2005-06-23, 08:48
  #73
Medlem
jaha jovissts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BlizzardKing
Om man inte lider av "nål- och stickskräck" (vilket dock likt t ex. spindelskräck också kan övervinnas) är det inga problem alls att ge en annan människa - eller sig själv - en spruta, vare sig det gäller subkutant eller intramuskulärt. Det är dock naturligtvis svårast att ge intravenöst - dock långt ifrån omöjligt då mängder av människor i vårdens utbildning utan större svårigheter lär sig detta - men gavs verkligen eutanasiprogrammets morfinsprutor intravenöst?
Tydligen så gasades ju folk ihjäl istället...
Klart man ger morfinsprutorna iv, hur annars, i hjärtat, levern?
Citera
2005-06-23, 08:59
  #74
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av quark
Skälet kan vara att vem som helst kan öppna en gasventil.
För att ge injektioner behövs det lite mer kompetens, och dessutom är förövaren fysiskt nära offret. Det blir nog lite påfrestande när det varje dag dör små barn medan man håller i deras arm.

Vi talar ju här om ett antal svårt plågade, gravt vanskapta och obotligt sjuka barn, vars föräldrar ofta ville att avkomman skulle få somna in smärtfritt...medan du får det att låta som ett sadistiskt okynnesdödande av pigga och käcka små illbattingar:

http://wings.buffalo.edu/faculty/res...s/brf-frc.html

Citat:
"---The practice of euthanasia, as illustrated by two early cases, began with requests from individuals for physician-assisted death. In March 1937, a child was killed by his father because he was significantly mentally ill. When put on trial for murder, the local health office came to the father’s defense, influencing the court to grant him a nominal prison sentence instead of the death penalty asked for by the prosecutor. Proctor, Racial Hygiene, supra at 182.
The next year, a man named Knauer wrote the German government asking that his blind and mentally retarded daughter, born without an arm and leg, be granted Gnadentod (mercy death). The Chancellor instructed his personal physician, Dr. Karl Brandt, to investigate, and, if the letter were true, to grant the request. Proctor, Racial Hygiene, supra at 186; Burleigh, Death and Deliverance, supra at 93-96. Brandt found “a child who was born blind, an idiot—at least it seemed to be an idiot—and it lacked one leg and part of one arm.” Gallagher, By Trust Betrayed, supra at 47; Proctor, Racial Hygiene, supra at 186. According to the testimony of Brandt, “The parents should not feel themselves incriminated at some later date as a result of this euthanasia—that the parents should not have the impression that they themselves were responsible for the death of this child.” Alexander Mitscherlich, The Death Doctors (1962) (James Cleugh, trans.) at 234.

Many parents were eager to obtain the Wohltat of physician- assisted death for their ill, deformed, or disabled children and many “wrote to hospitals to ask if their child could be relieved of his or her misery and be granted euthanasia.” Proctor, Racial Hygiene, supra at 194; Kamisar, supra, 42 Minn. L. Rev. at 1032-1033 13

Both doctors and parents preferred to use euphemisms, to allow for psychological defense mechanisms of rationalization and denial of what really was happening. After taking a poll of parental opinion, it was determined by the government that, although many supported Gnadentod for their severely disabled children, “parents would prefer it if they were told that their child had succumbed to this or that illness.” Burleigh, Death and Deliverance, supra at 98. 14

As many as 6,000 children were provided the “benefit” of euthanasia in this first phase of physician-assisted death in Germany. Id. at 111; Lifton, The Nazi Doctors, supra at 50, 56.---"
Citera
2005-06-23, 10:54
  #75
Medlem
quarks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
http://wings.buffalo.edu/faculty/res...s/brf-frc.html
Texten fotsätter så här:
Citat:
In January 1940, Brandt, Brack and others conducted the first large-scale test of assisted death for incurable adults in a psychiatric hospital near Berlin. It was a gassing process, which “included a fake shower room with benches, the gas being inserted from the outside into water pipes with small holes through which the carbon monoxide could escape.”

