Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Nej, ordet Satan kommer från hebreiskans Ha-Satan, som betyder anklagare eller åklagare. Som ni ser har termen ursprungligen ingenting att göra med någon slags "Djävul", utan är titeln på den ängel som är den himmelska domstolens överåklagare.

Lucifer nämns inte i Nya Testementet. Men visst har du rätt märker jag! Har bara hört namnet Eosforos och trodde att den latinska översättningen kom först senare.

http://www.youtube.com/watch?v=kz6O9...49F38&index=10 Den här videon av en noahid förklarar väldigt bra om dumheten Lucifer. Se den , lite seg men väldigt lärorik.

men då kan man ju lika gärna kolla in den här http://www.youtube.com/watch?v=5CCi-FIHs0E där nämns det även vart det står om lucifer i uppenbarelsen..

Det här med gud är en väldigt stor fråga.
När jag var yngre och allt var "bra" då blev man lärd av sina föreldrar enligt den kristna traditionerna.
Man gick till guds hus på söndagar med familjen osv.
Då var jag säker att det finns något positivt som kallas för gud?.

Idag flera år senare ifrågasätter jag gud dagligen, fast att jag ibland ber till han att hjälpa mig i svåra stunder, det är lite dubbelmoral från min sida där, men det är absolut inte lätt och det tar på en psykiskt.
Men nu har jag slutat be till gud om att hjälpa mig.
Jag frågar mig själv dom vanligaste sakerna, varför är det krig, varför dör unga barn ja ni vet dom vanliga frågorna man aldrig kommer få svar på.

I samtal med en präst för några månader sedan (efter en ung släktings bortgång) frågade jag han, varför har vi så mycket skit i våran värld?
Varför dör unga? Varför alla dessa sjukdomar? Varför alla dessa krig som har en dödlig utgång för många?

Han svarar:
Jag såg ut som ett litet frågetecken och ifrågasatte han:
" Hur vet gud när han ska ge och ta? "


Jaha, så det stod i minst 6miljoner judars pannor att dom skulle dö under andra världskriget?
Vilket jävla öde.


Hold up, världens rikaste folk levde under fattiga förhållanden?
Dom flesta judar hade det nog bra skulle jag vilja påstå.
Gud kan inte stoppa allt men endå är han "gud"


Jag är inte arg?
Jag undrar bara.
om gud har sån enorm makt, då kan han väl ingripa och kanske stpopa ett våldtäcktsförsök på ett barn som kommer få men resten av livet, kanske tom kommer att ta livet av sig?


Och så fortsatte våran konversation på liknande sätt 20 minuter till.
Att jag inte bara gav upp igentligen.
Jag tror att gud bara är en "grej" man tror på för att man inte ska känna sig ensam i stora stunder och det har medföljt från kanske medeltiden då folk kanske hade det väldigt svårt?
Men samtidigt tror så mår jag dåligt när jag tänker så.

Om jag ska tro på något då tror jag hellre på satans makt just nu i detta skede.
För det finns fan så mycket mer skit än gott.

Satans makt är ju inget som förnekats av kyrkan. Ondskan i världen går ju inte att förneka. Om man som prästen gör detta till en del av Guds plan så blir det ju svårt med logiken. Guds tystnad är ju dock provocerande på något sätt så jag kan förstå att du reagerar.

Nej precis den har ju inte det.
Jag har varit religös, men när man börja mista släktingar och familjemedlemmar i exempelvis kallblodiga avrättningar eller i dödliga sjukdomar som inte har något bot ( och människan bara ruttnar bort, minnet tappas ) och allt runtomkring, då kan man börja undra.
Kanske jag har det bättre om jag kommer till himmlen och slipper uppleva allt skit?
För vi är väl bara gäster här på jorden, right?

Vi skall inte underskatta jordelivet. Sorg är ju tufft att bära men det finns alltid en väg framåt.

"Be Herren om vad du vill och du skall få frid", står det någonstans. Efterföljelse innebär att ta sitt kors och bli del av Kristi lidande. Hade det funnits garantier att allt skulle bli frid och fröjd hade det känts tveksamt, men det ges inga sådana garantier. Vad vi däremot utlovas är frid, dvs. en väg igenom, ett sätt att hantera.

Jag tror också att det är vanligt att man inte vågar bli arg/förbannad på Gud. Ställ honom till svars istället för att bli tyst! Du kommer inte förstöra honom genom att inte låtsas om honom.

Pratade nyligen med min pappa om detta.
Han säger samma sak som du skriver.
( min far är kristet religös ).
Jag har aldrig tagit av mig min länk och det stora korset som jag bär, för innerst inne så måste jag väl bry mig om jesus/gud och verkligen tro för han, annars hade man bara skitit i allt och blivit ateist ( rättstavat? ).
Arg/förbannad blir jag på gud och jag vräker ur mig det ena och det andra, men ber alltid om ursäkt.
Det är så komplicerat det hela.

Det här har jag märkt ofta när jag pratat med religiösa kristna... De verkar tro att anledningen till att man själv inte tror, är för att de antar att man resonerar "Om Gud är så god, varför gör han inte allt bra för alla? Eftersom han inte gör det så kan han ju inte finnas". Jag är ateist pga brist på bevis, inte för att jag mår dåligt och därför fördömer Guds existens (de finns dock, har minst en vän som resonerar så).

Ganska OT, men har det gjorts ngn sorts undersökning som visar varför folk tror/inte tror?

Tja!
Nej jag tycker inte det är OT.
Det är det som är grejen, jag står på gränsen och vet inte vilket val jag ska välja, bli ateist eller tro på gud med tvång bara för att jag blir i psykiskt obalans när jag väljer att inte tro på gud.
Jag är inte sjuk eller något alls.
Jag har bra jobb, stabil ekonomi och vänner som stöttar när det är svårt likaså släkt.

Men det plågar mig kanske kan det vara av ångesten?
Det känns som om man har tusen frågor men man får bara en besvarad sedan måste man leka jack i lost för att få reda på svaren, men vilket jag aldrig kommer få.

Jag är även realist, den som har lärt mig att försöka bli en realist är min kusin X. Alla frågor till han får man bra svar på fast dom inte innehåller något vettigt.

Ja visst är det. Det känns som att jag inte har så mycket att komma med. Sorg är en svår sak, ondska är en svår sak. Sedan har du sjukdomar som kan vara oändligt grymma.

Gud är dock med. Han kan hantera din vrede, och han förlåter så att han är med dig när du är redo, och vill ha honom vid din sida. Det är åtminstone min erfarenhet.