Den mest överskattade artisten här i Sverige i modern tid, måste ju tveklöst vara Håkan Hellström! Hans texter består av en massa stölder, och trots det - eller om det är på grund av det - är texterna mest klyschiga och naiva kärleksballader, blandat med en massa rännstensromantik om hur Håkan är en man som vandrat längst med ruinens brant och riskerat att hamna i rännstenen - trots att han i själva verket är mångmiljonär sedan flera år tillbaka och, mig veterligen, är uppvuxen i en trygg medelklassmiljö (mamman var väl barnpsykolog, så nog fanns det mat på bordet var dag när han växte upp). Hans röst - som känns "inspirerad" av Morrissey och Henrik Bergren - är rent ut sagt bedrövlig att lyssna på och han sjunger förbannat falskt. Summa summarum, har han noll och ingen som helst genuinitet eller originalitet, utan han är bara en falsk, dålig, fet jävla copycat på allt vad man slarvigt brukar kalla för Indiemusik heter!
Trotts allt detta, hyllas han unisont av en enig kritikerkår, och han har en sektliknande skara fans som börjar gråta och skiter på sig av hänförelse när de hör hans musik. Värst av allt är att sektmedlemmarna tror att Håkan har ett djup som minsann inte de som är kritiska gentemot honom kan uppfatta, utan de är bara "hatare som aldrig kommer att kunna förstå".