TS inlägg är säkert välmenande, men inte särskilt genomtänkt.
Det är lätt hänt att man använder sig av begrepp som "synd" och "ondska" i dessa diskussioner, utan att reflektera ordentligt över ordens innebörd. Sanningen är att det är tvärtom; det är inte ondskan som går i arv, det är synden som gör det.
Det finns en viss dynamik mellan synd och ondska. Denna dynamik exemplifieras bäst av Jakobs brev kapitel 1, vers 13-15:
Jakobsbrevet 1:13-15
Den död som det talas om, är en andlig död. Och det är när människan befinner sig i detta tillstånd, som ondskan kan få tillträde till själen och besudla den genom allehanda djävulskap. I Katolska kyrkan kallas detta tillstånd mortal sin. Två helgon som förstod detta var den heliga Katarina av Genua och den heliga Teresa av Ávila:
St. Catherine of Genoa
St. Teresa of Ávila
Dessa citat bestyrker tesen ovan.
Jag skulle hellre använda ordet "fallen".
Fördelarna? Vilka fördelar pratar vi om?
Så, vidare till nästa punkt.
Som sagt, ondska och synd är inte samma sak. Läs min kommentar ovan.
Förvisso.
Du använder igen begreppet ondska på ett sätt som är som upplagt för att skapa förvirring då du använder de två begreppen omväxlande som det passar dig. En mer korrekt formulering vore " [...] då ens handlingar, tänkande och kännande inte blir fri(a) från synd [...].
Ja, du har rätt i att man inte blir helt fri från synd trots att man bekänner sina synder och ångrar sig. Men det är detta som är målet med hela det kristna livet: helgelse. Och det är ingen enkel uppgift, utan en process som pågår hela livet. Därför är det viktigt att ha tålamod med sig själv. Moses den Svartes historia vittnar om vikten av just detta:
Så, vidare.
Som sagt, se min kommentar ovan när du pratar om "fördelarna" med att välja Satan.
Predestination?
Satan är den rena ondskan. Därför är det intellektuellt ohederligt att försöka försvara honom, då han är förkroppssligandet av allt vad galenskap och ondska heter.
Citat:
Det är lätt hänt att man använder sig av begrepp som "synd" och "ondska" i dessa diskussioner, utan att reflektera ordentligt över ordens innebörd. Sanningen är att det är tvärtom; det är inte ondskan som går i arv, det är synden som gör det.
Det finns en viss dynamik mellan synd och ondska. Denna dynamik exemplifieras bäst av Jakobs brev kapitel 1, vers 13-15:
Jakobsbrevet 1:13-15
Citat:
Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död.
Den död som det talas om, är en andlig död. Och det är när människan befinner sig i detta tillstånd, som ondskan kan få tillträde till själen och besudla den genom allehanda djävulskap. I Katolska kyrkan kallas detta tillstånd mortal sin. Två helgon som förstod detta var den heliga Katarina av Genua och den heliga Teresa av Ávila:
St. Catherine of Genoa
Citat:
This I say, because God showed me somewhat of his truth, in order that I might know what man is without him; that is, when the soul is found in mortal sin, at that time, it is so monstrous and horrible to behold, that it is impossible to imagine anything equally so.
St. Teresa of Ávila
Citat:
I once heard a spiritual man say that he was not so much astonished at the things done by a soul in mortal sin as at the things not done by it. May God, in his mercy, deliver us from such great evil, for there is nothing in the whole of our lives that so thoroughly deserves to be called evil as this, since it brings endless and eternal evils in its train.
Dessa citat bestyrker tesen ovan.
Citat:
Som ni märker mixas individ och kollektiv. Människan som kollektiv är ond och därför är varje delmängd som ingår i kategorin "människa" ond, dvs. alla individer. Människan som individ har dock möjlighet att erkänna denna ondska och vända sig till den kristna Guden.
Jag skulle hellre använda ordet "fallen".
Citat:
Om man skall förneka Gud så kan man sägas hamna på Satans sida, inte minst om man bejakar ondskan. Låt mig därför försvara den senare, i form av några satser som förstås inbjuder till ifrågasättande, men som likväl pekar på fördelarna med att välja Satan ...
Fördelarna? Vilka fördelar pratar vi om?
Citat:
Uppenbarelseboken 20:10
Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.
Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.
Så, vidare till nästa punkt.
Citat:
1. Att bejaka ondskan är samma sak som att bejaka människans natur.
Som sagt, ondska och synd är inte samma sak. Läs min kommentar ovan.
Citat:
2. Det är meningslöst att förneka sin egen natur, eftersom denna ändå finns kvar.
Förvisso.
Citat:
3. Att erkänna sig som syndig är samma sak som att hyckla då ens handlingar, tänkande och kännande inte blir fri från ondska även om jag erkänner mig som syndigt förtappad.
Du använder igen begreppet ondska på ett sätt som är som upplagt för att skapa förvirring då du använder de två begreppen omväxlande som det passar dig. En mer korrekt formulering vore " [...] då ens handlingar, tänkande och kännande inte blir fri(a) från synd [...].
Ja, du har rätt i att man inte blir helt fri från synd trots att man bekänner sina synder och ångrar sig. Men det är detta som är målet med hela det kristna livet: helgelse. Och det är ingen enkel uppgift, utan en process som pågår hela livet. Därför är det viktigt att ha tålamod med sig själv. Moses den Svartes historia vittnar om vikten av just detta:
Citat:
Moses was zealous in all he did, but became discouraged when he concluded he was not perfect enough. Early one morning, Saint Isidore, abbot of the monastery, took Moses to the roof and together they watched the first rays of dawn come over the horizon. Isidore told Moses, "Only slowly do the rays of the sun drive away the night and usher in a new day, and thus, only slowly does one become a perfect contemplative."
Så, vidare.
Citat:
Dessa punkter indikerar att Satan är överlägsen Gud, eftersom Satan är i enlighet med vår natur och ändå vinner. Varför välja en förlorare, eller varför välja något som är falskt? Jag ser därför Satans väg som mest adekvat ur både kunskapsteoretisk som målrationell aspekt. Ni som inte tänker som jag eller inte drar samma slutsats, varför gör ni inte det?
Som sagt, se min kommentar ovan när du pratar om "fördelarna" med att välja Satan.
Citat:
(Det finns en filosofiskt intressant fråga kopplad till förutsättningen för att erkänna sin synd i enlighet med de kristna doktrinerna, nämligen den om varför blott vissa gör det och andra inte gör det - och grunden för detta, vilken jag eventuellt kan ta upp senare - men denna filosofiska fråga och dess svar indikerar också att Satan är Gud överlägsen.)
Predestination?
Satan är den rena ondskan. Därför är det intellektuellt ohederligt att försöka försvara honom, då han är förkroppssligandet av allt vad galenskap och ondska heter.
__________________
Senast redigerad av astaghfihrullah 2018-06-20 kl. 13:31.
Senast redigerad av astaghfihrullah 2018-06-20 kl. 13:31.
isf gott ont och sig själv tex jag hjälper någon som blir slagen. Jag väljer gott men får själv en blåklocka. Inte snäll mot mig själv. Jag valde ont också hehe . Ex två jag ringer polisen jag gör ingen ont mot mig själv jag drar mig ur. 