What occurred in the adult program is exemplified by the hospital at Hadamar, one of the major T-4 institutions. Between January and August 1941, over 10,000 mentally ill Germans were provided a “painless death” in the shower-room gas chambers at Hadamar. An administrative supervisor at Hadamar was Alfons Klein. He testified at his war crimes trial that, from October 1940
Citat:
until January 1940 [The Hadamar] Institution was maintained only for German mental patients. In January 1941, plans were made to kill mental patients and to burn the corpses. This method was carried on and used until August 1941, when it was discontinued.
Heinrich Ruoff, chief male nurse who worked more closely with the patients, remembered that the T-4 program at Hadamar began slightly earlier. In 1940 the program of killing started. Those people who were brought here were German mentally sick. These people were gassed to death and then burned. . . . During the year 1941, because of complaints from Germans, this work was eliminated. As Ruoff said, by 1941, word began to spread of involuntary killings. So, in August 1941, the psychiatric/physician-assisted death program at Hadamar and the other T-4 hospitals were officially ordered to be discontinued. By this time, 80,000-100,000 people had been killed under the T-4 program. At Hadamar, however, the program never ceased. Only the method of death changed; another 3,500 were euthanized by lethal injection between August 1941 and August 1942.

Beginning in 1942, the program recommenced elsewhere, except instead of gas, injections and starvation were the method of inducing death, largely on a case-by-case basis.

3. Genocide Under 14f13: “Special Treatment” for Jews and Other “Undesirables.”

World War II caused a change in emphasis and an acceleration of the killing process. Resources were scarce, and it was perceived that the armed forces had a greater claim to food, clothing, and medicine than did the sick, mentally ill, and social undesirables. The government accordingly took advantage of the distractions of the war to eliminate these “burdensome” people.

“The original ‘euthanasia’ project, the killing of those who were seriously ill [T-4], was extended to killing virtually anyone whose death was desired.” First, hospitalized Jews who had previously been denied a mercy death were given Sonderbehandlung, “special treatment,” and killed along with Germans in the euthanasia program. Later, it was ordered that Jews and other undesirables be transported from the concentration camps to the same killing centers used by the T-4 program.

Och här finns kapitlet Euthanasia – precursor to genocide ur en bok av Robin O'Neil om Belzec på http://www.jewishgen.org/yizkor/belzec1/belzec1.html.
Citat:
During this operation, according to meticulously kept records, 70,273 German mental patients were killed by gassing, and a further 20,000 by lethal injection and drugs. It was here that the technical means of group murder by gas was first introduced.

This was not 'medicalized killing,' first envisaged, as no medical expertise was required. Initially, the gassing apparatus was operated by the medical director at each euthanasia institution who became known as the 'Vergasungsärzte' ('gassing doctors') in accordance with orders from the Chancellery. This soon changed, however, as it was realized that turning on a gas valve did not require any medical expertise.

...

In the western part of the Reich, gassing was the preferred 'killing agent' as it was a more sophisticated and discreet method. In the East, without the need for absolute secrecy, it became a free and open policy to murder whomever and by whatever means was available. It is clear that euthanasia and associated experimental killing operations elsewhere are inextricably linked to the Final Solution. Further indications of this direct link can be seen in the deceptive maneuvers that were later transferred to the death camps in Poland. For example, at Hadamar, the victims were given a stamped postcard on which to report to relatives a safe arrival at their destination followed by a cursory medical examination at reception only minutes before they were taken to the gas chamber. Even the general medical staff at intermediate institutions had their suspicions confirmed when identifiable clothing belonging to their patients was returned shortly after the patients had been taken away to an unknown destination.

...
By the late summer of 1941, when possible solutions to the Jewish Question were emerging, the Reichsarzt-SS und Polizei (Reich Doctor for the SS and Police), SS-Gruppenführer Dr. Grawitz, advised the HHE/KdF that gassing was the most appropriate means for carrying out 'special treatment' of large numbers of people. The means Dr Grawitz favored were static chambers supplemented by mobile chambers (gas vans), as used at Chelmno and the former collective farm at Maly Trostenets (Minsk). Only the 'gassing agent' had to be determined.
Citera
2005-06-23, 15:55
  #76
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Vi talar ju här om ett antal svårt plågade, gravt vanskapta och obotligt sjuka barn, vars föräldrar ofta ville att avkomman skulle få somna in smärtfritt...medan du får det att låta som ett sadistiskt okynnesdödande av pigga och käcka små illbattingar:

http://wings.buffalo.edu/faculty/res...s/brf-frc.html
Stämmer inte alls. Dödshjälpsprogrammet hölls hemligt, det gällde enbart sådana som vistades på vissa institutioner och man kunde inte ansöka om dödshjälp för någon anhörig hos det (om nu någon skulle komma på den bisarra tanken!!!)

