Sprang 21.1km långpass första gången sent augusti (2h03). Sega ben och energibrist i slutet. Några veckor senare med lite energi och det gick jogga runt på 1h53, fortfarande ovana ben men nu ingen väggkänsla i benen. Efter någa veckor blev 21.1k standard söndagspass och gick typiskt på 1h50 vilket varit mitt standard joggtempo från dag 1 till idag. På pass som pågår längre än 90min tar jag energi, nu mest för att jag känner att återhämtningen går snabbare och man är piggare efter passet.
Första (och enda) maradistansen var i början av april följande år, då ett plogging-pass i skogen som jag hade tänkt skulle vara runt 20-25km helt plötsligt hade blivit 30km så jag fortsatte och kom in på 3h53 (grus väldigt kuperat, ca 600m höjdmeter totalt). Längsta passet innan var nog 25km, och flåsmässigt är det inga bekymmer utan det är ju att man är ovan så benen tog slut helt vid 35km. Sista 5km gick i 6:30-tempo...
Som sagt ovan, när man väl klarar halvmaradistans utan bekymmer som ett standardpass så är man nära att klara maradistans, det svåra är att kunna göra det i en utmanande fart med hedern i behåll vilket kräver mer överlånga pass (så det inte ser ut som det såg ut mina sista 5km...)
Citat:
Ursprungligen postat av
Baskervilles-Hund
Kom nyss in från veckans långpass på 21 km i regnblandad snö. Helt underbart var det, bortsett från att telefonen dog halvvägs av kylan, jag var helt musiklös och utan möjlighet att ringa om det skulle ha hänt något. Tack och lov så höll pannlampans batteri hela vägen!
Andra gången jag springer halvmaraton-distans. Körde med energy gels denna gång och det var som natt och dag jämfört med förra gången, energin höll i princip hela vägen nu.
Hur lång tid tog det för er som sprungit maraton att klara 42 km efter att ni först klarat 21 km? Funderar på om det är realistiskt att sikta på att springa Stockholm Marathon i vår/sommar sen?