Citat:
Ursprungligen postat av
Frustandet
Della Morta är fascinerande lyssning. Kalle Lind pratar ofta och gärna om sin perifera uppväxt i lilla lilla Eslöv, men i det här sammanhanget totaldominerar han sin medpoddare tillika uröstermalmske friherre. Som om det i själva verket är Trampe som kommer från landsorten och storögt sitter vid sin mästares fötter och tvättar dem med sitt hår. Kalle uttrycker sina åsikter med sådan kraftfull självklarhet att Trampe känner sig tvingad att tafatt försvara sig eller göra avbön direkt när han blir emotsagd. Ibland är det rätt obekvämt, som att tjuvlyssna på ett BDSM-förhållande. Stå upp för dig själv, grevjävel!
Usch då. Så den där obekväma stämningen är alltså fortfarande ett faktum?
Jag började lyssna på de första avsnitten när podden kom för några år sen men blev rent illa till mods av den stela ojämnlika stämningen. Det kändes inte som nån personkemi fanns. Och det var en ganska föraktfull ton i Linds röst mot Trampe, och det märktes att Trampe veks under det.
Självklart har Kalle Lind som den självgode malmöprofil han är största delen i detta.
Men Trampe borde inte låtit sig paras ihop med såna sammanhang. . Och han borde förstå sina begränsningar.
Trampe är väl en glad entusiast inom "kult"-sfären, men han har som person aldrig fungerat i ljudmedier. Han är en "vanlis" och saknar den typen av personlighet som kan balansera upp mer radiovana linslusar som kalle lind. Trampe borde hålla sig till att som den bokmal han är samla och presentera kultur via förlag och i textform. Kanske inför de sina på nåt Quiz eller Johnny bode-sällskap eller sånt. Han gör sig en otjänst med att dyka upp i poddar.