I sin karriär som massmördare började Franz Stangl således med att organisera gasningarna i Hartheim o.s.v., innan han c:a 1 1/2 år senare fulländade teknikerna som kommendant för Treblinka och i en mycket större skala.

Klipper litet ur den av Ezzelino så varmt uppskattade boken ( )av Gitta Sereny, "Vid Avgrunden" som handlar om Treblinka, sid. 55:

(Stangl):"Kriminalrådet Werner sa att både Ryssland och Amerika sedan länge hade lagar som gjorde det möjligt för dem att ge dödshjälp - barmhärtighetsdödande - åt människor som var ohjälpligt sinnessjuka eller monstruöst vanskapta. Han sa att en sådan lag skulle antas även i Tyskland - precis som i resten av den civiliserade världen - inom en snar framtid. Men för att skona befolkningens känslor skulle införandet ske mycket långsamt och först efter omfattande psykologiskt förberedelsearbete. Men man hade redan börjat ta itu med den svåra uppgiften, i största hemlighet.Han förklarade att de enda patienter som var berörda var de som efter noggranna undersökningar - en rad tester som genomfördes av minst två läkare - bedömdes obotliga och för vilka, försäkrade han, en helt smärtfri död skulle innebära en befrielse från ett i de allra flesta fall helt outhärdligt liv."
-----
Fotnot till sidan: En "medicinsk kommission" besökte visserligen några av instituten, men de noggranna läkarundersökningarna var snarare undantag än regel. De flesta besluten om liv eller död fattades rutinmässigt vid T4, med utgångspunkt från det frågeformulär som inrikesministeriets underavdelning för institutionsvård, "Amt IV g", skickade ut till alla mentalsjukhus och som var avsett för detaljerade uppgifter om patienter som var senila, efterblivna eller led av andra specificerade mentala handikapp, sådana som hade stått under vård i fem år eller mer, psykopater, människor av utländsk eller icke rasren härkomst, människor som var arbetsoförmögna eller bara klarade av mekaniska sysslor som att skala potatis. Frågeformuläret skickades ut under förevändningen att uppgifterna behövdes som underlag för den ekonomiska planeringen (och det var tydligen bara två tjänstemän på ministeriet som kände till det verkliga skälet), men kopiorna lämnades sedan över till T4:s "medicinska experter" som markerade varje fall med ett plus- eller minustecken: liv eller död.
Citera
2005-06-23, 16:08
  #77
Medlem
jaha jovissts avatar
Intressant, nu visar det sig helt plötsligt att en massa människor påstår att det fanns gaskammrar på sjukhusen i Tyskland där man (i fredstid?) massavrättade psykiskt sjuka. Låter oerhört spektakulärt, för att uttrycka sig försiktigt, och om denna uppgift skulle visa sig riktig är jag beredd att ompröva min ståndpunkt i fråga om huruvida tusentals krigsfångar avrättades medelst gasning under WWII.
Jag antar att man inte längre kan beskåda någon av dessa gaskammrar, eller se ritningar utan bara förlita sig till någon som nämnt dom i ett samtal osv eller finns det möjlighet att besöka dem på ett sjukhus?

Vad heter kammare i pluralis förresten? Är det kammare det också
Citera
2005-06-23, 16:43
  #78
Medlem
quarks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jaha jovisst
Intressant, nu visar det sig helt plötsligt att en massa människor påstår att det fanns gaskammrar på sjukhusen i Tyskland där man (i fredstid?) massavrättade psykiskt sjuka.
Hitlers order kom oktober 1939, och den var antedaterad till infallet i Polen, 1 september 1939.

http://www.h-net.org/~german/gtext/n...nasia-eng.html (facsimile)
Citat:
ADOLF HITLER

Berlin, 1 September 1939

Reichsleiter Bouhler and
Dr. med. Brandt

are instructed to broaden the powers of physicians designated by name, who will decide whether those who have - as far as can be humanly determined - incurable illnesses can, after the most careful evaluation, be granted a mercy death.

/signed/ Adolf Hitler
Det skulle alltså utnämnas några läkare som fick makten över liv och död. Det blev 70 000 inom några år, och det blev ingen careful evaluation.
Citera
2005-06-23, 16:44
  #79
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av jaha jovisst
Intressant, nu visar det sig helt plötsligt att en massa människor påstår att det fanns gaskammrar på sjukhusen i Tyskland där man (i fredstid?) massavrättade psykiskt sjuka. Låter oerhört spektakulärt, för att uttrycka sig försiktigt, och om denna uppgift skulle visa sig riktig är jag beredd att ompröva min ståndpunkt i fråga om huruvida tusentals krigsfångar avrättades medelst gasning under WWII.
Jag antar att man inte längre kan beskåda någon av dessa gaskammrar, eller se ritningar utan bara förlita sig till någon som nämnt dom i ett samtal osv eller finns det möjlighet att besöka dem på ett sjukhus?

