftersom vårat val resulterade konsekvenser. Nekandet var ett positivt nekande, inte ett negativt.

Jag tror i ärlighetens namn att om du hade en son, så skulle du neka hans handling och omedvetande om du visste var för negativitet det skulle leda till. För du vill inte att din son ska lida för du har kärlek för honom.

Å herre Jesus. Det här var mycket bladder som inte säger mycket annat än att det verkar som att du precis stuckit näsan ut i världen. Men det som jag får ut av det är att det som ligger bakom det mesta onda genom historien är just religioner. Därför är det som jag sagt tidigare just människorna bakom dessa sagor som är Satan.

Du övertygar mig än mer om att vi måste bort från det. Du triggar mig med din text nästan att vilja förbjuda religionerna och dess vedervärdiga böcker som är det ondaste onda smidda med ondska så ren som Satan själv.

Bibeln rådgiver människan ett liv till det bättre. Därför ser vi många människor som har varit kriminella, beroende eller ilskna förändras kollosalt. De skapar en större medvetenhet. Hur kan det vara ont? Det är inte den som ligger bakom de som var onda, utan vi som tolkar den efter tycke.

Att skapa en medvetenhet berör kärnan i allt det som mänskligheten strävar efter och alla stora religioner URSPRUNGLIGEN handlade om. Svårt att förstå det eftersom den religion vi möter och ser idag består av ritualer, regler, doktriner, gamla dogmer och att vi ska vända oss utåt för att finna Guds samtycke. Det har blivit till en stor del intellektuella konstruktioner, tankemönster som inte har något med andligheten att göra. Andlighet är inte intellektuellt som denna värld vill få oss att tro utan en produkt från vårt inre, den rena medvetenheten.
Människor i allmänhet har inte förstått det här utan skapade något själva utifrån tycke.. tänkande och smak. Därför i mitt tycke felfungerar religonerna till stor del och skjutsar in oss i rädslan och stärker våran tänkande värld som resulterar våran tolkning utav livet.

För de som följer en ytlig livsfilosofin är det naturligtvis svårt att tänka i dessa banor. De ser inget djup och gör skillnad mellan händelser som är ”bra för mig” och de som är ”dåliga”. Helheten är dock mer än det man kan se på ytan, mer än summan av dess delar, mer än det som ditt liv eller världen innehåller. Du som vet med dig att du förmodligen lever i en föreställning att allt ska vara som du önskar, annars är det fel, tror du verkligen att livet till sin utformning är bristfälligt och låter dig kasta bort livet på meningslösa händelser eller någon som orsakar lidande utan anledning? Är du osäker kan du fundera på när du senast dömde någon annan eller en situation. När du gjorde det, har du funderat på vad du egentligen visste? Ja, förmodligen fastnade du i ett resonemang att det skulle var si eller så och var det inte det så var det fel. Du ställde dig över livet och trodde du visste mer och nog ödslade du energi på ett negativt utspel.

Vi dömer det vi inte kan förstå eftersom vi inte ser helheten, och därför dömer felaktigt. Det leder till en vånda för alla de domar vi fällt över oss själva, andra och livet. Det finns ingen sinnesfrid i det och det är vår felaktiga varseblivning som orsakar det. För att se och förstå en annan värld, en mer sann sådan, måste vi förändra vårt närmande till oss själva och det vi möter i form av medmänniskor och olika händelser i livet. Börja med att tänka bortom den första tanken och undvik att döma. Dömandet i sig blockerar dig från att upptäcka sanningen bakom. Var ödmjuk och inse att du oftast inte förstår vad livet vill berätta för dig om du enbart uppehåller dig vid en ytlig världsåskådning. En sådan leder oftast till förhastade slutsatser grundade på snabbt uppblossade känslor, som fångar dig i en karusell som snurrar allt snabbare, till sist kan du inte kliva av.

Ond energi...

Vi är en organism. Ingen kommer undan. Folk kommer och går. Tidsresenärer och hela baletten.
Religioner och sånt är fasad. Det hade räckt med Jesus. Vi försöker driva ett samhälle här
Likt boskap.

Folk jobbar överallt. Robotar. Du är ensam.
De får vara. De är bättre.

Allt ut och in.
Vad hjälper Jesus nu? När jag är så usel.

Mig kan du inte hjälpa mer. Bara slå ner.

Jag anser att ateister fördunklar sig själva.
Jag avskydde matematik eftersom jag tyckte att det var svårt. Det resulterade i att jag skippade många lektioner och det gav upphov till tänketid och att jag insåg att jag sätter krokben för mig själv eftersom jag inte låter mig utvecklas. Mina tidigare erfarenheter i livet angående matematik gjorde så att jag hade en omedveten negativ bild om det och där i grundades min oförståelse som ledde till mina svårigheter. Jag höll mig till en ytlig föreställning. Jag gjorde mig själv till dömandets gissla eftersom jag hade en fördömande attityd mot det som sen senare i livet visade sig vara tillfredställande och roligt och vilken användning jag har fått av det efter jag tog av mig mina fördunklande solglasögon. Jag kan inte tala för ateister, men det är känslan jag får av dom när de ställer sig i den positionen att avlägsna sig från att förstå att ALLT är kunskap oavsett om det inte är relevant just för dig. Jag kan tycka att ett bilprogram är fruktansvärt tråkigt men med en öppning hållning förstår jag att det är kunskap som kommer fodra mig och som kan komma till användning i min framtid. Människor skaffar körkort för att ta sig från A till B men intresserar sig ytterst lite om bilens funktion och historia. Men ateister är det inget fel på, eftersom dom inte vet annat. Precis som jag inte vet annat om till exempel evolutionen. När man accepterar att man lever i visshet så öppnas många dörrar. Jag tror om ateister verkligen hade satt sig ner och studerat så hade det sucsessivt ändrat sin syn på världen och uppfattning. Kunskapen har en tendens att slå upp ögonen. Bibeln i detta fall är en bok fullspäckad med filosofi och poesi, till och med vetenskapen behöver den för att förstå våran värld. Men om man inte är filosofiskt lagd är det svårt att tänka i dessa banor som jag nämde tidigare. Men allas tid kommer förr eller senare när prövningarna knackar på dörren krackeleringen äger rum i den ytliga livsåskådningen. Desto längre det går, desto hårdare kommer vi att bli omruskade.

Avslutningsvis vill jag råda att ta ett steg åt sidan och bered plats för tanken att det finns ett syfte med du ställs inför. Hur illa det än är så finns det en belöning i form av erfarenhet, förändrat tankesätt, nya värderingar, nya vägar kan öppnas för något bättre och så vidare, och så vidare. Döm inte livet, döm inte andra människor utan försök vara ödmjuk inför det du oftast inte alls förstår fast du är så övertygad om att du gör det. Där finns alltid mer än du anar och livet för dig alltid till något som blir gott i slutänden.