Citat:
Att bli föräldrar mot sin vilja är en av de svåraste situationer man kan hamna i.
I synnerhet där man tycker och känner olika inför det då det väl har hänt. Det är extremt känsligt.
Ang Abort är som alltid en infekterad fråga. En känslig fråga. På olika sätt på olika platser, och huvudargumenten brukar vara ”rätten till livet” respektive
”kvinnans rätt till sin egen kropp”.
De vanliga argumenten för och emot är olika. Aborträtten är väl förankrad här, men inte ens som
förespråkare kan jag anse att den är problemfri. För kvinnorna är aborträtten bra. De kan välja efter eget huvud och övertygelse.
Deras önskan avgör om de vill föda barnet eller inte. Det är bra!
Myntets baksida är att en graviditet inte är något man åstadkommer själv. Det krävs en inblandad man också. Och det är knappast någon bra
ordning om mannen skulle kunna tvinga/förbjuda kvinnan att göra abort. Då skulle aborträtten i praktiken vara flyttad från kvinnan till mannen.
Att deras gemensamma ansvar för att ett liv blivit till ska läggas på en av dem är lika fel.
Samtidigt behövs det ett skydd även för mannen. Om han inte vill bli förälder, och inte heller kan ta abortbeslutet, så måste man öppna en
motsvarande dörr för honom. Det som osmakligt kallas ”juridisk abort”. Detta är vad som föreslagits.
Att han formellt kan avsäga sig all beblandning med det blivande barnet. Han slipper underhållskrav, men förlorar samtidigt all kontakträtt och
alla andra föräldrars rättigheter.
Och det är lika irreversibelt som en ordinär abort. Har du lämnat in denna begäran så är du permanent ute ur leken. Du kan inte ångra dig efter
några år när du plötsligt skulle vilja ha ett litet charmtroll. Men är det så enkelt?
Det är INTE förädrarnas rätt till ett barn det bör handla om. Utan barnens RÄTT till sina föräldrar det faktiskt bör handla om.
Även kallat ansvar. Då barnet väl är fött.
Jag utgår från situationen där både kvinnan och mannen blir ofrivilliga föräldrar.
Har man där ett gemensamt ansvar? Ja i en sådan situation har man det. Att ta konsekvensen.
Och mänskligheten är inte bara svart eller vit. Verkligheten blir en annan för många människor
som hamnar i dessa situationer. Varför? Jo när en kvinna blir gravid förändras mycket. Hormoner går igång som också bla utgör att skydda livet
i magen. Naturliga instinkter m,m. För pappan då? Han är inte biologiskt gravid och kan inte känna det en kvinna känner - inte heller
åt det andra hållet. Det är biologiskt.
Att gå emot varandra i abortfrågan tar död på de flesta relationer. Det är tyvärr oundvikligt och vi lever med problemet idag.
Vore det lösbart så borde vi redan ha löst det. En form juridisk abort skulle säkert ge precis samma konsekvenser.
Rent instinktivt tänker jag Nej, män ska inte få lagstadgad rätt att undslippa något de varit med om att skapa. Då främst för barnets
rättigheter. Och vill man absolut inte bli pappa, har han valet att vara närvarande förälder eller bidra ekonomiskt. Det är den mest
jämställda lösningen då kvinnan måste ha beslutsrätt över det som handlar om hennes kropp. Således får man acceptera de biologiska
skillnaderna i det här fallet. Juridisk abort skulle inte innebära ökad jämställdhet,
snarare skulle det cementera bilden av mamman som ”försteföräldern” och pappan som kan undslippa både ansvar för barnet och de svåra
besluten gällande fysisk abort eller förlossning. Juridisk abort går helt enkelt inte att jämföra med fysisk abort. Fadern har färre
valmöjligheter, då han inte kan påverka kvinnans beslut, utan att inskränka på aborträtten.
