Sammanfattningsvis så skall alltså mördaren under stor stress hålla koll på att:
1. sikta rätt och träffa rätt - ett skott i vardera offers skalle
2. notera var två patronhylsor hamnar på marken brevid honom. Den ena hylsan befinner sig i luften då skott två går av.
3. hitta dessa två patronhylsor mitt i natten. Hylsor som kan ha studsat lite och slutligen hamnat inom en alltför stor radie för att snabbt kunna lokalisera hylsorna och ta med dem.
4. vara uppmärksam på att inte bli gripen av vittnen som vill spela hjälte, eller i övrigt bli föremål för vittnesobservationer alltför länge.
5. lämna spår i form av fotavtryck i blodpölar etc. Mördaren måste ju hitta sina jäkla hylsor och ta dem, även om de ligger mitt i pölen.
Citat:
Från mindre än 50cm missar man inte.
Mördaren missade uppenbarligen Lisbeth Palme med sitt andra skott. Vi kan vidare tänka oss hur en sådan mördare totalt skulle ha sumpat denna städning, när han missat skott nr två. I vilket läge som helst där han missar ett skott inträder ett flertal val som mördaren måste ta ställning till. Vad hade han gjort då om han var besluten att plocka hylsor? Skulle han struntat i att han brände sitt andra skott och nu med än större risk för eventuell idenetifiering eller dylikt ändå plockat hylsorna? Skulle han struntat i att plocka hylsorna för att hinna komma undan? Då hade ju han ju lämnat trevligt bevismaterial för polisen. Eller skulle han skjutit fler skott mot Lisbeth? Då hade det blivit fler hylsor att plocka. Och han är ju tvungen att träffa i skallen för att kulan ska bli oanvändbar för polisen som spår. Det är även sannolikt att han missar ett sådant skott och att en dödande sista kula förblir intakt och således ett spår.
Inget av valen är bra om man har planerat att plocka hylsor, oavsett hur bra hylsplockare man än är.
Visst kan man spekulera i hur en smart och kunnig mördare hade kunnat agera, men det verkar trots allt som att denna patronplockarteori verkar en aning tagen ur luften.