Ställ era random astronomifrågor

Man kan också jämföra med hela den observerbara delen av universum som är 91 miljarder ljusår i diameter.

https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Universe&mobileaction=toggle_view_ desktop#Size_and_regions

Dvs 182 gånger större än ditt lilla superkluster. Ok, inte så litet, men jämfört med de största observerbara skalorna så är ju faktiskt inte 500 miljoner ljusår SÅÅÅ stort. Relativt sett.

Om du läser din egen länk står det också där att man uppskattar att det finns 10 miljoner superkluster i det observerbara universum. Hur ser universum ut på en skala där superkluster är "partiklar"? Finns det ännu större strukturer? Läser du din egen länk igen är det inte heller så att superkluster håller ihop gravitationellt, som t ex de mycket mindre galaxhoparna (t ex vår egen med bl a Vintergatan och Andromeda). I huvudsak följer dess delar bara med i Hubbleexpansionen. Men avvikelserna från detta (kallas på engelska för peculiar velocities) kommer dock på sina håll upp i hundratals km/s. Vilket också är välförstått i teorin. Allmänt sett verkar det vara så att ju större strukturer vi definierar utifrån observationer, desto mindre avviker dessa i medeldensitet och hastighetsfördelning osv från perfekt homogen expansion.

På den allra största observera skalan är universum otroligt homogen. Det avviker bara lokalt med ca en tusendels procent. Hur vet vi det då? Detta är den skala vi ser den kosmiska bakgrundsstrålningen på, som numera är väldigt noggrant kartlagd. Googla.. På den skalan ser vi inga galaxer, därför att de inte var bildade än på den tiden då ljuset vi ser därifrån gav sig iväg mot oss. Allt var plasma som höll på att rekomboneras till en genomskinlig gas. Och denna gas kan vi alltså SE att den inte avviker med mer än ca en tusendels % från perfekt homogenitet. Det är dock just dessa små ojämnheter som sedan växte till och bildade galaxer och galaxhopar mm. Det är just den kosmiska bakgrundsstrålningen som är det verkliga trumfkortet för Big Bang. Ingen annan teori än Big Bang har en bra förklaring.

Kosmologi har till idag utvecklats till en mogen vetenskap med väldigt mycket mätdata, faktiskt så mycket att det är lite svårt att hantera. Det skulle ha kunnat vara så att något i detta direkt falsifierade Big Bang-teorin. Men de iofs märkliga upptäckterna om t ex mörk materia och ffa om mörk energi är trots allt bara mindre modifikationer. TYVÄRR! För själv hade jag faktiskt gärna sett att något av alternativen hade lyckats bättre, t ex våra svenska fysiker Alfvén och Kleins plasma-universum. Men observationer stödjer ju ffa Big Bang.

Nu handlar det inte om storleken på universum utan om strukturerna i den.
Hittar man då strukturer som sticker ut som är 50 ggr större än andra formationer är det inte den likformighet man hävdar.

Det du gör är att när jag påpekar att det finns hela potatisar i pytt i pannan är att du säger:
-Men titta vad stor tallriken är då...

Det saknar relevans och bemöter inte påpekandet om att det finns strukturer i universum som gör att man kan gott ifrågasätta om universum är verkligen homogent och isotropt.

Har du inte den insikten är det dock inte mycket att göra åt är jag rädd.

Med tillräckligt stora mängder är även pyttipanna homogen. På stora skalor. Är det möjligen något i det begreppet du inte förstår?

Ta en gas som exempel. Är en sådan homogen om densitet och tryck är konstant i hela volymen? Tittar du på tillräckligt små skalor är svaret NEJ. Dvs på skalor där man kan se enskilda gasmolekyler är inte gasen homogen.

Är en gas homogen på en skala där man kan se 10 miljoner gasmolekyler?

Är universum homogen på en skala där man kan se 10 miljoner superkluster?

Men ok, vi antar väl då hypotetiskt att du har rätt: Superkluster är för stora för att förklara med Big Bang-teorin. Big Bang är alltså falsifierad. Känner du till någon respektabel kosmolog som delar den uppfattningen? Länka gärna, jag vill verkligen veta vem i så fall.

