Citat:
Ursprungligen postat av
Mystic-Man
Nu bör man nästan gå tillbaka och tänka eger lite när man skall diskutera sannolikhet.
För att dömma ut Assad totalt som du gör nu så blundar du för de reformer som faktiskt genomförts under hans regens. Nu orkar jag inte gå tillbaka till den första tråden och leta rätt på alla reformer (varav alla såklart inte lyckats) som faktiskt är i effekt idag. Revolutionen i sig är på sätt och vis ett tecken på att mycket har lättats upp sedan Hafez tid.
Jag har sett folk skriva om att Bashar uppmuntrat internet, men jag har också läst inlägg av folk som vill att han, verkligen, skall ta i med hårdhandskarna, som sin far.
Jag tycker att det är sorgligt att många länder i Mellanöstern verkar vara utlämnade åt blott två alternativ:
Antingen en sekulär dikator/junta som hårdhänt håller emot flodvågen eller just en flodvåg av ogenomtänkt islamism som slutar i kaos.
Varför det är så, och hur det ev. skall kunna lösas långsiktigt kommenterar jag längre ned.
Citat:
Sen vill jag återigen ställa frågan, skulle det verkligen funka att byta samhällsskick över en natt?
Vet gemene man i Syrien vad demokrati egentligen är eller skulle man ta första bästa tillfälle att rösta fram en ny diktator? (mitt exempel är Thailand, där gemene man definitivt inte har en aning om vad det betyder trots formell demokrati sen 1932).
Jag skulle hävda att Thailändarna vet vad demokrati är. Problemet är bara det att en välmående minoritet vägrar att acceptera majoriteten vilja. Då skiter minoriteten i demokratin och försöker "lösa" det hela på odemokratiskt sätt, detta efter att de förlorat en mängd demokratiska val. Man vet alltså vad demokrati är, men av egenintresse vill man sätta den ur spel.
Citat:
Hur skulle dessutom den demokratiska processen se ut om de grannar som nu plöjer ned miljarder på miljarder i krig istället plöjde ned dem på val-propaganda och andra aktiviteter.
I Syriens genomkorrupta politikerskikt finns alltför många som kan köpas (misstänker att det likt Thailand inte finns många individer som från början valt politikeryrket för något annat än att bli rik).
Paradexemplet är väl Ryssland där demokratin inte fungerade i ett sådant genomkorrupt samhälle.
Citat:
Sjävlklart skall det råda demokrati i Syrien i framtiden, men att bara trycka på knappen leder sällan till något gott resultat. Förutsättningarna att lyckas med demokratin bör vara på plats innan man öppnar dammluckorna, och då gäller det även att passa sig för indiverna i SNC som innehåller flera som landsförvisats från Syrien för just korruption.
Gott, och visst skulle ett omedelbart införande av demokrati kunna innebära problem. En viktig komponent för att demokrati skall fungera är, i alla fall någon form av, folkrörelse. I Tunisien så var det ett mäktigt fackförbund som tvingade parterna, dvs de "moderata" islamisterna och de sekulära till förhandlingar om en ny konstitution. Resultatet är förhoppningsvis lyckosamt, vi får väl se.
Citat:
En genomkorrupt stat har inga som helst förutsättningar att lyckas med demokrati mer än på pappret.
(Jag tror faktiskt att det var du som skrev det)
Japp, Ryssland som exempel igen!
Citat:
Men det kanske måste bli flera gånger värre under många år för att något skall bli bättre i slutändan?
Att bara kräva demokrati utan någon som helst eftertanke är dömt att misslyckas.
Frågan är bara om det kan bli så mycket värre: Landet, till stora delar totalförstört, massor av flyktingar, ev. tiotusentals människor som ev. blivit torterade och avrättade av regimen. Sedan tillkommer givetvis allt hat som skapats under kriget och alla minnen av alla illdåd som begåtts av både regimen och terroristerna.
Men nu till min lilla korta analys:
Jag som ortodox marxist anser att den effektivt använda tekniska utvecklingsnivån och effektivt använda utbildningsnivån hos befolkningen har en mycket stor betydelse för historiens gång. Detta brukar, (med min def. av begreppet),kallas, produktivkrafternas inverkan på samhälles ideologiska överbyggnad.
Var inte oroliga, mer abstrakt än så här blir det inte, förutom att just produktivkrafternas utveckling har stor betydelse även för människornas attityder och värderingar, även fast de ingalunda bestämmer allt, de är blott den något starkare kraften i en ömsesidig växelverkan mellan samhällets bas, (produktivkrafterna), och samhällets juridiska överbyggnad.
Något som faktiskt bekräftar denna tes är faktiskt WVS kulturella karta:
http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_base_54
Ser ni att den muslimska världen befinner sig ganska långt ner, till vänster på kartan?
Detta innebär att man är för traditionella värderingar och att man är måttligt postmoderna i sina attityder och värderingar. Ju mindre postmodern man är desto mer betyder kollektivet och "överlevnadsvärderingar".
Hur har det blivit så? Mitt svar är: val av "husfilosof", man valde Al Ghazali istället för Ibn Rushd. Utan att gå djupare in på detta så öppnades dörren för väst till renässans och upplysningstid, då man lyssnade på Ibn Rush. I och med detta så kunde produktivkrafterna snabbt utvecklas i väst.
Lägg märket till att världens demokratier i allmänhet ligger högt uppe på kartan och till höger, (med Indien som det stora undantaget). Det betyder att demokratierna, i allmänhet har en allmänhet med moderna och postmoderna värderingar. Gemensamt för dessa länder är också att de har utvecklade produktivkrafter, (med Indien, än så länge, som ett undantag) Ryssland och Kina är specialfall, som bara kommer att beröras längre ned.
Så visst kan du ha rätt: Skall man ha en stabil demokrati så måste också produktivkrafterna vara utvecklade för att ge befolkningen stabila demokratiska värderingar. Det vill säga: Moderna och postmoderna värderingar som ger demokratin ett någorlunda djup.
Så skall då Assad, via diktatoriska befogenheter tvinga fram en utveckling av produktivkrafterna och då i förlängningen också av det syriska folkets värderingar och attityder?
Tyvärr, vilket exemplen Ryssland och Kina visat, så verkar just ett sådant tvång deformera snarare än bygga upp folks sinnen. Så det finns alltså ingen lätt väg för Syrien:
Å ena sidan snabbt skapa en demokrati och sedan hoppas på att även samhällsutvecklingen snabbt utvecklar produktivkrafterna, så att demokratin blir stabil.
Å andra sidan: Att genom diktatur snabbt bygga upp produktivkrafterna, trots att de deformerar, snarare än bygger upp, folks sinnen.
I det första fallet så riskerar man kaos, och ett bakslag, som i Ryssland.
i det andra fallet så riskerar man att folk sinnen blir deformerade, trots starkare produktivkrafter, och att vi, likt förbannat hamnar i Rysslands situation.
Utvecklingen i Tunisien ger dock hopp om att man kan gå den första vägen och börja med demokrati. Men, visst, det är en osäker och mycket skakig väg.
