Citat:
Ursprungligen postat av
sno
Men nu HAR Alice en förvaltare som ska sköta hennes ekonomi. Så vad är problemet för att vännerna inte får träffa henne? Hon kan inte bli lurad på en massa pengar. Arvet är försäkrat.
Alice själv säger att hon inte bryr sig om prylar eller pengar men hon vill träffa sina vänner och besöka kyrkan.
Nix blev svaret av förvaltaren och Titti. Det vore olämpligt..
Det är Alice pengar som hon tjänat själv och nu har hon inga pengar längre.
Det talas mycket om känslor och sånt, eftersom ingen vill vara "ofin" men vi vet alla, att med pengar har man som gammal handlingsfrihet och makt över sin egen tillvaro. Nu är egna tillgångar utom räckhåll för Alice om hon skulle vilja göra något. Det verkar vara stora belopp som är "borta" från bostäder, och andra tillgångar. Det är verkligen intressant hur avyttring av egendom skett, om det är försäljningar av egendom som är oredovisade eller om det varit en förtida inofficiell fördelning av arv.
Det som har skett oavsett vad saken kallas juridiskt med juridiska termer, är en konfiskation av en människas tillgångar.
Detta angår oss alla eftersom denna förvaltare är flitigt anlitad av Nacka kommun och godkänns av Nacka tingsrätt med en slentrian som förfärar de flesta medborgare. En människas hela liv med samtliga tillgångar kan så enkelt bli någon annans angelägenhet/egendom.
Det krävs en lagändring omedelbart och att Sverige anpassar sig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det finns för mycket människor i detta land som tror att de har rätt, när de har fel!
När barnen påstår att det är för Alice bästa, att de tar hand om hennes tillgångar och bestämmer allt från glassätande till religionsfrihet, är vi alla i fara.
När det inte uppfattas som fel av myndigheter, Nacka tingsrätt, läkare, personal på Sjötäppan och advokaten Bodström är det verkligen allvarligt. Då måste det till en rejäl översyn om allt som rör förmynderi/förvaltning/god man.
Det Bodström själv kallar sin egen blogg; Bodströmsamhället skrämmer mig. Det ser så trevligt ut i hans privata liv med tårta, barn och politik, socialism light. Men det är lika falskt som denna falska omsorg för Alice, som reducerats till att en folkkär hovsångerska ligger i en säng i andras människor våld och godtycke. Föraktet för en strokedrabbad människa skrämmer mig, då stroke inte längre ger bestående men, om rehabilitering sker. Och med symptom efter stroke så är det viktigt att få gå tillbaka och få göra det man blir glad av, som att gå till kyrkan. Jag trodde det var länge sedan man gömde undan handikappade och ruillstolsbundna för att det är skamligt.
Det är behandlingen av Alice som är förnedringen, och inte offentligheten. Det är offentligheten som nu kan rädda Alice från fortsatt förnedring, tack vare att hon valt sina vänner klokt.