Möjligheten till en juridisk abort för män skulle leda till att de inte behöver ta något ansvar över huvud taget eftersom en eventuell
graviditet inte skulle ha några konsekvenser för dem.
För kvinnan skulle det ha konsekvenser oberoende om hon vill behålla barnet eller inte.
Så är det förstås kvinnan som tar all "fysisk stryk" och psykisk av både en graviditet eller en abort.
Hur gör man för att inte inskränka på rätten att inte vilja bli pappa? Kvinnan gör abort, och då har vi inskränkt på hela hennes integritet
och aborträtten läggs på mannen, och hela ansvaret för detta läggs på kvinnan. (detta förutsätter att kvinnan inte vill göra abort)
men gör det för att hon har förståelse för mannen bla. Men det tar inte bort känslor, inte heller hennes mest rationella känslor.
Det trauma ska hon få leva med. Inte särskilt jämställt.
Det ska och bör handla om barnet.
Beträffande barnets bästa framhålls bland annat i enligt lag behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna,
att helt avsäga sig kontakt med barnet skulle alltså gå emot barnets bästa. Ur barnets perspektiv ska det ju inte spela någon roll om det var
meningen att det skulle födas eller ej! Det finns alltså ingen möjlighet att avsäga sig faderskapet gentemot barnet, då det är barnets
rättigheter det handlar om, inte faderns. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, att helt avsäga sig kontakt
med barnet skulle alltså gå emot barnets bästa.
Ur ett psykologiskt perspektiv.
(Det har med empati - och då genomgående förståelse att göra.)
Män/kvinnor som väljer stötta varandra oavsett hur oense dem är - vet båda har samma ansvar. Har mer empati. Mer förståelse. Och en likhet i grunden.
Både affektiv empati och kognitiv empati är beroende av empatisk precision, dvs.
att empaten korrekt kan identifiera den andres tillstånd och skilja på om känslan härrör från självet eller den andre. Projektion - där empaten felaktigt
tolkar den andre utifrån sitt eget känslomässiga tillstånd, innebär försämrad empatisk precision.
Graden av empati har också visat sig ha samband med hur lik man själv är den andre, samt hur välkänd den andre är. Större likhet och en större
välkändhet är förenat med rikare mentala representationer. Det betyder att vi bättre kan förstå och känna empati för personer som vi känner väl
och som är lika oss själva i högre grad än okända personer, som är olika oss själva. Denna mekanism anses vara förknippat med fördomar mot
(och i värsta fall "dehumanisering" av) individer som inte tillhör samma kategorier som oss själva. Ja det kanske är så
en dehumansiering av kvinnan och hennes kropp. När hon inte följer hans vilja. Och om hon sedan väljer att följa hans vilja
är han minsan villig att stå där och "stötta" henne genom aborten. Jag personligen kallar det osmakligt och oerhört
dehumaniserande. En kränkning av hennes kropp. Ja sådant här tar absolut död på relationer, på egenvärdet, men framförallt jämställdheten.
Vänd på det, om en man tvingar kvinnan att behålla barnet mot hennes vilja! Jämställt? - nej!
Om båda bär ansvar för vad som hänt? Jämställt? Ja. Och att utveckla en diskussion därifrån
och beslut borde utgöra mer jämställdhet. Där logiken följer samma mönster som livet blev till.
Att faktsikt förstå att båda är ansvariga för att ett liv blev till.
Och nej jag försvarar inte kvinnan - men oundvikligen är det hennes kropp det handlar om.
Och barnets RÄTT till sina föräldrar om beslutet blir att behålla barnet. Det är väl där vi bör utgå från.
Slutsatsen av detta är: Inskränk INTE på varandras liv och kropp utan ta ansvar för det man gjort.
Då slipper man även ta helt död på relationer och barnets rätt (om det föds) till hälsosamma relationer.
Vad anser ni?
I synnerhet där man tycker och känner olika inför det då det väl har hänt. Det är extremt känsligt.
