Dick Harrison - okonventionell historiker eller mysko linslus?

Det har kommit en ny recension av boken:

"Harrison återkommer gång på gång till vikten av källkritik som en journalistisk och vetenskaplig grundbult."

"Men här trampar han snett på trampolinen. Man måste noga iaktta en källas tendens, skriver han. Om han eller hon har ekonomisk vinning på att lämna uppgifter eller om han är fientligt inställd till de personer han eller hon berättar om sjunker källvärdet betydligt. Tanken är förstås att det här ska stänka smuts och misstankar inte bara på Sjöbergs och Rauschers källor, utan också på författarna själva som påståtts haft kopplingar till Republikanska föreningen och dessutom velat tjäna pengar på sin bok. Liknande kritik kan dock riktas mot Harrison själv, som varit mentor åt prins Daniel, och kanske även mot Schein som påståtts ha kopplingar till kungens vänner.

Den viktigaste invändningen mot den här boken är att den, trots sin gedigna not- och källförteckning, känns som en partsinlaga. Förmodligen finns både fel och osanningar i Den motvillige monarken. Men det vore bättre om den som ska granska vilka, hur många och hur allvarliga, varken har kopplingar till kungahuset eller till antirojalistiska föreningar."
http://www.dt.se/nojekultur/1.5240890-tuff-granskning-av-kungaboken


Vi får helt enkelt lita på Statens ansvarsnämnd. Det var Lunds universitet som lämnade ärendet vidare till nämnden och förordade att han skulle tilldelas en varning.

Dessutom skall han ju ha försökt att påverka ett vittne i samband med anmälan.

Amen.


Dicken blev väl prickad för att slinta in.? Att han som ledare för doktoranden satte henne i beroendeställning? Har inte sett någonstans att han prickats för trakasserier av henne, men kan ju ha fel.
För att fortsätta OT: Om någon hotade anmäla mig för trakasserier hade jag också blivit fly förbannad och försökt vända på alla stenar. Jag ligger lågt med att döma honom för närvarande för just detta tills jag vet betydligt mer.

På något sätt tycker jag inte att det är OT, Dick valde ju att ge ut boken tillsammans med Desirée Ahokas Schein, han måste ha varit medveten om hennes arbetsmetoder. Harrison lyfter ju liksom fram att dom jobbar enligt en metod där dom granskar källorna snarare än att respektera källskydd.

Jo, trakasserier kan man nog kalla det:

"Det var förra sommaren som doktoranden och historieprofessorn inledde en sexuell relation.

I den utredning som Lunds universitet gjorde var det inte relationen i sig som fick kritik, utan det som hände när doktoranden gjorde slut."

"Professor Dick Harrison skrev då ett mejl till doktoranden som hon uppfattade som hotfullt och han skrev också ett brev till studierektorn, som är chef för forskarutbildningen, där han svartmålade doktoranden.

Universitetet ansåg att det enda syftet med brevet var att misskreditera doktoranden.

- Att utnyttja sin maktposition för att skada sin doktorand med anledning av en privat oförrätt är tjänstefel, skrev universitetet i sin utredning och rekommenderade Ansvarsnämnden att ge Dick Harrison en varning."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/varning-tillracklig-pafoljd-for-professor

Sedan spårade han ju ur lite.

"Vittnet och Dick Harrison har samma arbetsplats. Sedan hon vägrade att ändra sitt vittnesmål har han skrikit "Jävla menedskärring" efter henne i korridorerna."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/anmald-professor-forsokte-paverka-vittne

Lunds doktorandkår anmäler på nytt professor Dick Harrison för trakasserier.

"Hans syn på mig blir som mest tydlig i ett uttalande till en studierektor på Historiska institutionen, då han i mars 2005 sade: 'Hon ska få den lilla horan.'"
http://www.sydsvenskan.se/lund/harrison-anmald-for-fler-trakasserier/

Jag har funderar på Dina frågeställningar ett tag, då det är just de frågorna som får allt större relevans.

