Citat:
Ursprungligen postat av
Skopja
Då kommer vi till nästa punkt, jag har aldrig tagit kontakt med tjejer irl på det sättet utanför krogen, vet inte var du bor men jag upplever att här i huvudstaden är inte folk så pigga på sånt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Skopja
Hur skulle du själv ha reagerat om du var tjejen då? Och så kommer någon TOTAL främling fram från ingenstans, jag skulle ha blivit antingen väldigt rädd eller iaf. EXTREMT obekväm.
Jag har svårt att lita på folk efter att ha blivit lurad ett par gånger. Men du verkar ha koll, tur att jag är något sånär öppensinnad, märker ändå att du menar väl.
Jag har två gånger i mitt liv skrivit en lapp med mitt nummer på och gett till en tjej jag inte ens pratat med, utan bara fått ögonkontakt med några gånger, men fått känslan att det funnits nåt där. Båda gångerna funkade det galant!
Den senaste var för några veckor sen. Jäkligt nice historia alltså.. Jag satt med några vänner på Espresso House och mitt emot mig satt det en jättesöt blondin med sin dator. Jag la märke till henne direkt och ska väl inte sticka under stolen att jag sökte ögonkontakt ett par gånger. Till slut fick jag det och sen fick vi det nog 4-5 gånger under en halvtimme eller så.
Sen skulle vi gå och jag tänkte att ”vafan, har ju inget att förlora!” och skrev en lapp som löd ”Hej

Jag tycker du ser himla söt och snäll ut. Hör av dig om du vill vetja! /Mitt namn+nummer”. Sen gick jag fram, log och sa hej och lade lappen vid henne och gick på en gång.
Det dröjde mindre än ett dygn innan hon svarade men det var inte världens roligaste svar. Denna gång visade det sig att hon inte var svenska, utan amerikanska här för studier i några månader. Hon bjöd inte in till vidare konversation men hon svarade på mina frågor iaf så jag fortsatte, trots att svaren var ganska formella, ingen emoji eller nåt. Tror det dröjde 4 sms innan hon kom med första frågan. Men efter det började det verkligen flyta på.
Jag jobbade en hel del de följande två veckorna och hon hade massor av plugg, läser kognitiv neurovetenskap(alldeles för smart för mig egentligen alltså hahah) så träffen dröjde tre veckor.
Men nu i söndags var det äntligen dags och alltså wow.. Kanske den bästa dejten jag gått på! Hon skulle plugga och tvätta på kvällen så planen var att ses när hon hade tid, mellan kl 12-16 på Bergianska trädgården(rekommenderas). Men allt flöt på så jäävla smooth, det var verkligen inte tyst ens 5 sekunder, så när klockan närmade sig 16 frågade jag henne om vi inte skulle äta mat också. Hon tvekade inte en sekund utan frågade bara vart vi skulle. Jag föreslog Eatnam(rekommenderas verkligen) och hon tyckte det lät bra. Slutade med att vi hängde kvar där ända till kl 19 innan hon motvilligt sa att hon verkligen behövde åka hem. Vid hejdå-kramen var det även hon som direkt sa att vi borde ses igen.
Tyvärr är hon nu bortrest till på söndag och den 15e december åker hon tillbaka till USA, efter att ha varit här sen i augusti. Jag är typ livrädd att jag ska falla som en fura för henne men men.. Längtar så jävla mycket efter att få träffa henne igen. Och smsen har fått en otrolig sexuell spänning nu. Tror jag kan ha ett litet freak på linan 😁
Summa summarum: Man bara måste utsätta sig för risker! Och en lapp är ju fan knappt ens en risk!
PS. Hade lätt skrivit en lapp till dig med Honey 😏