Ang Abort är som alltid en infekterad fråga. En känslig fråga. På olika sätt på olika platser, och huvudargumenten brukar vara ”rätten till livet” respektive
”kvinnans rätt till sin egen kropp”.
De vanliga argumenten för och emot är olika. Aborträtten är väl förankrad här, men inte ens som
förespråkare kan jag anse att den är problemfri. För kvinnorna är aborträtten bra. De kan välja efter eget huvud och övertygelse.
Deras önskan avgör om de vill föda barnet eller inte. Det är bra!
Myntets baksida är att en graviditet inte är något man åstadkommer själv. Det krävs en inblandad man också. Och det är knappast någon bra
ordning om mannen skulle kunna tvinga/förbjuda kvinnan att göra abort. Då skulle aborträtten i praktiken vara flyttad från kvinnan till mannen.
Att deras gemensamma ansvar för att ett liv blivit till ska läggas på en av dem är lika fel.
Samtidigt behövs det ett skydd även för mannen. Om han inte vill bli förälder, och inte heller kan ta abortbeslutet, så måste man öppna en
motsvarande dörr för honom. Det som osmakligt kallas ”juridisk abort”. Detta är vad som föreslagits.
Att han formellt kan avsäga sig all beblandning med det blivande barnet. Han slipper underhållskrav, men förlorar samtidigt all kontakträtt och
alla andra föräldrars rättigheter.
Och det är lika irreversibelt som en ordinär abort. Har du lämnat in denna begäran så är du permanent ute ur leken. Du kan inte ångra dig efter
några år när du plötsligt skulle vilja ha ett litet charmtroll. Men är det så enkelt?
Det är INTE förädrarnas rätt till ett barn det bör handla om. Utan barnens RÄTT till sina föräldrar det faktiskt bör handla om.
Även kallat ansvar. Då barnet väl är fött.
Jag utgår från situationen där både kvinnan och mannen blir ofrivilliga föräldrar.
Har man där ett gemensamt ansvar? Ja i en sådan situation har man det. Att ta konsekvensen.
Och mänskligheten är inte bara svart eller vit. Verkligheten blir en annan för många människor
som hamnar i dessa situationer. Varför? Jo när en kvinna blir gravid förändras mycket. Hormoner går igång som också bla utgör att skydda livet
i magen. Naturliga instinkter m,m. För pappan då? Han är inte biologiskt gravid och kan inte känna det en kvinna känner - inte heller
åt det andra hållet. Det är biologiskt.
Att gå emot varandra i abortfrågan tar död på de flesta relationer. Det är tyvärr oundvikligt och vi lever med problemet idag.
Vore det lösbart så borde vi redan ha löst det. En form juridisk abort skulle säkert ge precis samma konsekvenser.
Rent instinktivt tänker jag Nej, män ska inte få lagstadgad rätt att undslippa något de varit med om att skapa. Då främst för barnets
rättigheter. Och vill man absolut inte bli pappa, har han valet att vara närvarande förälder eller bidra ekonomiskt. Det är den mest
jämställda lösningen då kvinnan måste ha beslutsrätt över det som handlar om hennes kropp. Således får man acceptera de biologiska
skillnaderna i det här fallet. Juridisk abort skulle inte innebära ökad jämställdhet,
snarare skulle det cementera bilden av mamman som ”försteföräldern” och pappan som kan undslippa både ansvar för barnet och de svåra
besluten gällande fysisk abort eller förlossning. Juridisk abort går helt enkelt inte att jämföra med fysisk abort. Fadern har färre
valmöjligheter, då han inte kan påverka kvinnans beslut, utan att inskränka på aborträtten.
Möjligheten till en juridisk abort för män skulle leda till att de inte behöver ta något ansvar över huvud taget eftersom en eventuell
graviditet inte skulle ha några konsekvenser för dem.
