Ska försöka nämna lite andra namn än de som annars alltid figurerar.
Jag är ett stort heavy metal-fan, men det finns en sak jag verkligen ogillar, och det är glam och hair metal. Att denna ytliga och själlösa sopgenre fått agera front för hårdrocken i över 30 år är något som gör mig både förbannad och smått illamående. Jag anser att merparten utav alla glam och hair metal är BRUTALT överskattade, då de är betydligt större och mer accepterade än vad deras musikaliska kvalitet ger fog för (Undantag finns dock t.ex. Guns N Roses, Scorpions och Van Halen). Ska ge några exempel på de mest överskattade banden i denna hemska genre:
Kiss: Mer ytligt och kommersiellt band får man fan leta efter. Från dag 1 var man enbart ute efter att bli berömda, rika och ta del av allt rockvärlden erbjuder. Nämn en Kiss-låt som handlar om något annat sex, droger och rock n roll livet… Nepp, tänkte väl det för det finns ingen. Texter lika djupa som barnpoolen utan någon som helst kreativitet. De har några bra låtar från 70-talets sminkera, en tid då de iaf inte var total smörja. Efter att Ace Frehley försvann sjönk dom långt ner i mörket. Får snarare ses som ett musikaliskt varumärke snarare än en riktig musikgrupp.
Def Leppard: För mig är det totalt obegripligt att detta bandet blivit så stora som de blivit med tanke på vilken skitmusik de skapat. Deras katalog fylls bara utav massa pissiga ballader, och de hårda låtar de har är så enkla och ostiga som det bara. Att dom sen använde den tidens trender (körsång, trummaskiner) till max gör det bara ännu värre. Ytligt mainstreamband som inte förtjänar en sekund i rampljuset. Hysteria ska dock ha cred för dess fantastiska produktion.
Aerosmith: Bandet som blivit känt för... ja för vad egentligen? Ett enda stort alibiband som blivit stora utan att egentligen vara bra på någonting. Enkel och ytlig skitmusik som vem som helst kan skriva. Dessutom är man, likt Leppard, alldeles för fästa vid pissdåliga ballader som gör mig spyfärdig. Det enda jag kan ge dem är de fantastiska Janies got a gun och Dream on samt Steven Tylers karisma, utöver det finns det INGET att glädja sig åt.
Mötley Crue: Om jag skulle få eliminera ett band från jordens yta skulle det vara denna hädelsen. Förkroppsligar alla fördomar och stereotyper ett rockband kan ha, och en stor anledning till att rockmusiken har så dåligt rykte hos den breda massan. Talanglösa nollor som knappt gjort någon ens hyfsad låt i sin karriär och som bara är i branschen för kvinnor, sprit, droger och bilar.
Slutligen skulle jag också vilja slå ett slag för mr Heavy metal himself, nämligen Ozzy Osbourne, en man som nästan är ännu mer överskattad än de jag nämnt ovan. För mig är det ett under att han kommit dit han kommit, då han egentligen inte besitter någon form av vare sig musikalisk talang eller kompetens. Som jag ser det hade Ozzy ren tur att han råkade vara omgiven utav rätt mycket bättre musiker, t.ex. Tony Iommi och Geezer Butler, och att de spelade en musik där hans röst passade perfekt för hans röst, för utan dom hade Ozzys musikkarriär dött ut SNABBT. Det lilla uns av talang han hade fick han ut i Sabbath, som han var med och skapade magi med. Att han lyckats hålla sig kvar i rampljuset efter det är för mig ett under. Antagligen beror det på hans scenkaraktär och bra management från hans äckliga fru, för det kan fan inte bero på den musikaliska aspekten, då hans musik är bara är enkel, utåtriktad skit-heavy metal som inte på några sätt fångar upp genrens bästa sidor (även om Blizzard of ozz har sina starka stunder).
