Citat:
Ursprungligen postat av voffeG
Du ska komma ihåg är att jag uppfattar mig som en person med god smak gällande design och inredning. Det krävs inte mycket pengar till det, för smak kan inte köpas, det är en medelklassattribut. Jag själv köper inte dyra statusmärken eller moderna antikviteter, men förstå att älska funkisarkitektur i kombination med 50-60-talets modernism och gärna blanda dekorativa inslag av tidlösa möbler med fynd från loppisbodarna, typ tidlösa stringhyllor(lustigt nog gårdagens ikeaprodukt, idag helt rätt) och liknande, som ärvda bruno matsson-möbler, högt och lågt, men snyggt och stilrent, och så vidare, bara som exempel på sånt som är enkelt och klassiskt. Jag har smak, och jag själv har alltid älskat att förfasa mig över nyrika personers smaklöshet. Jag är väl nån sorts kulturmedelklassmänniska. Jag gillar indie och electronica och är det hiphop är det avantgarde snarare än 50 cent. Jag reser hellre till New York än Thailand. Jag har högskolepoäng. Jag är med andra ord ganska typisk kulturmedelklassig.
Det som låg bakom mitt försök till förklaring var helt enkelt en analys av mina egna värderingar som kulturmedelklassmänniska, och en insikt om att det ofta är vi i kulturmedelklassen som mest av allt stör oss på nyrika. Jag känner mig inte "avundsjuk" på dem i den bemärkelsen att jag vill vara som de. Jag känner mig kanske rentav intellektuellt överlägsen och smakmässigt överlägsen. Däremot är det ju något som sticker i ögonen, något som irriterar. Vad kan det vara? Jag tror att det har att göra med att det sticker mindre i ögonen om man föds in i rikedom, och att min klass pläderar en viss form av diskret ödjmukhet i det offentliga rummet. Och att smaken är något som vi alltid haft och som arbetarklassen inte har. På så vis kan vi hämnas på dem genom att kritisera deras dåliga smak. Men exakt varför man känner det behovet, det är ju förstås inte något jag är säker på. Det känns bara provocerande med dyr smaklöshet som skriks ut. Eftersom smak inte kan köpas, det är något man föds in i, eller lär sig för att man har talang för det. Du kanske kan förklara varför vi avskyr nyrika?
Som jag ser det är ju ditt bidrag till den här tråden (och andra, dock inte alla) ofta bestående av gnäll på andra debattörer och metadiskussion snarare än att du presenterar något själv. Därför är du ju oftast ointressant. Jag tycker dock att vi kan skippa pajkastningen, om vi vill att den här diskussionen skall bli intressant för alla. Ok? släpp det! Presentera istället din teori om hur diskussionens kärnfråga skall besvaras istället.
Ganska intressant inlägg, men att säga att god smak är ett medelklassattribut är nog att överdriva. Precis som många andra samhällsgrupper så rymmer dessa många olika personer. Att man är överklass behöver t.ex. inte betyda att man har bättre stil/smak än en från arbetarklassen, dock kan det underlätta att ha mycket pengar för då kan man exempelvis anlita inredningsexperter stylister etc som kan hjälpa en.
Du har rätt när du säger att man oftast föds med smak/stil, man anammar helt enkelt sina föräldrars beteende, men det behöver heller inte betyda att man själv får en bra smak. Kan ta en av mina grannar som exempel igen, han kom från en mycket enkel bakgrund, men genom hårt arbete blev han en av sveriges främsta entrepenörer och är god för miljarder. Detta behöver inte betyda att han automatiskt har dålig stil eller smak. Enligt mig själv har han visat att han är en smart person då han fortfarande gillar det enkla och han, till skillnad från sin fru, skäms heller inte över sin enkla bakgrund. Exempelvis älskar han sardiner med potatis, något som han fick äta mycket av som liten.
Hans pengar har däremot gett honom möjlighet att förverkliga drömmar han haft innan han fick pengar. Nu har han ett flertal riktigt fina bilar, däribland Rolls Royce Phantom och Bentleys.
Nu kommer vi till en anna del, smak och stil upplevs olika av olika personer. Du själv föredrar 50-60-talsstilen, det är en åsikt jag respekterar, men det böhver inte betyda att jag eller någon annan tycker att det är snyggt. Jag själv hatar den stilen, men det intressanta med ens personliga stil är just historian bakom den. Oavsett stil så blir den intressant när man förstår att personen bakom denna har lagt ner tid och energi på att definiera sig som person genom sin stil. Jag själv anser att alla stilar har sin charm, just för att alla stilar har sin historia att berätta. Vi uttrycker oss genom vår stil. Just därför kan det bli smaklöst/tråkit när man kommer till ett hem/person som inte bryr sig alltför mycket om sin stil.
Om vi ska återgå till huvuddiskussionen så kan även nyrika bli smaklösa, precis som WT eller vilkan annan samhällsgrupp. Detta handlar ju om att personen inte lagt ner någon tid på att uttrycka sig genom sin personliga stil och då kan intrycket bli ganska fel. Nu blev det här en ganska lång post...
P.S. Bjuder på stavfelen