Ställ era random astronomifrågor

Hur vet vi att svarta hål formats efter stora stjärnor som dött och imploderat? Är det en teori eller finns det starka vetenskapliga observationer på det? Skulle dom inte kunna ha bildats direkt med big bang? Man kan tänka sig eftersom hela universum var samlat i en punkt precis innan skapelsen och sedan spreds ut i det vi kallar rymden, att en del "partiklar" som spreds aldrig upplöstes lika mycket som andra och därför behöll en väldigt stor gravitation och att alla andra "partiklar" som hade en lägre gravitation samlades runt omkring dessa svarta hål i rymden och bildade galaxerna vi ser idag?

Man tror att de (super)massiva svarta hålen som finns i centrum av i princip varje galax kan ha bildats vid början av skapelsen. Vanliga svarta hål bildas på regelbunden basis av kollapsande stjärnor.

1) Med vilket tidsperspektiv då? (ja, självfallet då att effekten är ackumulerande över tiden).

2) Om jag skulle lyfta upp ett föremål från marken så skulle ju vår samlade lägesenergi öka.
Däremot, skulle vår samlade totala energi minska, iom att jag tex skulle förlora energi i form av utgående värmestrålning.

Om nu solen skulle tillföra mer energi till jorden än vad vi avger, vad skulle det innebära?

Det är just det jag menar. Att försvarsmekanismen slutar fungera och är med det farligare. Så beroende hur man ser på det så är båda farligare än den andra.

Det är farligare vid vanligt ljus då mer koncentration av ljuset når ögat.
Det är farligare vid solförmörkelse då försvarsmekanismen försvinner.


Jo, det är farligt annars också.

Men vid solförmörkelse så blir ljuset mindre och ögonen registrerar det som mindre farligt än vad det är. Så när du kollar utan solförmörkelse så kommer dina reflexer att se till så du slutar kolla på solen när det blir farligt. När det är solförmörkelse så försvinner denna egenskap hos kroppen då ögat blir lurat av det "svagare" ljuset.

Vi kan ju se tillbaka till BB begynnelse och vad jag vet syns inga svarta hål då.

Skulle nog kunna vara så.

Svarta hål var länge bara en teori med matematik som enda bevis. Man visste att det fanns vita dvärgar och att dessa inte var vanliga stjärnor som lös via fusion. De var döda stjärnor. Då de ofta existerar parvis med stjärnor, som lyser via fusion, så kunde man räkna ut massan på de vita dvärgarna. Och man insåg att dessa dvärgar måste ha väldigt hög densitet. Men Chandrasekhar kalkylerade maxmassan för vita dvärgar. Vad hände om än mer massa ansamlades på en plats? Man skulle få ett annat föremål. Materian i den döende stjärnan skulle övergå till neutroner och bilda ett extremt massivt föremål. En neutronstjärna. Robert J Oppenheimer räknade vidare på detta och kom fram till att även en neutronstjärna borde ha en maxmassa. Vad skulle man få då? Ett föremål så tätt att materia slutade uppföra sig som materia vi känner. Föremålet skulle kollapsa totalt och bilda något så tätt att flykthastigheten skulle bli högre än ljushastigheten. Då inget kan färdas fortare än ljuset skulle detta föremål vara svart. Ett svart hål. Man började leta efter sådana föremål då de borde finnas i före detta binära stjärnsystem likt vita dvärgar. Och efter 40 års sökande från Oppenheimers (och Hartland Snyders) teoretiska svarta hål så hittade man en kandidat på 70 talet: Cygnys X-1. Där kan man observera en blå superjätte som går i omloppsbana kring ett osynligt föremål som måste ha en massa på ca 14.8 gånger solens. Det passar väldigt bra in på beskrivningen av ett svart hål.

Stephen Hawking föreslog att det borde finnas ursprungliga svarta hål också som bildades när universum bildades.

Med andra ord. Svarta hål vet vi inte tillräckligt mycket om för att yttra oss hur de formats, när de formades och hur de dör. Men vi vet att de finns.

http://www.world-science.net/otherne...903_galaxy.htm (12.8 miljarder år sedan bildades vad vi tror är det första hålet. Första stjärnorna bildades 560 miljoner år efter BB vilket gör det fullt möjligt att de svarta hålen redan bildades innan vissa galaxer hade formats.)(---> vilket betyder att svarta hål aldrig dör ut? Lite läskigt men tänker du på det. Alla galaxer vi kan observera i långt bak i tiden och nära oss har svarta hål i centrum. Med simpel matte kan du räkna ut hur länge dessa saker överlevt utan att dö ut. De första galaxerna bildades 500 miljoner år efter BB.)

Men nog vet man ganska väl hur svarta hål av stjärnstorlek uppstår. Däremot vet man ingenting om förhållandet innanför den s.k händelsehorisonten, eller..

Eftersom vi aldrig sett ett svart hål formas empirisk kan vi inte med säkerhet säga att det är just så de formats. Personligen tycker jag det låter vettigt men jag vet inte heller. Vissa kanske formas genom döende stjärnor, andra på andra sett etc.

Jag tror egentligen inte svarta hål är så skumma som de verkar utan jag tror att vi är i ett skede där vi inte förstår fysiken omkring oss till fullo (mikrograviation) vilket gör att vi ser ut som frågetecken när vi stöter på saker som svarta hål. En dag tror jag vi kommer ha full förståelse för dessa objekt.

Det fetade argumentet går att applicera på i princip allting inom astronomin för att ge sken av att man inte vet någonting. Ingen har empiriskt sett en stjärna födas eller en brun dvärg övergå till ett iskallt gasklot - empiriskt i den mening att man kunnat göra löpande observationer av samma objekt över hela den tidsperiod som processen fortlöper under.

Har man en modell som i sig själv ger en kontinuerlig beskrivning av en process, där modellen ger testbara förutsägelser som är giltiga vid fasta tidpunkter i processen, så är det inte nödvändigt att observera hela processen för att validera modellen.

Ja jag vet ville bara framhäva att vi inte är stensäkra på hur de bildas.

Har på senaste tiden snöat in lite grann på frågor kring universum, tid & rum osv. Vilket ledde mig till dokumentär om big bang, och kan inte låta bli att tänka att det mest rimliga (enligt min väldigt ofysiologiska hjärna) vore att big bang helt enkelt skapades i ett svart hål. Gravitationen i svarta hål suger ju åt sig allt i sin väg enligt vad jag har förstått, kan det då vara så att svart hål sugit åt sig vårat universum till någonting minimalt och kompakt som sedan "exploderar" när tyngdlagen har komprimerat denna massa? Självklart har detta tagit ofantligt med tid (enligt våra människors tidsperspektiv).

Är detta en omöjlig teori?

För att ge ett exempel tänk er att ni suger in en påse genom munnen, när ni andas in komprimeras påsen och när du andas ut blåses påsen upp, dvs all materia i universum sugs in i ett svart håls "dark energy" (om ni så vill) med hjälp av gravitation till en punkt då universum är så litet att det blir baksug (bästa ordvalet jag kunde uppbringa) för att sedan explodera.
Detta förklarar ju dock inte hur all materia uppkom från början så att säga, men är teorin möjlig?