Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Någon som vet ifall det är mycket av kurslitteraturen som är på engelska på läkarutbildningen i Sverige?

Alltså måste man kunna perfekt engelska för att kunna klara av det?

Jag kan verkligen rekommendera Lippincott's Illustrated Review: Neuroscience! Den tar upp det mesta, men t.ex. neuronal plasticitet får du läsa från någon annan källa.

Ja, mycket av kurslitteraturen är på engelska.

Nej man måste inte kunna perfekt engelska, det är det man har ordböcker eller tyda.se till.

Hur svåra är böckerna? Är det som engelskan i högskoleprovet eller är det svårare än så?

Säg att det är som svenska läsförståelsen på högskoleprovet. Du behöver verkligen inte se på engelska i termer av "lätt" eller "svårt", det är bara ovant för vissa. Alla de tekniska termerna är du ju på skolan för att lära dig, så det förutsätter ingen att du kan när du kommer.

Hur pass lik är biologin på gymnasiet den biologi man läser på läkarprogrammet? Räknar man någonting på läkarprogrammet? Hur pass mycket kommer fysiken att behöva användas? Hur mycket av kemin är användbar från gymnasiet? Vad är viktigt att fokusera på och hur pass studietung är linjen?

Vet att det är mycket frågor, men vill veta innan jag bestämmer mig helt.

Några till frågor:

Jag är intresserad av att utbilda mig till läkare och sedan forska i medicin eller liknande. Är det smartast att bli läkare först eller ska man kanske gå något kandidatprogram i kemi/biologi? Jag kan tänka mig att arbeta som läkare i något år innan jag börjar forska.

Biologin är ungefär precis som den är på gymnasiet, bara mer av en sån sort.

Kemin är väldigt användbar och är viktig för att förstå biologin bra. Du kommer inte behöva räkna elektronskal, men du ska kunna mycket av de enklare sakerna som osmos, laddningsförflyttningar, förbränning mm.

Fysik är nog mindre viktigt. Jag har alltid varit en fysiknörd, så det var aldrig ett problem. Jag minns att några i klassen tyckte det var jobbigt när de drog MR-kameror för oss, men det är inte mycket mer än nån sån grej lite då och då.

Matte är grovt övervärderat på läkarprogrammet. Att behöva matte D för behörigheten är ett skämt.
Det ska sägas att statistik är mycket användbart både för forskning senare i livet och för att förstå behandlingsrekommendationer. Allt en läkare gör är egentligen att värdera risker: Är 20% risk acceptabel? Är 2%? När och varför ser vi ingen nytta med en viss undersökning/behandling? När är risken så låg att vi helt släpper uppföljningen och säger att det är som normalt? Folk betalar inte läkare för att slå upp saker de själva kan googla, utan för att värdera om någonting behöver följas upp eller ej. Då ska du ha klart för dig vad för risk vi talar om.
När det gäller kliniska vardagen behöver du typ kunna ettan-tians gångertabell.

Studiebördan varierar mellan kurserna. Jag gick IB på gymnasiet, och beroende på kurs var det som 0,5-1,0 X studiebördan på IB, dvs. mindre än på IB. Det håller nog ett högre tempo än Natur, men är inget som en som gått Natur inte klarar av.
Jag skulle säga att köra på läkare direkt. Läkare får en mycket gedigen medicinteoretisk grund att stå på. Under de prekliniska terminerna är allt teoretiskt, och även under de kliniska är teorin rätt så heltäckande. Färdiga läkare har sedan rikliga forskningsmöjligheter.

Några fler här som går T1 på LiU och lider av HEL? Hur gör ni för att stå ut och hur ska vi förbereda oss för tentan?

Lider du av HEL och har problem med den kursen så kan jag endast säga, vänta bara... HEL är rena semestern jämfört med vad som komma skall.

skriv till mig ang med läkare frågor. Själv utbildar jag mig till tandläkare.

HEL1 är visserligen seg och flummig, men njut av tempot för T1b blir desto intensivare. Det är väl bara läsa på dina anteckningar till basgruppsfallen, KASAM osv. När jag läste HEL1 var tentan muntlig, men er är skriftlig vad jag förstår?

Annars kanske du får lite stimuli av att läsa cellstrimmakursen parallellt.