Varför vill H*rrison inte vidkänna boken, men bråkar om oväsentligheter, för att visa att han inte har med boken att göra? Ett märkligt beteende då saken trots allt handlar om innehållet i boken. En bok som undersöker snusk för att få bort källor till snusk i saker som redan är avhandlade. En ord mot ord bok. Med ytterligare bökande i kriminella kretsar och undre världen.

Han kan inte påstå att han inte visste vad DAS höll på med och med vem. Det är inte trovärdigt.

Som historiker vet han om att metod och källkritik är det viktigaste av allt. De doktorander han har hand om får jobba med att inhämta kunskap om detta under lång tid med omfattande undervisning som är obligatorisk. Det är en förutsättning innan man får börja med sin avhandling.

Min teori är att vi ser samma sak om och om igen. Det finns en viss kategori människor, oftast män, som inte tror att regler gäller dem. De inser detta först när de träffas av en storslägga. När det har gått helt överstyr, och inga vänner i världen kan skydda dem.

Dessa män har högt uppsatta positioner inom samhället och näringslivet. De kan vara advokater eller polischefer, fackföreningsbossar och IMF chefer. Och en del innehar höga ämbeten på universitet och högskolor, sitter som ministrar m.m.

Det handlar om en oändlig drift efter beundran, pengar och makt, där spriten och sexualdriften ofta gör att deras omdöme bryts ner. Deras självbild blir knasig då de inte tolererar kritik, de väljer mesiga kvinnor. De slår till, hårt och "handlingskraftigt" mot minsta lilla kritik. Dessa gubbar blir vana med att allt löser sig, och varje gång blir de förvånade, när det inte löser sig.

Det råder en märklig tystnad från etablissemanget eller från "vänner", vilket visar att H*rrison missbedömt sin betydelse i kretsen. Boken har fått ett löjes skimmer, och ordet sanning får mig att le. Den främsta kungavännen, fru R*mberg har tidigare deklarerat att kriminella inte är sanningsvittnen. Ett uttalande H*rrison borde tagit på allvar, när hans metod är att rota vidare i undre världen, efter historiska källor.

Vi blir också förvånade över att de inte lär sig eller vet bättre.

Alltså, jag beklagar men jag ser inte dessa utsagor som bevis på trakasserier - vilket dessutom faller under brottsbalken.
Jag ser det som en ganska tendentiös journalistik där den indirekta anföringen över utsagorna görs om till objektiv sanning.
Han kan definitivt ha begått ett brott, men kan också vara oskyldig, ärendet har blivit förstorat och han försökt värja sig (desperat förvisso) mot anklagelser. Mailet som skickades är inte grovt nog / kan absolut handla om tolkningar och personliga känslor. Allt skedde i en tid när trakasserier mot fruntimmer i allmänhet var på den massmediala agendan.
För mig räcker inte detta för att låta bilan gå ner på Dicken. Hur tendentiös hans senaste bok än är.
Jag har en liten egenhet att alltid sätta rättssäkerheten främst.

Hade gjort detsamma för monarken om det inte vore för den lilla detaljen att hans och lakejernas eget förfarande efter skandalen ger den största bäringen för den första boken.

Du behöver ju inte tycka att det är trakasserier, absolut inget att be om ursäkt för.

Grova trakasserier är väl det som faller under brottsbalken?

Trakasserier på till exempel arbetsplats anmäls väl oftast till DO.

Inom universitetsvärlden, som det handlar om här, så hanterar universiteten det internt, till exempel gör man riskanalys för att se om trakasserierna behöver polisanmälas. Det ansåg man inte i Dicks fall.


Jo, det är möjligt att det blivit förstorat, dock är kanske doktoranden av en annan åsikt. Det kanske är det som är det viktigaste?

DN har skrivit rätt ingående om fallet, lånar lite där så får alla göra sig en egen uppfattning.:

"Doktoranden och professor Dick Harrison inledde sin relation i höstas. I mitten av oktober ville doktoranden avsluta förhållandet men hoppades att de kunde fortsätta att vara vänner. Ett par veckor senare sände han ett sms till henne och inbjöd henne att följa med till Augustgalan i Stockholm "som en date". Hon kände obehag för situationen och svarade inte. Men professor fortsatte att skicka meddelanden. Till sist svarade doktoranden att hon inte var intresserad. Dagen efter, en söndag, fick doktoranden ett mejl från professor Harrison som hon uppfattade som ett hot:



"Nu gäller det jobbet och inget annat... Du har i praktiken gjort dig onåbar för mig... Det håller inte. Om du avskärmar dig från mig på det här sättet blir jag tvungen att rapportera det vidare."