Vad heter kammare i pluralis förresten? Är det kammare det också
En kammare, flera kammare eller kamrar.

Speciellt inläggen 54, 56 och 57 i denna tråd, sidan http://forum.flashback.info/scandina...2&page=4&pp=15 ger länkar, t.ex. http://www.deathcamps.org/euthanasia/t4overview.html , där det också finns ritningar beträffande vissa institutioner.

Svensk sida: http://www.vitabussar.se/aktiont4b.htm
Citera
2005-06-23, 17:59
  #80
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Liberale Lejonborg
Stämmer inte alls. Dödshjälpsprogrammet hölls hemligt, det gällde enbart sådana som vistades på vissa institutioner och man kunde inte ansöka om dödshjälp för någon anhörig hos det (om nu någon skulle komma på den bisarra tanken!!!)

Liberalt dumsnack, eutanasiprojektet inleddes genom just en sådan begäran från en förälder, som nådigt beviljades av Adolf efter samråd med Karl Brandt:

http://www.pregnantpause.org/euth/nazieuth.htm

Citat:
"---An opinion poll conducted in 1920 revealed that 73% of the parents and guardians of severely disabled children surveyed would approve of allowing physicians to end the lives of disabled children such as their own. Newspapers, journal articles, and movies joined in shaping the opinion of the German public. The Ministry of Justice described the proposal as one that would make it "possible for physicians to end the tortures of incurable patients, upon request, in the interests of true humanity" (reported in the N.Y. Times, 10/8/33, p. 1, col. 2). And the savings would redound to the German people if money was no longer thrown away on the disabled, the incurable, and "those on the threshold of old age."

A 1936 novel written by Helmut Unger, M.D., further assisted the German people in accepting the unthinkable. Dr. Unger told the story of a physician whose wife was disabled by multiple sclerosis. She asks him to help her die, and he complies. At his trial he pleads with the jurors to understand his honorable motive: "Would you, if you were a cripple, want to vegetate forever?" The jury acquit him in the novel. The book was subsequently made into a movie which, according to research by the SS Security Service, was "favorably received and discussed," even though some Germans were concerned about possible abuses.

With the public now assenting, the question turned from "whether" to "by whom" and "under what circumstances."

The first known case of the application of this now-acceptable proposal concerned "Baby Knauer." The child's father requested of Adolph Hitler himself that his son be allowed death because he was blind, retarded, and missing an arm and a leg. Surely, in his condition, he would be better off dead. Hitler turned the case over to his personal physician, Karl Brandt, and in 1938 the request was granted.---"

Citat:
I sin karriär som massmördare började Franz Stangl således med att organisera gasningarna i Hartheim o.s.v., innan han c:a 1 1/2 år senare fulländade teknikerna som kommendant för Treblinka och i en mycket större skala.

Och såväl "gasningarna" på Hartheim som de i Treblinka II tillhör förstås endast fablernas och propagandans värld - inga dokumentära eller tekniska eller forensiska bevis för en enda "gasning" existerar.

Citat:
Klipper litet ur den av Ezzelino så varmt uppskattade boken av Gitta Sereny, "Vid Avgrunden" som handlar om Treblinka, sid. 55:

Jo, jag gillar faktiskt Into That Darkness, och anledningen är att den är en sådan skandalös bluff som väl endast de gaskammartroende fanatikerna kan hänge sig åt med gott samvete - en judisk journalistkäring intervjuar Stangl i fängelset, utan att ha något vittne till samtalen, utan att spela in dem eller presentera anteckningar. Dagen efter hon är färdig med samtalen dör Stangl överraskande, och kan alltså inte dementera de himmelsskriande lögner tanten tack vare sina många goda kontakter sprider och får ett stort erkännande för, som om det vore "ett historiskt verk" ...
Citera
2005-06-23, 18:53
  #81
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Liberalt dumsnack, eutanasiprojektet inleddes genom just en sådan begäran från en förälder, som nådigt beviljades av Adolf efter samråd med Karl Brandt:

http://www.pregnantpause.org/euth/nazieuth.htm
Riktigt, EN förtvivlad förälder skrev till Hitler 1938. Men detta föranledde ju inte denne att uppmana anhöriga att söka dödshjälp för t.ex. barn som belastade dem och sända ut ansökningsblanketter om detta över riket.

