Sluta snusa-tråden

Okej, sant sant. Som sagt, det rör sig om totalt 5 cigg på två veckor. Men jag har inte ens tyckt om dessa. Så kommer vara lätt att lägga ner dom också.

Totalt nolltolerans från och med nu, oavsett.

De enstaka ciggarna kan ha varit ett stöd som gjorde det lättare slänga snuset. (Det är lättare att sluta med nåt om man vet att man kan ta nåt annat)
Men nu har det gått två veckor, nu är ciggarna snart inte "enstaka" längre, nu blir de snart reguljära i ditt liv. Det är varningsflagg!

Sluta med dem innan det blir en vana. Berätta sen hur det gick. Jag misstänker att du kommer att sakna ciggen farligt mycket, hur äckliga de än är.

Kämpa på!

Jag har fortsatt att spela squash med snuset/nikotinet. Slår iväg, studsar tillbaka...

Slår ett nytt slag vid kl 00.. Är farligt att sluta på semestern. Det är inga problem om man faktiskt slutar, men misslyckas man så har man förpestat sin tillvaro helt i onödan. Så nedrigt med den inställningen redan före... Egentligen är jag inte redo...

Men man blir aldrig redo för att sluta snusa! aldrig!

Det är något man bara måste göra.

Fixar jag bara första stadiet, så vet jag att jag kan. Jag höll ju upp i nästan 2 år, cold turkey.

Såg att några skrivit angående ångest, sömn med mera. Effekter jag märkte av utan nikotin:
- Mindre stress
- Mindre ångest
- Mindre oro
- Lättare att somna.
- Mer utvilad
- Lättare att kliva ur säng på morgon.
- Mer och bättre rutiner överlag.

Fan vilken idiot man är

Jag håller inte med alls. Jag kände mig superredo, taggad till tusen och fed up på snusandet när jag skulle sluta. Jag tror denna mobilisering inför slutandet är avgörande om man ska komma långt nog för att inte falla tillbaka.

Märk väl, det var ändå svårt, nervöst och jobbigt att sluta men jag hade en ordentlig gnista i början iaf.

Att känna sig redo är ju en känsla man inte bara vrider på, det är ju nåt som infinner sig.

Vad man däremot kan göra är att bestämma sig för att sluta och försöka hålla sig till det.

Instämmer till fullo. Den där gnistan som Indy pratar om tror även jag måste finnas från början.
Personligen hade jag försökt halvhjärtat ett tiotal gånger tidigare. Jag föll alltid tillbaka i beroendet oavsett vilken metod jag försökte med. Ibland efter två månader och ibland efter två dagar.
Less på beroendet hade jag varit länge. Till slut hade en ny vilja att försöka sluta infunnit sig. Hälsomässigt mådde jag inte bra av snuset och att det kostade mig ca 70kr per dag gjorde det inte bättre.
Jag ramlade då över denna entimmes film av med Allen Carr metoden: https://youtu.be/92TulD4YV8I (har länkat den flera ggr tidigare). Efter att ha sett denna fick jag gnistan som Indy pratar om. Det var nästan som ett "divine intervention". Helt plötsligt såg jag fram emot att sluta snusa. Jag längtade efter nästa dag utan snus och utmaningarna som skulle komma. Efter två veckor njöt jag nästan av att se kompisarna ta sin "efter maten snus" medans jag avstod. Min starka vilja av att avstå gav mig ett starkare rus än deras. Efter en helkväll på krogen utan att ha snusat trots en massa alkohol så kände jag mig så jäkla stolt. Så hade jag aldrig tänkt på slutandeprocessen tidigare. Då tyckte jag mest synd om mig själv och fruktade abstinensen. Det blir nog svårt att få det att fungera då.
Självklart fanns det tunga stunder och stunder då jag ifrågasatte mitt beslut men då gjorde jag 50 situps, borstade tänderna eller nåt så var saken biff.

I slutändan handlar nog allt om hur ens inställning är innan man slutar snusa.

Med risk för att spamma tråden med mina evinnerliga inlägg...men exakt så kände jag det!! Man fick segervittring och ville bara fortsätta.

Den sista gången jag slutade, och aldrig föll tillbaka, var det just så- jag var så jävla redo!

Jag kände mig euforisk, taggad, lite uppspelt och nästan rusig. Abstinenssymptomen såg jag som tecken på att jag höll på att vinna över en demon och att ett gift höll på att lämna min kropp. Utan den inställningen hade jag aldrig klarat att förbli snusfri- för det var ändå inte lätt hela tiden. Särskilt sömnbrist och mardrömmar blev en lång tuff fas, även om dagarna gick bra.
Men har man kommit till sin gräns och verkligen har fått nog, så kan inget stoppa en. Och jag lovar, du kan också komma till den punkten.
Ett sätt att hjälpa sig själv på traven är att nån vecka innan du slutar dagligen trycka i dig så mycket snus så att du blir helt äcklad, sov med snuset, ät med snuset...du kommer längta efter att bli av med skiten och jubla när du får tömma sista dosan i papperskorgen. Det är en av anledningarna till att Carrs metod funkar.
Och det är därför nedtrappning INTE funkar, det blir tvärtom ganska gott att snusa igen och du börjar bäva för att lägga av.
Lycka till

Nu ska jag också sluta. Det får fan vara nog nu, orkar inte slösa mer pengar och trött på att nojja över när snuset tar slut och se till att man alltid har tillräckligt. Dessutom är det dumt då jag misstänker att nikotinet spär på min ångestproblematik. Ser det såhär, slutar jag aldrig får jag aldrig veta hur jag kan må utan det. Det kommer bli förjävligt för inte första gången jag försökt och har ett rätt gravt beroende men planerar att trappa ner. Finns inte på kartan att jag kan klippa av det direkt. Kör detta parallellt med NoFap Hard Mode. Wish me luck.

Läs gärna inlägget jag skrev precis innan ditt, där beskrivs varför nedtrappning aldrig funkar. Eller sluta kan du på detta sätt, men du kommer börja igen. För övrigt verkar du vara så otroligt less på snuset vilket ger dig goda förutsättningar att lyckas.

Jag har också problem med ångest och det verkar vara nikotinet som förvärrar ångesten.

Slutade igår, och får se hur länge detta håller...

Sitter med ett jaekla sug just nu, och huvudet känns helt lustigt och kaffet är konstigt att dricka utan snus inne....gahhhh!!! dock känner jag mer av kaffesmaken som är positivt!

En vecka utan idag... och det känns som att jag har tjockat på mig nå så jävulskt. Urk.
Det kommer typ 3 "måste ha snus!!!"- attacker per dag. Annars går jag mest runt med min bettskena, väldans skönt att ha.