Sluta snusa-tråden

Har varit utan ca 10 dygn nu.. Känner mig också friskare, eller åtminstone känns kroppen mindre stressad, pulsen lugn och kroppen känns också varmare på ett bra sätt. Men där finns ett tomrum som man blir påmind om då och då...

Jag slutade snusa för snart 7 veckor sen och tycker det känns helt ohållbart med humöret nu. Det är inte själva snus suget i sig som är ett problem längre utan att jag blir orimligt arg/irriterad hela tiden för knappt någon orsak alls. Har svårt att koppla av och känner mycket stress/ångest fortfarande. (Äter inte mer ohälsosamt nu än innan.) Kan ha riktigt dåliga dagar där hela dagen är förstörd pga irritation/ångest/stress som inte går över. Känner mig riktigt vidrig och deppig. Överväger att börja snusa igen om detta inte går över.

Har ni några tips för humöret?

Det låter för mig som att du hela tiden lämnat en dörr öppen att om det blir för jobbigt så kommer du börja snusa igen. Du vill sluta men det undermedvetna kommer hela tiden göra det jobbigt för dig så du kan börja snusa igen (och stilla abstinensen). Därav humöret.
Gör slut med snuset direkt. Det blir inget mer snus. Aldrig någonsin. Det finns ingen annan utväg utan du måste stå ut med det jobbiga - och det går över när du insett att du aldrig mer kommer snusa.

För vad är alternativet? "Äsch det blev så jobbigt och jag blev så grinig mot alla så lika bra att jag börjar igen". Och sen då? Sen kommer du om några månader vilja sluta igen och så börjar allt om.

Glöm snuset, "Man up" och bli av med eländet för gott. Framåt!

Lycka till.

Tack för svar men det du säger stämmer inte. Har inte gått i tankar att börja igen innan men nu efter flera veckor känns värre än innan och jag är rädd att förstöra relationer och bli riktigt deprimerad. Att tänka att jag gör slut med snuset tar inte bort mitt vidriga humör och ångest.

Kan det vara så att du/ni överskattar vilken tid ni behöver gå och lägga er? I min erfarenhet ger det större sömnproblem att sova för mycket än lite för lite. Översov ordentligt en gång och du är redan inne i den dåliga loopen typ. När man snusade behövde man mer sömn så det är ju lätt att råka missberäkna. Med det sagt så har jag också brukat få sömnproblem och magont i upp till 3-4 veckor under en massa sluta snusa-försök. Men jag tror det började för att jag sov för mycket i början när man hade den värsta detox-perioden. Sen med Zyban så sov jag bara typ i snitt 5 timmar per natt och var jättepigg förutom korta krascher i början. Det är ju lite åt tjack-hållet. I det här fallet så tror jag det hjälpte mest genom att göra att jag inte sov för mycket. Typ 15 minuters powernap på bussen hem från jobbet så var man funktionsduglig igen.

Hursomhelst så kommer sömnen bli mycket bättre i längden utan snus och man kommer behöva slösa mindre tid av sitt liv på att sova för att kroppen ska palla med stressen av att dagligen utsättas för gift.

Var inte jag som skrev det du svarade på men jag håller med på sätt och vis, man tenderar att ha riktiga fysiska dippar även om man är helt fine med att inte snusa. Mår man skit så är det svårt att vara en fröken solsken att umgås med. Alla mår nog inte skit. Men en del går in i riktiga depressioner, eller jag har t ex haft konstant huvudvärk och värk i överkäken sen jag slutade (3 månader på Fredag). Har haft väldigt svårt tyvärr att inte spilla över det på andra, det kan ju sätta sina spår i andra även om det inte är jämt utan bara enstaka irrationella utbrott. Attityd och kopplingar till snusen kan ändå göra stor skillnad. Själv hade jag ju problem när jag snusade också men stoppade huvudet i sanden tills jag var helt övertygad om att nej det är kört nu, jag lär väl ha en hjärntumör eller lymfom eller nåt i den stilen. Det tror jag fortfarande men nu har jag accepterat att man lär ju gå och försöka få hjälp med sina krämpor. Så nu är jag inte bitter över att inte ha nån snus men däremot för att jag har inställningen hos en människa som inte är helt övertygad om att man inte är döende men däremot att man kommer få gå med kronisk smärta hela livet. Buhu, synd om mig osv. Man kan ha den martyr-inställningen utan att det är vinklat till snusen och då blir man dryg att umgås med. Du fattar nog själv att vill man inte vara dryg att umgås med får man jobba massor med den där martyr-attityden. Om man har ork nog att göra det när man är i det där deppiga läget, men ingen annan kommer ju göra det åt en, så alternativet är att man fortsätter sabba sina relationer.