Tvärtom, saken hölls när det kom till stånd något år senare strängt hemlig, som visas här:

Rapport från domstolen i Frankfurt am Main till justitieminister Gürtner i december 1939.

"På platser där det finns vårdhem och sjukvårdsanstalter, på kringliggande orter och delvis även inom större områden, exempelvis i hela Rheingau, diskuteras fortfarande frågan om förintandet av livsovärdiga individer. Befolkningen känner igen de fordon som används för att föra de sjuka från upptagningsanstalterna till etappanläggningarna och därifrån till likvidationsanstalterna. Det har sagts sagts mig att till och med barnen ropar när dylika passerar: "Nu kommer fler som ska gasas." I Limburg passerar dagligen en, två eller tre stora bussar med förhängda fönster från Weilmünster för att leverera patienter till likvidationsanstalten i Hadamar. Enligt uppgift blir de genast efter ankomsten avklädda nakna, får ta på sig en pappersskjorta och förs direkt till ett gasrum där de likvideras med blåsyra och en bedövande tillsatsgas. Liken förs på ett löpande band till ett förbränningsrum och placeras sex åt gången i en ugn varefter den erhållna askan delas på sex urnor och skickas till de anhöriga. --- Den med likvidationen sysselsatta personalen, som har hämtats från andra håll undviks helt och hållet av befolkningen. Personalen sitter om kvällarna på krogarna under ymnig alkoholförtäring. Förutom det yttre tillvägagångssättet som sysselsätter fantasin oroar sig befolkningen särskilt vid tanken på att likvideringen kanske också gäller gamla människor som har ett gott livsverk bakom sig men kanske har blivit lite debila på ålderdomen. Det talas om att ålderdomshemmen skall utrymmas. Det sägs att befolkningen väntar på en på en juridisk reglering och ett ordnat förfarande så att den kan vara säker på att inte också gamla debila människor omfattas av aktionen."

Sådana opinionsyttringar var alltså orsaken till att Hitler under 1941 gav order om att aktionen skulle avbrytas. Den fortsatte dock i maskerade former och kom särskilt att gälla koncentrationslägerfångar, som bl.a. överfördes från Mauthausen till Hadamar för att gasas.
Citera
2005-06-23, 19:00
  #82
Medlem
quarks avatar
Sereny hann inte prata färdigt med Stangl.

Ur Tyskt trauma, kap. 5:
Citat:
Stangl: Min skuld är att jag är fortfarande här. Det är det som är min skuld.

Sereny: Fortfarande här?

Stangl: Jag borde ha dött. Det var det som var min skuld.

Sereny: Det säger ni nu. Men då?

Stangl: Det är riktigt. Jag fick ju ytterligar tjugo år, tjugo goda år. Men tro mig, jag skulle ha föredragit att få dö framför det här...

Han såg sig omkring i det lilla fängelserummet.

Jag hyser inget hopp längre. Och nu får det vara nog. Jag vill att vi genomför våra samtal, men sedan ... sedan räcker det. Sedan får det vara slut.
---------------------------------
Franz Stangl dog nitton timmar senare av hjärtsvikt. På en lapp på väggen i cellen hade han antecknat ett namn han hade försökt komma ihåg inför vårt samtal dagen därpå.
Citera
2005-06-23, 19:42
  #83
Medlem
Lejonborg: kan du ge mig en länk till en källa på den där rapporten från domstolen i Frankfurt?

Quark: Min respekt för Serenys journalistiska integritet är lika med noll, hennes intervju med Stangl saknar allt bevisvärde, då inget dokumenterades med bandupptagning. Sedan dog Stangl "lämpligt" under mystiska omständigheter.

Han kanske försökte skriva namnet på den som tog död på honom, en hypotes lika god som någon annan.
Citera
2005-06-23, 19:55
  #84
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av hERETIC
Han kanske försökte skriva namnet på den som tog död på honom, en hypotes lika god som någon annan.

A-r-a-d...http://www.ukar.org/arad.html

Och jag noterar utan minsta förvåning att de gaskammartroende inte försöker besvara trådens grundfrågeställning, eller överhuvud hålla sig till ämnet.

Och en viss ferengibartender skulle nog säga: ett kammare, två kamrer, många chambrer.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in