För kvinnan skulle det ha konsekvenser oberoende om hon vill behålla barnet eller inte.
Så är det förstås kvinnan som tar all "fysisk stryk" och psykisk av både en graviditet eller en abort.
Hur gör man för att inte inskränka på rätten att inte vilja bli pappa? Kvinnan gör abort, och då har vi inskränkt på hela hennes integritet
och aborträtten läggs på mannen, och hela ansvaret för detta läggs på kvinnan. (detta förutsätter att kvinnan inte vill göra abort)
men gör det för att hon har förståelse för mannen bla. Men det tar inte bort känslor, inte heller hennes mest rationella känslor.
Det trauma ska hon få leva med. Inte särskilt jämställt.
Det ska och bör handla om barnet.
Beträffande barnets bästa framhålls bland annat i enligt lag behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna,
att helt avsäga sig kontakt med barnet skulle alltså gå emot barnets bästa. Ur barnets perspektiv ska det ju inte spela någon roll om det var
meningen att det skulle födas eller ej! Det finns alltså ingen möjlighet att avsäga sig faderskapet gentemot barnet, då det är barnets
rättigheter det handlar om, inte faderns. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, att helt avsäga sig kontakt
med barnet skulle alltså gå emot barnets bästa.
Ur ett psykologiskt perspektiv.
(Det har med empati - och då genomgående förståelse att göra.)
Män/kvinnor som väljer stötta varandra oavsett hur oense dem är - vet båda har samma ansvar. Har mer empati. Mer förståelse. Och en likhet i grunden.
Både affektiv empati och kognitiv empati är beroende av empatisk precision, dvs.
att empaten korrekt kan identifiera den andres tillstånd och skilja på om känslan härrör från självet eller den andre. Projektion - där empaten felaktigt
tolkar den andre utifrån sitt eget känslomässiga tillstånd, innebär försämrad empatisk precision.
Graden av empati har också visat sig ha samband med hur lik man själv är den andre, samt hur välkänd den andre är. Större likhet och en större
välkändhet är förenat med rikare mentala representationer. Det betyder att vi bättre kan förstå och känna empati för personer som vi känner väl
och som är lika oss själva i högre grad än okända personer, som är olika oss själva. Denna mekanism anses vara förknippat med fördomar mot
(och i värsta fall "dehumanisering" av) individer som inte tillhör samma kategorier som oss själva. Ja det kanske är så
en dehumansiering av kvinnan och hennes kropp. När hon inte följer hans vilja. Och om hon sedan väljer att följa hans vilja
är han minsan villig att stå där och "stötta" henne genom aborten. Jag personligen kallar det osmakligt och oerhört
dehumaniserande. En kränkning av hennes kropp. Ja sådant här tar absolut död på relationer, på egenvärdet, men framförallt jämställdheten.
Vänd på det, om en man tvingar kvinnan att behålla barnet mot hennes vilja! Jämställt? - nej!
Om båda bär ansvar för vad som hänt? Jämställt? Ja. Och att utveckla en diskussion därifrån
och beslut borde utgöra mer jämställdhet. Där logiken följer samma mönster som livet blev till.
Att faktsikt förstå att båda är ansvariga för att ett liv blev till.
Och nej jag försvarar inte kvinnan - men oundvikligen är det hennes kropp det handlar om.
Och barnets RÄTT till sina föräldrar om beslutet blir att behålla barnet. Det är väl där vi bör utgå från.
Slutsatsen av detta är: Inskränk INTE på varandras liv och kropp utan ta ansvar för det man gjort.
Då slipper man även ta helt död på relationer och barnets rätt (om det föds) till hälsosamma relationer.
Vad anser ni?
Ditt svamlande i detta inlägget visar tydligt att du, precis som 95% av idioterna (befolkningen) i detta landet, inte klarar sv att tänka varesig längre än näsan röcker eller utanför boxen. 🙄🤨
