Ställ era random astronomifrågor

Nu missade du en viktig sak. Det uppstår en tidsdilatation pga krökt rumtid. Den speciella relativitetsteorin antar en rumtid som inte är krökt av någon massa, så den tidsdilatationen beror på relativ hastighet.
Men, i den allmänna tillåts krökningar i rumtiden och även då uppstår detta.
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Gravitational_time_dilation

Så när man ska synkronisera tid, exempelvis i gps-system måste man dels ta hänsyn till den relativa hastigheten mellan oss och satelliterna och dels det faktum att vi befinner oss närmare Jordens centrum (Egentligen förhållandet mellan avståndet till centrum och schwarzchildradien som bestäms av massan.)

Men i ett relativistiskt resonemang måste man ha en referens som är i vila. En nollpunkt som inte finns i universum. Relativ hastighet och tid måste ha en referenspunkt. Annars är den inte relativ.

Modern kosmologi låtar oss ana att universum skapades överallt samtidigt. Alltså finns det ingen början ingen mitt eller slut. Alltså finns det ingen världsomspännande referenspunkt att utgå ifrån.

Det du beskriver är konsekvensen av relativ tid. Där man måste ta hänsyn till vilande och de som färdas fortare relativistiskt. Jag inser detta faktum. Men samtidigt är ljushastigheten absolut som inte påverkas av observatörer. Och inte kan påverkas av observatörernas uppfattning av tid.
Alltså måste fotonen vara frikopplad från tid. Men det kan inte de iakttagande. Alltså är tidslöshet oberoende av observatörer men observatörerna är beroende av tid. Annars kan de inte iaktta. Helt oberoende av det som inte kan åldras.

Alltså måste icketid och tid existera samtidigt. Då måste det vara den som ser åldrande vara den som definierar tid. Men fotonen kan inte definiera något som inte finns. ALLTSÅ ÄR ÄVEN TIDEN RELATIVISTISK. Tid kan enbart definieras av den som påverkas! Inte av fotonen som inte påverkas.

Tidsdilatation är en konsekvens av tid och ljushastighet och rum gemensamt. Som låter oss mäta sambandet och korrigera utifrån våran vila.

Nej, det jag beskriver är konsekvensen av att en massa kröker rumtiden och ger upphov till relativ tid. Detta beror på vilket avstånd två punkter i rummet har relativt masscentrum för den massa som står för krökningen. Observatören och källan kan vara i vila relativt varandra och det uppstår ändå en tidsdilatation.

Ja, och du kan alltid anse dig själv i vila relativt något annat.

Ja det är den, i både SR och GR.

Vad menar du med det här? En foton som emitteras i en gravitationspotential och observeras av någon på ett stort avstånd kommer att uppmäta en foton med mindre energi. Den är rödförskjuten som är direkt kopplad till den gravitationella tidsdilatationen.
Om du inte håller med skulle jag villa ha en förklaring till varför vi uppfattar svarta hål som svarta.

Vad är icketid?

Rumtiden är ju just rum och tid som gemensamma (och teoretiskt utbytbara) företeelser. Om rummet med två partiklar är mindre så är även tiden det. Om du inför icke-tid så får du automatiskt icke-rum eftersom allting då existerar på samma plats och då försvinner även relativistiska referensramar.

Ljushastigheten påverkas inte av observatören men dess våglängd gör ju det som konsekvens av relativ hastighet vilket faktiskt gör att du får en observerbar skillnad mellan din referensram och den som ljuset utgick ifrån utan att dess hastighet förändras.

Om du betraktar universum geometriskt utan att ta hänsyn till relativistisk rumtidskrökning så kommer ljusets hastighet (i vår geometriska påhittade värld) att minska när den passerar massiva objekt eftersom ur ett gravitationsfritt geometriskt perspektiv så tar ljuset inte längre den kortaste vägen för att nå dig.
Nu funkar det ju dock inte så eftersom det vi säger är att avståndet istället ÖKAR då ljusets hastighet är en konstant. Men ja du skulle kunna definiera ett universum där rummet istället är konstant och övriga hastigheter (med C som högsta) istället varierar.
Då får du dock istället problem med att definiera rödförskjutningen och den blir istället tidsbaserad. Så då har du rum, tid och hastighet som separata företeelser vilket inte direkt bygger hållbara modeller.

Om vi har tex en galax mellan oss och ett objekt och vi drar en geometrisk linje dit (som ignorerar rumtidskrökningen) så kommer den imaginära (och ytterst hypotetiska) linjen att vara kortare än en motsvarande linje uttryckt i ljusår.
Nu går det ju dock inte ens att räkna på det sättet eftersom hela vår uppfattning om tid och avstånd är helt och fullt beroende av rumtiden eller rättare sagt definieras och existerar på grund av den, kom ihåg vad jag skrev först.

Det som egentligen är intressant är ju vad som är invariant. rummet och tiden varierar, men exempelvis är sqrt((Δr)²/(1-Rs/r) + r²(ΔΩ)² - (1-Rs/r)(Δt)²) invariant för dr och dt i GR.

Nå ja, det jag ville få fram var att tiden visst går långsammare nära en neutronstjärna jämfört med någon långt där ifrån, vilket beror på att dess massa kröker rumtiden. Det var det Azovicy undrade. Svaret på de två första frågorna är, ja, vid båda situationerna.