Nej det är den inte om det finns hela potatisar i ökande mängd.
Då är inte strukturen homogen.
Så svårt är det faktiskt inte att förstå...

Det är ju liksom inga nyheter jag påpekar här.
Men du efterfrågar lite argumentum ad verecundiam fast fakta talar sitt tydliga språk för att tro att det uppenbara är uppenbart...

Är en artikel från Royal Astronomical Society bra nog?
http://www.ras.org.uk/news-and-press/224-news-2013/2212-astronomers-discover-the-largest-structure-in-the-universe

Den handlar om en kvasargruppering som spänner över 4 miljarder ljusår tvärs över.
Som då 2013 var den största formationen man hittat.
Några relevanta citat:

Sedan finns det formationer på upp till 10 miljarder ljusår som man funnit...

Så nej man har börjat fundera över den kosmologiska principen sedan en tid tillbaka och hur man skall förhålla sig till strukturerna i universum.

Tänker lite på det här med att färdas snabbare än ljuset, som bekant är omöjligt. Har dock hört talas om två work-arounds.

1. Att komma på ett sätt att expandera rumtiden framför sig. Rumtiden har väl ingen hastighetsgräns alls, right? Så om man kan färdas med en kontrollerad expanderande rumtid borde man kunna ta sig mer eller mindre överallt på mycket kort tid. Vad tror ni rent spontant? Kommer det någonsin bli verklighet?

2. Maskhål. Jag har fått för mig att det är svarta hål som åsyftas här. Så säg att vi kommer på ett sätt att överleva färden, vad är det som säger att vi skulle komma ut på ett helt annat ställe? Ta den här bilden tex. Vad jag förstår kommer svarta hålets krökning av rumtiden vara oändlig (och inte som på bilden). Vad talar för att det finns någonstans att "komma ut" på en "andra sida"?

Jag kan inte mycket om detta, men jag tror att vi som bäst kommer få nöja oss med några procentenheter under c. Allt annat är önsketänkande.

För att kunna skapa farkoster med warpdrift eller maskhål så krävs så kallad Exotisk (negativ) materia. Det är dock bara en matematisk konstruktion. Inga tecken på att det existerar i verkligheten finns.

Du kan ju färdas snabbare i tiden genom att färdas snabbt. Tiden går ju långsammare för dig ju snabbare du färdas. Det kallas för tidsdillatation. Färdas du i 0,87c (87% av ljusets hastighet) så går tiden hälften så fort för dig jämfört med oss. Även avstånden minskar. Vid samma hastighet så blir universum hälften så stort och avstånden i färdriktningen halveras.

Just det, det tänkte ja inte på. Tråkigt bara att tiden inte går fortare för mina anhöriga kvar på Jorden.

Det känns svårt att tänka sig något annat alternativ än att våra framtida rymdkolonier måste bli självständiga pga de oändliga avstånden. Kanske kan vi få till ett Commonwealth, men ett imperium vore meningslöst.

Fan alltså tänk att vara rymd-äventyrare. Som en conquistador, fast tusen gånger coolare.

Tidsdilatation i tänkbara framtida rymdfärder är fascinerande. Men samma gammafaktor kommer även in i den energi som krävs. T ex ditt exempel kräver att den totala energin (massa + rörelse) är 2mc². Det är sanslöst mycket om man räknar på rymdskeppsstora m. Går nog fixa med några ton antimateria -- om man nu bara kan framställa så stora mängder.

Hur långt måste avståndet minst vara mellan två stjärnor för att det skall "fungera"?

Går det ett solsystem per stjärna?

Chansar vilt och säger att det till stor del beror på stjärnornas massor. Man har ju hört talas om stjärnor som parasiterar på varandra, men om det alltid händer vet jag inte.


Nope, finns flera solsystem med dubbel- och trippelstjärnsystem.

[quote=JavierPena|finns flera solsystem med dubbel- och trippelstjärnsystem.[/QUOTE]

Det är väl till och med vanligare med ett dubbelstjärnesystem än en sol(o) stjärna ? Vet vi hur hur vanligt det är med det ena eller det andra? Hur många procent av varje o.s.v?

Hur skulle det gå till menar du? Jag förstår det som att alla planeter som snurrar runt en stjärna är ett solsystem?!