Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Eftersom min tråd blev låst så svara jag istället på frågor här. Det verkade som att det var ganska många som hade frågor.

Såhär började min förra tråd:


Hej!

Jag vet själv med mig att jag hade 1000 frågor om allt som hade med medicinstudierna att göra när jag först började plugga och tänkte att jag kunde dela med mig av mina erfarenheter ifall det är någon som har några frågor.

Jag kan svara på generella frågor om det mesta men jag har bäst koll på Skåne eftersom det är här jag bor och studerar, men jag är inte helt bortkollrad vad de gäller de andra orterna heller. Jag vill inte specificera vilken termin jag läser men jag har kommit en bra bit in på det kliniska och kan även ganska mycket om hela programmet då jag är sambo med en som är färdigutbildad.

Jag är inte så bra på frågor som handlar om studentlivet i övrigt eller om bostäder och sånt. Det är nog inte rätt tråd för sådana frågor. Studentliv som direkt relaterar till Läkarprogrammet är en annan femma, det kan jag svara på en del frågor om.

Exempel på frågor:
Hur jobbigt är det?
Hur svåra är tentorna?
Hur är det med kurslitteratur?
Hur dyrt stetoskop måste jag köpa?
Hur nojjig måste jag vara?
Är allt verkligen på latin?
Kommer inte alla läkare vara ersatta av robotar och "diagnosticera dig själv"-apparater om 1 år?

etc...

Svarar på några frågor från förra tråden här:

Nej det skulle jag inte säga. Det som de klassiska stora lärosäten vinner i erfarenhet, förlorar de i brist på engagemang. Jag har märkt att det finns viss skepsis till Karoliska, jag tror detta beror på en blandning av avundsjuka, att Stockholmare ses som stroppiga samt att de har ganska så traditionell katederbaserad undervisning.

Det finns också en ganska positiv inställning till Linköping som jag tror beror på att de fick bästa betyd av Svergies läkarutbildningar för några år sedan i en undersökning.

Har bara hört positiva saker om Örebro och Umeå. Om Göteborg har jag hört ganska lite. Jag har fått uppfattningen av att de också har ganska traditionell undervisning (ej PBL etc). Uppsala vet jag ingenting om dessvärre. Känner ingen som pluggar där.

Jag kan inte svara för vad Skåne har för rykte på andra platser!

1) Det är mycket i början och mindre senare. På klinterminerna har man ofta en föreläsningsdag i veckan samt lite småföreläsningar utspridda på de olika placeringarna. På de tre första terminerna (innan uppdelningen Malmö/Lund) så har man ungefär 2-3 föreläsningar per dag i helklass. Man har även anatomiundervisning i mindre grupper samt PBL-tillfällen och andra övningar/workshops. Det finns scheman som ligger uppe till exempel för cellbiologikursen här där du kan bilda dig en egen uppfattning. Tror det finns för de andra kurserna också om du klickar dig runt.

2) Ca 2-3h utöver skolan

3) Jag, personligen, anser inte att det är särskilt svårt. Jag baserar det på egen erfarenhet samt att ca 80-90% brukar klara tentorna, vilket är mycket högre procentandel än de på tex Jurist- eller Civilingenjörprogrammen. Jag tror också man lullas in i en ganska bra pluggstämning på läkarprogrammet, folk hjälper varandra.

[quote=anonymes]Några grejer som du önskar att någon hade berättat för dig innan du började?

3 timmar är relativt lite enligt mig, är du en superdupermegasmart person eller har du hittat rätt studieteknik? [quote]
Ja!

Plugga på det du tycker är roligt, på det sättet du tycker är roligt. Då sätter det sig bäst. Gillar du att bara läsa boken i en bekväm fåtölj, gör det. Gillar du att stryka under, gör det. Gillar du att göra fina anteckningar, gör det. Gillar du att göra egna flashcards med frågor som du sen förhör dig själv på så gör det. Att bara tvinga sig att plugga och plugga har jag erfarenhet av att det inte hjälper så mycket. Veckan inför tentan är givetvis ett undantag, i alla fall de första 5 terminerna.

MEN ett tips som jag har som ALLA borde följa från första veckan är att göra tentafrågor, man får en mycket bra förståelse för hur tentorna är uppbyggda och vilka saker som det är viktigt att man lägger extra fokus på. Ett bra sätt är att göra en tentafråga, säg: "Vilken medicin sätter du in direkt (tillsammans med kostråd och rekommendationer om förändringar av levnadsvanor) när du har satt diagnosen Diabetes typ II?" (Metformin är svaret), och istället för att bara svara på frågan så läser du lite utvidgat om typ II diabetes. Du kanske tänker ut frågor själv: "Vilka situationer kan man inte använda Metformin?", "Vad använder man då istället?", "Vilka blodsockernivåer strävar man efter hos en typ II diabetiker?" etc. Tänk: Om du hade träffat den här patienten, hur hade du googlat för att ta reda på hur du skulle behandla den då? Just patientfokus är mer relaterat till de senare terminerna, men har man med sig det tidigt så vinner man mycket på det i längden. Det är otroligt få läkare (som inte forskar speciellt på ämnet) som har god kunskap i kemi och cellbiologi. Man använder det inte i vardagen och då försvinner kunskapen.

