Ställ era random astronomifrågor

Har för mig att jag hört något liknande också...men har tyvärr ingen källa.


Jo men vissa stjärnor är såpass nära varandra att de har en gemensam "center of mass" vilken oftast (alltid? EDIT 2: Nej, tydligen inte alltid) är förlagd någonstans mittemellan dem, som de snurrar runt. Jag tror att alla eventuella planeter också snurrar runt denna center of mass och inte runt vare sig den ena eller andra stjärnan. Om annat borde det ändå vara otänkbart att en planet endast ligger i omloppsbana runt den ena stjärnan i tex ett dubbelstjärnsystem. Någon med mer kunskap får gärna flika in här.

Edit: Har nu gjort lite snabb research och kommit fram till att båda omloppsbanor är möjliga. Dvs i ett dubbelstjärnsystem kan planeter snurra runt endera stjärnan såväl som de båda, vilket räcker för att man inte kan säga att det går en stjärna per solsystem.

Det verkar ju lite smått spektakulärt de där! Skulle planetern snurra som en åtta då eller? Får ta & läsa på lite mera om det där tror jag.

Så bananas som åttor tror jag inte, men vad fan varför inte? Det borde väl nästan vara möjligt att konstruera omloppsbanor hur som helst egentligen...Allt handlar ju bara om att placera rätt kroppar på rätt ställen. Lättare sagt än gjort så klart, men i teorin är nog ta mig fan allt möjligt.

Normen verkar vara s-types (enligt 1 studie refererad på wikipedia som jag inte läst). De grå prickarna är alltså stjärnor och de blå är planeter. Men stjärnor verkar kunna kretsa kring sin gemensamma center of mass på lite olika sätt. Tex:

Bild
Bild
Bild

Universum måste antingen ha en gräns eller vara oändligt men båda är omöjliga så hur går det ihop?

Varför måste den ha en gräns ? Universum i sig går inte ihop det är det som gör den magisk!

Jag har ett antal gånger hört att universums lagar är finkalibrerade för att möjliggöra liv. Men handlar det bara om liv eller t o m alla tillstånd som vi skulle klassificerade som "ordnade"? Är vår verklighet den enda ordnade av miljarders miljarder inställningar som annars skulle innebära kaos....???

Kan en planet bli en sol? Kan en planet, en gasjätte som t ex Jupiter, teoretiskt bli tillräckligt stor och ha en sådan sammansättning att den kan antändas och bli en stjärna? Förekommer sådant i andra solsystem, att en sol roterar kring en annan? Vad krävs för att detta ska kunna ske?

Universum kan visst vara oändligt stort. Varför skulle det inte kunna vara det? Bara för att våra primitiva hjärnor har svårt att få grepp om det, så är det ur ett matematiskt perspektiv ej omöjligt. Mätningar tyder också på att universum är just oändligt stort, och då menar man inte enbart rummet, utan även materia.

Om rummet är oändligt stort så finns det också oändligt med materia, för universum är homogent och isotropt. Med andra ord så finns det också ett oändligt antal stjärnor och planeter.

Även om rummet skulle vara ändligt så skulle inga gränser finnas. Du kan se rummet som ett tredimensionellt klot.

Tänk dig ett tvådimensionellt klot, som t.ex. jorden: I vilken riktning du än färdas så kommer du ju tillbaka där du började om du färdas i samma riktning. Förstår du principen?

Rummet kan förstås vara oändligt, men antalet himlakroppar kan inte var oändligt. Ett antal måste vara begränsat, det ligger i sakens natur.

Jo det kan och är dessutom en förutsättning då universum är homogent och isotropt. Om universum är oändligt stort så finns det också oändligt med materia.

Om inte, om det inte fanns oändligt med materia så skulle den kosmiska bakgrundsstrålningen variera i olika riktningar beroende på vart man befann sig i universum, men den kosmiska bakgrundsstrålningen ser likvärdig ut i alla riktningar med extrem noggrannhet.

Är det verkligen så säkert? Jag är bara en enkel lekman när det gäller detta...

Men hur kan vi veta att universum är homogent och isotropt på låt och säga 1 biljard ljusår bort?

Min inställning i den frågan är att det är som det är, på något annat sätt hade det inte kunnat vara för att vi skulle kunna sitta här och fundera på varför det är som det är. Hade tingen varit lite annorlunda hade vi istället funderat på varför det var så och hade det varit alldeles annorlunda så hade kanske ingen funnits som hade kunnat fundera på någonting eller inget hade ens funnits.

En jämförelse: Att du är den du är, hur du ser ut, dina tankar och allting är ett resultat av näst intill oändlig osannolikhet. Först skulle dina föräldrar träffa just varandra och det skulle ske en befruktning just den dagen cellerna som blev din kropp började dela sig. Av miljontals spermier och ett gäng äggceller som "tävlade" just vid det tillfället så blev det två som möttes och blev du. Hade det varit två andra hade du fått en lite, lite annorlunda genuppsättning. Ändå är det inget förvånansvärt eller osannolikt att en människa föds idag. Hade vi inte blivit de vi är så hade vi blivit lite lite annorlunda och det är inte mycket att grubbla över tycker jag.