Edit: ett andra alternativ är ju att inbilla sig att snusen hjälper i längden och gå tillbaka till den, men det är den inställningen som får folk tro att man romantiserar snusen. För det gör man isåfall. Tillskriver den skit som den egentligen förmodligen orsakat.

Till att börja med vill jag säga; bra kämpat av dig med. Fortsätt så! 💪

Angående kosten. Ja, en blandning av LCHF/inslag av keto kör jag på kan man säga. Socker osv triggar igång belöningssystemet fullständigt i kombination med att det känns så jävla korkat och svagsint att ersätta ett gift med ett annat. Det räcker med allt helt enkelt. Jag är så jävla less på beroendeproblematiken att det inte är sant. Det har förstört stora delar av mitt liv och jag förstod mer och mer att jag aldrig kommer att leva det liv jag eftersträvar om jag inte blir fri från giftet en gång för alla. Min existensiella frustration växte starkare än allt till slut. Att slänga bort mitt liv och inte förverkliga mina mål och inte kunna visa omvärlden mitt sanna jag är min största skräck. Så stor påverkan hade denna substans. 20+ år av diverse droger har gjort sitt. Kroppen måste återhämta sig innan den kollapsar på ett eller annat sätt.

Dopaminet måste återställas, och det gör man bäst på den naturliga vägen, om man inte har en riktig dysfunktionell hjärna och är i nöd av medicin förstås.

Jobbigt som fan var det, men bara de första dagarna. Sedan har det varit lättare än om jag hade ätit socker, snabba kolhydrater, inte tränat osv. Man känner sig stark, mogen och i kontroll. Det gör otroligt mycket.


Bra kämpat devaleva! Precis så är det för mig med.


Nej, det är bara svårt att få god sömn. Mycket som sker i kroppen helt enkelt.

Sömnen brukar som sagt vara mer kvalitativ, men det är ju inte säkert man får nytta av det ändå om man inte lyckas somna eller hjärnan/kroppen gör att man aldrig känner sig pigg ändå. Det brukar iallafall gå snabbt att öka på sömnkvalitén per sovtimme.

Slutade snusa för en vecka sedan och nu kan jag inte sluta småäta ist vad fan gör jag ? Lär snart inte komma i mina brallor!!!!

Slutade snusa tvärt för tre månader sen efter drygt 7 års snusande.
Förutom att jag var ganska grinig i början så är det inte svårt som man kan tro. Tror att det är vanligt att folk intalar sig själva att det är det är svårt att sluta för att inte gjort klart för sig själva huruvida de faktiskt vill sluta.

Ifall ni verkligen vill och, då menar jag verkligen, så är det hyfsat enkelt.

Det är inte så svårt att ”sluta”, det svåra för mig har varit att inte börja igen. Jag har försökt tusen gånger och haft långa uppehåll men motivationen sviktar efter 3 månader till ett år, jag tappar drivet jag hade från början…

Snus är inte den enda lasten som jag har upphört med.

Brukade cannabis varje dag i 4 år. Det hände att jag "försökte" sluta emellanåt. Men det var först när jag sluta betrakta det som försök som jag lyckades sluta. Alla mina misslyckaden berodde på att jag tänkte att det fanns en möjlighet att återgå till fortsatt bruk.

Är fullt övertygad om att de flesta här inne, om inte alla, har lyckats med betydligt svårare saker än att sluta snusa. Det innebär att dom kan sluta med snuset ifall dom så vill.