Citat:
Ursprungligen postat av
hjallbo4ever
Dock vägde jag strax över 90 vid den tidpunkten men det va aptungt ändå. Började på en måndag och va uppe i ca 70 oå fredagen. När helgen kom strejkade benen, fötterna, energin och allra mest psyket. Men någon gång ska jag göra det bara för att ha gjort det precis som jag ska springa en mara en gång i mitt liv men att ligga över 100km vecka in å vecka ut skulle jag aldrig klara mentalt tror jag
10 mil / vecka är ganska extremt, mera för sådana som tävlar och typ elit motionärer.
40-70 km räcker bra även för att få riktigt bra tider i löparspåret och även för att orka med maror och lidingölopp, 4 dagar i veckan träning.
En "hemlighet" som de flesta använder sig av i sitt milsamlande är ett st rejält långpass varje vecka då de springer i avsevärt lägre tempo. Ofta sträckor på 25-35 km. Faktum är att dessa pass är inte alls så tuffa man kan tro när man sänker tempot, däremot måste man självklart ha vätskebälte och gärna någon typ av extra energi med sig (tex gel).
Gör du det så är plötsligt inte 70 km så svårt trots att du ändå "bara" springer 4 pass i veckan samt att man får oerhört bra konditionseffekt av långpassen. Regelbundna långpass är oerhört viktiga inför tuffare längre lopp som tex maran och lidingöloppet. Åtminstone om man strävar efter en bra tid och vill kunna orka sitt tävlingstempo hela sträckan samt undvika kramp.
Att variera tempot och längden på dina pass är en viktig nyckel för att klara det mentalt. Springer man nära sitt max varje pass, det blir till slut oerhört tufft mentalt och man riskerar även skador.
Ja, du ska absolut öka veckodosen gradvis och långsamt, utan tvekan.