Och det gjorde professorn. Han skrev till Lars Edgren, som är studierektor för forskarutbildningen:

"Oavsett vem som blir hennes nya handledare bör du och vederbörande uppmärksammas på doktorandens hittillsvarande agerande. Det finns en överhängande risk att de problem som jag haft bara flyttas vidare till nästa handledare.

För det första har doktoranden gjort viktiga förändringar i sitt avhandlingsarbete utan att informera mig.

För det andra har doktoranden i praktiken gjort sig oanträffbar för mig.

För det tredje är hon aldrig på den arbetsplats som institutionen ordnat åt henne."



I den utredning som universitets personalenhet gjort i ärendet bemöts detta i punkt efter punkt:

När det gäller den ändrade inriktningen på avhandlingen så är påståendet om att dessa varit oanmälda "en grav förvanskning och i någon del direkt osant".

Under punkten två säger utredningen: Att doktoranden under dessa omständigheter gjort sig oanträffbar kan man inte lasta henne för. Dick Harrisons framställning måste rubriceras som insinuant och med syfte att misskreditera doktoranden".

När det gäller närvaron: "Dick Harrison har tidigare under hösten förklarat sig vara mycket nöjd med doktoranden.""

Sammanfattningsvis skriver personalenheten:

- Att lämna uppgifter på det sätt som gjorts kan rimligen inte haft annat syfte än att misskreditera doktoranden. Dick Harrison har en maktposition gentemot doktoranden. I det fall en lärare utnyttjar sin maktposition för att skada sin doktorand i dennes forskarutbildning med anledning av en privat oförrätt, som allt tyder på gjorts i detta fall, är detta ett klart åsidosättande av lärarens skyldigheter i anställningen. Härigenom har Dick Harrison agerat på ett sådant sätt att ansvar för tjänstefel bör föreligga.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lundaprofessor-anklagas-for-trakasserier

Hoppsan nu ligger den nya boken tydligen på Lunds universitet. Toppen då kan man tänka sig att den läses av andra än drev och sladderpatrasket som är kapabla att se skillnad på en faktabok och en slidder sladder bok.

Bra jobbat Harrison fakta är alltid välkommet.
http://www.lu.se/lup/publication/3132423

Hur otroligt dum i huvudet får man vara egentligen. UB i Lund är ett forskningsbibliotek och köper in allt som trycks i Sverige eller ges ut av svenska förlag.

http://www3.ub.lu.se/infokompetens//bibl/bibla.html

Det är enda anledningen till att dom köpt in bondkomikerparet Desirée Ahokas Scheins och Dick Harrisons så kallade bok "från en säker källa".

Det betyder fortfarande att andra än drev och patraskslask läser boken, och den är 3a på topplistan.
Ja, nu är det inte dig jag menar som läsare det har jag ju förstått.

Ha, ha. Du har helt rätt.

3:a på topplistan? Ser man på bokus, och kollar: försäljning, ica förlag. Så ligger den på typ 170:de plats, för det förlaget enbart. Men det är ju möjligt att du har helt annan info.

Blir kanske knepigt nu for Harisson att fa bli landshovding i framtiden, om boken kommer att uppfattas som en ny skvallerbok. Kanske han inte ens far nagon kungamedalj som Herman Lindqvist fick , innan denne akte ut i kylan.

Drar samma slutsats. I samma stund Dick inte ville stå för lanseringen av boken väcktes helt nya frågor som hovet troligen inte kunde förutspå. En väldigt allvarlig sådan; varför egentligen?

Jag köper inte förstasidan och förordet som enda skäl. Camillas bok kan ha haft inverkan också. Lite magstarkt att hävda sig stå för Sanningen när hennes alster ger tyngd åt att knugen levt ett visst dubbelliv.