Icketid är ett ord som jag använder för att förstå skillnaden mellan fotonens brist på tid och åldrande i kontrast till allt annat som har massa och åldrande.

Alla fotoner i alla sammanhang åldras aldrig efter att den skapats.

Oavsett energitillstånd. Röd eller blåförskjutning har enbart med ljusets våglängd att göra. Inte fotonens ålder därför den ändras aldrig. Tidsdilitation sker av andra orsaker än att fotonen i sig reagerar på tid.

Det är det här som är så svårt att förstå. Men som Einstein visade. Även om man själv färdas nära ljushastigheten avlägsnar sig en ljusstråle fortfarande från dig i ljusets hastighet. Inte i skillnaden mellan ljusets hastighet och din hastighet.

Precis men det är ju relativt referensramen. Om vi kunde sätta oss ett par miljoner ljusår ut från vintergatan i tomma rymden (nåja) och observera händelser på jorden så skulle de ju tyckas gå långsammare än vad vi upplever dem nu.

Vad som är knepigt att få huvudet runt är att en stor massa kröker rumtiden så att tiden går långsammare vilket i praktiken även innebär att de lokala avstånden (mätta i tid) blir större sett från en yttre referensram trots att det geometriska (skenbara) avståndet från en extern betraktares synvinkel hos objekten faktiskt minskar ju tätare ett objekt blir (fram till extremexemplet med svarta hål).

Detta samtidigt som universum mellan två ytterligheter expanderar snabbare än ljuset och då är det ju i praktiken som att säga att avståndet är oändligt eller att tiden mellan dessa två platser går baklänges (relativt sett) trots att rumtidskrökningen mellan ytterligheterna minskar.

Jaja, fredagssvammel.

En annan random fråga som kanske både är korkad och riktigt knivig att svara på.
Eftersom gravitationsvågor (förmodat) och gravitationen i allmänhet (om det nu finns gravitoner) så vitt vi vet inte inverkar med högre hastigheter än c, vad fan händer då med de objekt som på grund av universums expansion faktiskt, relativt varandra, passerar just c? Borde vi inte (högst teoretiskt) kunna observera ett bortfall av den gravitationspåverkan eller accelerationsökning på objekt som just råkar ut för det (relativt att det redan hänt då men effekterna kommer inte propagerar snabbare än c oavsett)?

Närbelägen galax (A)<------>Jorden<-----~---->Avlägsna Galaxer (X) som "försvinner" sett ur A's perspektiv.

Galax A borde ju accelerera bort från oss ytterligare vid den tidpunkten då den relativa expansionen av rummet mot X överstiger c och den, om än minimala, gravitationspåverkan som råder dem emellan upphör. Eller blir det gummibandseffekt eftersom X fortfarande påverkar oss och vi fortfarande påverkar A?

Jag begriper såklart att det är krafter som är så pass små över avstånden att vi inte realistiskt kan observera dem dem men någon slug typ måste ju redan ha räknat på detta?

Är det möjligt att upptäcka en supernova i vår galax var den än skulle befinna sig?

Borde rimligen vara så att alla supernovor i vår galax blir lätt synliga eftersom vi ser supernovor i andra galaxer. Vi får hoppas på Betelgeuse under vår livstid då blir det fullt dagsljus dygnet runt i några dagar. 642,5 ljusår bort. Vissa säger att den är farligt nära. Inte kul om den blåser bort vår atmosfär.

Tänker inte läsa hela tråden för att söka svar på detta som redan avhandlats

Jag befinner mig på joden och skjuts i väg i ett rymdskepp "R1" men nära ljusets hastighet. När vi kommit upp i maxfart skickas ett annat mindre skepp "R2" väg i samma riktning med ljusets hastighet sedan från denna farkost ytterligare ett och ett till och till slut ett tionde och sista "R10".
Från jorden avlägsnar vi oss alltså med 10 gånger nästan ljusets hastighet. En rumsexpansion är det inte tal om vad jag förstår?
Men på vilket sätt kan relationen Jorden - R10 bara vara ljusets hastighet? Det borde vara så att det inte finns någon begränsning hur fort föremål kan avlägsna sig från varandra men vi kan aldrig se det eftersom ljuset inte går fortare än C, vår händelsehorisont.

Rätta mig om jag har fel men eftersom mörk materia har en så stor gravitionell kraft betyder det en av 2 saker:

1. Mörk Materia är WIMP's
2. Mörk Materia är 'vanlig' gravitation som vi ännu inte förstått oss på

Om mörk materia vore missuppfattad gravitation, och det finns flera typer av (2 typer) av gravitonen där den ena är den vi normalt upptäcker och den andra är den som är massiv och håller ihop saker på makroskopiska nivåer (galax klustrar) skulle detta kunna vara förklaringen till den osynliga gravitationen?

För gravitation måste ju vara 2 saker. Eftersom materia böjer rummet betyder det att det kan vara materia men också bara "vanlig" gravitation som är svår att upptäcka (då vi inte upptäckt gravitonen).

Jag förstår inte riktigt vad du menar med 'skjuter iväg' men tyvärr kommer alla 10 rymdskepp att färdas någorlunda parallellt såvida de inte består av endast ljus. Låter du tex ett JAS plan starta från ryggen på ett annat JAS kommer det inte att kunna flyga fortare än planet det startade ifrån.