Jag är ett stort heavy metal-fan, men det finns en sak jag verkligen ogillar, och det är glam och hair metal. Att denna ytliga och själlösa sopgenre fått agera front för hårdrocken i över 30 år är något som gör mig både förbannad och smått illamående. Jag anser att merparten utav alla glam och hair metal är BRUTALT överskattade, då de är betydligt större och mer accepterade än vad deras musikaliska kvalitet ger fog för (Undantag finns dock t.ex. Guns N Roses, Scorpions och Van Halen). Ska ge några exempel på de mest överskattade banden i denna hemska genre:
Kiss: Mer ytligt och kommersiellt band får man fan leta efter. Från dag 1 var man enbart ute efter att bli berömda, rika och ta del av allt rockvärlden erbjuder. Nämn en Kiss-låt som handlar om något annat sex, droger och rock n roll livet… Nepp, tänkte väl det för det finns ingen. Texter lika djupa som barnpoolen utan någon som helst kreativitet. De har några bra låtar från 70-talets sminkera, en tid då de iaf inte var total smörja. Efter att Ace Frehley försvann sjönk dom långt ner i mörket. Får snarare ses som ett musikaliskt varumärke snarare än en riktig musikgrupp.
Def Leppard: För mig är det totalt obegripligt att detta bandet blivit så stora som de blivit med tanke på vilken skitmusik de skapat. Deras katalog fylls bara utav massa pissiga ballader, och de hårda låtar de har är så enkla och ostiga som det bara. Att dom sen använde den tidens trender (körsång, trummaskiner) till max gör det bara ännu värre. Ytligt mainstreamband som inte förtjänar en sekund i rampljuset. Hysteria ska dock ha cred för dess fantastiska produktion.
Aerosmith: Bandet som blivit känt för... ja för vad egentligen? Ett enda stort alibiband som blivit stora utan att egentligen vara bra på någonting. Enkel och ytlig skitmusik som vem som helst kan skriva. Dessutom är man, likt Leppard, alldeles för fästa vid pissdåliga ballader som gör mig spyfärdig. Det enda jag kan ge dem är de fantastiska Janies got a gun och Dream on samt Steven Tylers karisma, utöver det finns det INGET att glädja sig åt.
Mötley Crue: Om jag skulle få eliminera ett band från jordens yta skulle det vara denna hädelsen. Förkroppsligar alla fördomar och stereotyper ett rockband kan ha, och en stor anledning till att rockmusiken har så dåligt rykte hos den breda massan. Talanglösa nollor som knappt gjort någon ens hyfsad låt i sin karriär och som bara är i branschen för kvinnor, sprit, droger och bilar.
Slutligen skulle jag också vilja slå ett slag för mr Heavy metal himself, nämligen Ozzy Osbourne, en man som nästan är ännu mer överskattad än de jag nämnt ovan. För mig är det ett under att han kommit dit han kommit, då han egentligen inte besitter någon form av vare sig musikalisk talang eller kompetens. Som jag ser det hade Ozzy ren tur att han råkade vara omgiven utav rätt mycket bättre musiker, t.ex. Tony Iommi och Geezer Butler, och att de spelade en musik där hans röst passade perfekt för hans röst, för utan dom hade Ozzys musikkarriär dött ut SNABBT. Det lilla uns av talang han hade fick han ut i Sabbath, som han var med och skapade magi med. Att han lyckats hålla sig kvar i rampljuset efter det är för mig ett under. Antagligen beror det på hans scenkaraktär och bra management från hans äckliga fru, för det kan fan inte bero på den musikaliska aspekten, då hans musik är bara är enkel, utåtriktad skit-heavy metal som inte på några sätt fångar upp genrens bästa sidor (även om Blizzard of ozz har sina starka stunder).
. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte hört något av dom, så jag kan inte uttala mig om dem. Jag lyssnar emellertid på mycket klassisk Heavy Metal t.ex. Iron Maiden och Judas Priest, så jag antar att det kan vara värt att ge dom ett försök. Jag kommer emellertid inte ha särskilt höga förväntningar, det är trots allt Def Leppard vi pratar om 
. Även om det egentligen är pissdåligt och cringe så in i helvete så har det sin charm. Sen ska jag dock säga att jag tycker att de höll VISS klass på 70-talet (med betoning på VISS). Det är ifrån den eran vi hittar deras enligt mig bästa låtar t.ex. Strutter, Detroit rock city, God of thunder och 2000 man (som för övrigt inte ens är deras låt utan en cover av de rätt så mycket mer talangfulla Rolling Stones). Dessa och några låtar till från 70-talet till tycker jag ändå håller rätt bra klass. Det gör att jag ändå kan se en viss styrka i 70-talsKiss, även om det i grund och botten är rätt så svag musik även där. Allting efter Love Gun-skivan är emellertid ett enda stort äckligt mörker som jag till varje pris vill undvika.
