Citat:
Ursprungligen postat av
randone
Jag sa till pojkvännen att han skulle ta dosan. Så nu är den borta och jag är för snål och fattig att köpa en ny.
Jag har ju slutat med nikotin alldeles för många gånger
Men tack för utskällningen, ibland behövs det. 😊
Thumbs up till dig

Jag hoppas det ska gå vägen! Se till att han kastar snusen! Du får starta om räkneverket, men du kan fortfarande klara dig utan värre abstinens och komplikationer och fortsätta vara nikotinfri! Om du lärde dig något av detta och fortsätter dig hålla dig fri så är det längre fram när du tittar i backspegeln kanske ändå värt det, du befäster din vilja extra hårt även om du räknar från dag 0 igen! Väljer du att fortsätta är det faktiskt inte säkert att du någonsin kommer kunna ta dig ur det igen!
Jag vet att jag är hård och rå i tonen i tråden, det grundar sig i mina erfarenheter och ffa i senaste hårdlärda och dyrköpta läxa dvs ytterligare två års+ av snusande och mer än 45 000kr+ ner i soptunnan eftersom jag misslyckades med mitt första riktiga stopp som ändå varade i uppemot två år) Det krävdes så otroligt lite nikotin att bli fast igen, och det tog ett par år innan motivationen och orken till att åter sluta med skiten fann sig tillbaka!
Nu är jag fri igen sedan lite mer än ett halvår. Denna gången är jag helt färdig med snusen. Jag kommer aldrig under några omständigheter inta nikotin igen. Det förra stoppet friskrev jag mig med vissa saker, vissa händelser och så, att jag skulle få ta en snus, t ex när jag går i pension, eller om jag vann minst x antal tusen på lotto, eller gick ner i vikt, fick lägra drömtjejen och lite andra sådana saker. Sjukt högt ställda, men ändå fanns där en chans. Det var ett sätt för mig att hantera abstinensen.
Du ska tro att jag jagade efter en del av de saker jag hade på listan för att få ta en snus! Jag uppnådde faktiskt ett mål, något jag drömt om läänge och jag skulle få ta en snus men jag lät faktiskt bli det. Istället, när jag väl misslyckades så var det inte till något kopplat till listorna utan till något helt meningslöst. Jag gick in helhjärtat för att sluta snusa men jag hade den där backup-planen i huvudet hela tiden att kanske egentligen vilja snusa någon gång igen i framtiden. Jag tror det hjälpte mig att hålla upp i början, men det var sannolikt dödsdömt redan från början också, bara en tidsfråga innan jag skulle vara tillbaka!
Jag önskar dock att jag hade haft någon där och då som präntade in vett i mig igen.
Jag hoppas inte jag skrämmer någon till att springa och gömma sig under täcket och ta en snus
Varje gång jag tänker på snus numera så är det med glädje för att jag är fri från den, och när jag tänker på snus roar jag mig själv med att tänka just det där, "jag kommer aldrig mer ta en snus" och fjärilarna känns fan i magen, mitt leende blir jättebrett, stoltheten och självkänslan är helt otrolig! Det är så underbart att inte snusa! Varje gång jag ser någon sitta och fippla med sina dosor, man ser hur personen räknar, man hör hur dem ojar sig om ifall snusen kommer att räcka hela dagen etc, då bara myser jag