Han skulle bli riksåklagarens stora trumfkort mot Christer Pettersson i högsta domstolen - men fick aldrig vittna.
Nu berättar Lennart Gräntz, 63, för första gången öppet om vad han såg när Olof Palme mördades.
- Jag såg Christer Petersson stå vid en kropp på trottoaren utanför Dekorima, säger han till Expressen.
Lennart Gräntz, märkt av många, många hårda år i den undre världen, har länge haft ett pris på sitt huvud och fått hjälp av polisen och andra myndigheter att vara "obefintlig".
- Jag har blivit beskjuten och hotad, jag har blivit misshandlad och jagad. Vid ett tillfälle skulle jag skjutas för att jag avslöjat en stor vapenaffär.
Lennart Gräntz och Christer Pettersson var i samma bransch - narkotika och annan brottslighet.
- Det gick alltid kalla kårar på min kropp när jag såg Christer Petersson. Han hade ett irrationellt raseri - precis som jag hade när jag var som värst, säger Lennart Gräntz.
Skrev flera brev
Christer Pettersson var friad i hovrätten - det kunde inte bevisas att han följt efter Olof och Lisbet Palme vid Dekorima på Sveavägen.
Men plötsligt fick polisen och åklagaren en ny chans när Lennart Gräntz dök upp och ville berätta. Han skrev flera brev till polisen och berättade om att han sett Christer Pettersson både utanför biografen Grand och utanför Dekorima.
Riksåklagaren betecknade i sin resningsansökan Lennarts "uppgifter vara minst sagt sensationella".
Men högsta domstolen sa nej till resning - trots Lennart och en rad andra nya vittnen.
Överåklagare Solveig Riberdahl säger till Expressen:
- Vi trodde på vittnena och att vi skulle få en resning när vi lämnade in den. Det hade varit helt fel att inte låta HD pröva saken - annars hade vi tagit på oss ett alldeles för stort ansvar.
Lennart Gräntz vågar för första gången berätta öppet om vad han sett:
- När Olof Palme mördades hade jag flera städföretag, men jag körde också svarttaxi, det brukade ge 1 100-1 500 kronor per kväll.
- Fredagen den 28 februari 1986 körde jag svarttaxi en röd Volvo herrgårdsvagn, en 82:a. Det var kallt den kvällen.
- Jag hade tre, fyra körningar innan jag första gången såg Christer Pettersson i korsningen Sveavägen-Tegnérgatan. Jag körde vidare och tog mig "en rökare" (spruta amfetamin) i Tegnérlunden.
- Jag såg honom sedan på Tegnérgatan och fick för mig att han skulle gå och råna en antikhandlare som jag tyckte synd om.
"Jag hörde en smäll"
- Nästa gång jag såg honom, vid 23-tiden, stod han utanför biografen Grand med ryggen mot mig. Jag minns att han väckte avsky hos mig.
- Nästa gång såg jag honom utanför Dekorima, men jag minns inte om det lyste i skyltfönstret.
-
När jag kört förbi hörde jag en smäll och vände mig om och såg en kropp ligga på trottoaren. Bredvid stod Christer Pettersson.
Är du säker?
- Absolut säker. För mig finns det ingen annan än Christer Pettersson som jag såg.
Vad hände sen?
- Jag fick paniknoja och körde därifrån. Jag var riktigt uppbragd och svängde in på Kungsgatan och körde så småningom hem till Tyresö. Jag sa till min fru, att "nu har de knäppt någon på Sveavägen". Senare på natten hörde jag på radion att det var Palme, men jag berättade inte för min fru att jag varit där.
"Djävligt heta grejer"
En tid efter mordet på statsministern besökte Lennart Gräntz knarklangaren Sigge Cedergrens flickvän. Cedergren berättade före sin död att han levererat en magnumrevolver till Christer Pettersson.
- Jag låg på hennes säng, men fick för mig att någon kunde ligga under sängen, så jag kollade. Jag hittade då två revolvrar - sådana som Hans Holmér visade i tv. Sigges flickvän sa, att "jag har djävligt heta grejer här hemma", berättar Lennart Gräntz.
Varför dröjde du så länge med att berätta för polisen?
- Jag satt häktad och skrev först ett anonymt brev till polisen. Jag var inne i en djup depression och tänkte ta livet av mig. Jag ville skicka en signal om vad jag sett.
Var du rädd för att ange Christer Pettersson?
- Nej, hade han gjort en sån sak tyckte jag att han skulle stå för det. Och jag var på väg in i träsket, så jag brydde mig inte så mycket. Och jag tror inte ens att busarna skulle bli arg på mig för att jag tjallade på en statsministermördare, säger Lennart Gräntz, som sedan många år är både fri från narkotika och sprit.
- Jag har ett fruktansvärt hat mot det ruttna livet som jag har levt, säger han.
http://expressen.se/index.jsp?a=543126