Andra tips/funderingar jag har är:
- Nojja inte för mycket. Folk kommer säga att de pluggar 6 timmar om dagen och att de kan allt och kommer skryta om ditten och datten. Skit i dem, det visar bara på att de inte har någon social kompetens och kommer bli störiga kollegor.
- Skäms inte för att inte kunna något utan se det som ett tillfälle att lära dig något. När du går bredvid en läkare kommer denne (om den är vettig) att uppskatta dig ifall du ställer frågor och är intresserad och irritera sig på dig om du går runt och försöker visa hur mycket du kan. Detsamma gäller ifall du frågar dina kursare saker istället för att basunera ut att du minsann har lärt dig alla aminosyror utantill.
- Man behöver inte kunna allt! Och man kommer att glömma jättemycket av det man läser (alla nojjar för detta), speciellt de första terminerna. Nästan allt repeteras och det som inte repeteras behöver man inte kunna. Fokusera på det viktigaste! Du behöver inte kunna specialbehandlingen för en avancerad KOL med en bakomliggande njurinsufficiens och förmaksflimmer utantill. Du behöver kunna ta reda på hur du behandlar den genom att använda internet och du behöver veta vilka prover/undersökningar du ska ta/göra för att diagnosticera dessa sjukdomar i primärvården.

Till din andra fråga:
Jag är nog ganska smart tror jag, men jag tror inte jag pluggar mer eller mindre än någon annan. Men jag har kanske en annan studieteknik som jag tror är mer effektiv för mig. Jag har märkt att när jag plöjer böcker så lär jag mig INGENTING. Köp hellre en lättare bok eller kolla på filmer på Youtube (skitbra!!!) och få lite översikt och lär dig sen citronsyracykeln eller vad det nu kan vara genom att plugga tillsammans med kompisar och rita och kom på minnesregler. Det är så man lär sig bäst.

Alla kommer absolut inte hålla med om detta. Alla är inte likadana. Men detta har fungerat för mig och det går bra för mig på tentorna och på placeringarna. Vissa skulle inte stå ut med att inte ha läst hela boken från pärm till pärm.

Ursäkta för långt svar, men jag är lite passionerad över detta. Det finns en del psykningar mellan läkarstudenter som jag avskyr. Eftersom vi inte har betyg så måste stropparna hävda sig på något annat sätt! Det gäller att stå på sig och köra sitt eget race. De gångerna jag har blivit påverkad av andra så har jag ödslat en hel vecka på att läsa ett värdelöst kapitel i en supertjock bok och dessutom nojjat skitmycket för att jag inte fattade vad som stod i det kapitlet.

Tack så mycket för att du svarar på frågorna så utförtligt!

Jag har en till fråga: efter att ha läst en del om programmet på olika forum så kan jag inte luta bli att undra hur läkarstudenter vet vad de ska plugga på. Får man en "study guide" eller något liknande? Hur vet man vad man ska kunna helt enkelt?

Ingen fara!

Kan bara svara på hur det är i Lund. Man får reda på det ganska bra de första terminerna genom PBL-mötet. Ofta så utgår man från ett fall och så diskuterar man och kommer fram till studiemål. Det kan se ut såhär för en vecka:
- Lugornas anatomi
- Gasutbytet över alveolärmembranet
- Lungornas fysologi (hur fungerar andningen egentligen?)
- Hur påverkas lungorna av KOL eller restriktiv lungsjukdom?
etc.

Föreläsningar under samma vecka behandlar dessa ämnen och det finns ofta ett kapitel i den boken som man är rekommenderad att läsa. I detta fall givetvis lungkapitlet. Sedan träffas man igen och då går man igenom studiemålen under det andra PBL-mötet för veckan och så märker man vad man kunde bra och vad man kunde dåligt. Ofta lär man sig ganska mycket av sina kursare på det andra PBL-mötet.

Under de kliniska terminerna är det mer eget ansvar. Man får lite instruktioner om vilka sjukdomar man ska ha bäst koll på, lite koll på och vilka man bara behöver känna till. När man kommit så långt som till de kliniska terminerna så brukar "vad man ska läsa varje vecka"-ångesten försvunnit och man brukar förstå rätt bra vad det är man behöver göra .

Kom du in på HP:t?

Är det inte uppenbart att personen kom in via betygen i BII?
1,4 i HP räcker inte i HP-kvoten

Nej jag kom in via BII men de använde HP resultat som urskiljeskriterium samtidigt.

När ska man införskaffa sig böckerna som behövs (LU)? Hörde att äldre kursare kommer att sälja sina böcker, när sker detta?

En annan fråga jag har är att hur funkar kurslitteraturen egentligen, alltså behöver man köpa böcker för varje termin eller kan redan köpta böcker användas för framtida kurser?

Detta sker i början av terminen. Det behövs INTE att man köper böckerna i förväg. I princip så behöver man ingen bok till den lilla grundkursen som är under de första 8-10 veckorna (minns inte exakt hur lång tid). Vill man däremot förkovra sig lite innan och har lite skolabstinens kan man köpa Marieb Human Anatomy & Physiology. Den rekommenderas till första terminen och är inte helt dum att ha till termin 2 och 3. Fysiologi förklaras på ett lättfattligt sätt och det är dessutom en hel del anatomi också.

Det behövs (enligt kursledningen) massa böcker för varje termin. Så ja, det är nya böcker varje termin. Jag själv köpte böcker under de 3 första terminerna, sen gav jag upp. Återigen, det är kanske bara jag som fungerar så här men jag föredrar att få min information från andra platser än att läsa böckerna. Jag tycker det är för ineffektivt. Det finns massa bra youtube-kanaler som förklarar fysiologin. Anatomi behöver man inte någon bok till då det finns modeller på skolan och internet till allt. Sen tycker många att det är kul att ha böckerna och jag håller med. Tyvärr blir böcker i medicin fort utdaterade så det är inte som att man kan spara dem i 20 år och gå tillbaka och läsa i dem.

Hmmm vet inte, tycker att det ger en viss känsla av säkerhet att ha böckerna till hands, men jag kanske ångrar mig senare som dig Tack för svaret! Skickar ett pm till dig nu som jag skulle uppskatta om du svarar på