Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Nog hörs väl hans skånska? Jan Malmsjö, Siw Malmqvist och Ann-Louise Hansson var bättre exempel på 60-talet. När sedan kravet på att inte tala dialekt i TV och radio togs bort började de mer och mer återgå till sin skånska även i officiella sammanhang.

Det stämmer fint det. Samtidigt är det förbluffande många halvbildade bonnläppar som tror att "what the hell" motsvarar svenskans "vaffan" och att "go to hell" är likvärdigt med "dra åt helvete". Hur fan kan man ha missat sånt, liksom. What dä fack!!!


Det är ju också otvivelaktigt så att svenskar oavsett social bakgrund svär anmärkningsvärt mycket och då även i situationer där det inte alls passar sig. Visst kan det vara kul att svära, men det är liksom inte samma sak att göra det på flashback eller i gamla goda vänners lag som ute i offentligheten bland människor man inte känner.

En snobbig pekoralist som David Lagercrantz inbillar sig nog att han träder i giganternas fotspår då han kryddar till det med ett "fan" eller "jävla" i TV-soffan. För Bergman brukade ju svära... och Strindberg (om än inte i TV)... och då måste det väl vara coolt, eller?

"Nån jävla ordning..." och "vaffan får jag för pengarna" är väl tämligen otänkbara som formuleringar för en politiker respektive industriledare i de flesta andra länder skulle jag tro.

Men å andra sidan. Vad kan man förvänta sig av ett folk som utan att skämmas går omkring och spottar och pissar på gator och torg?

Fy FAN!

Det där är en vanlig missuppfattning att ett inlån (vilket det handlar om) alltid måste behålla den betydelse det har i ursprungsspråket. Så är det givetvis inte. Om svenska modersmålstalare börjar använda engelska ord och uttryck med ny innebörd i svenskan så är det detta som styr betydelsen i svenskan.

Att det sedan finns människor som retar sig på det är ett fenomen som alltid kommer att finnas. Denna tråd är ett exempel på det.

Ordet är i båda språken ett förstärkningsord med låg stilnivå; för en person som är mycket duktig på engelska måste det vara svårt att frigöra sig från originaltermens förankring i det absoluta bottenskiktet av mänsklig kommunikation. Och att en stilistisk nivåskillnad har uppstått mellan svenskans respektive engelskans f***ing beror förstås på svenskens bristande lyhördhet för originalets stilvärde.

Nej det beror inte på någonting som du påstår. Det är ofta tillfälligheter som skapar inlån och när väl inlån skett är det hur det tas om hand, inte om att söka källans betydelse, som präglar den svenska innebörden.

Jag skulle säga att ordet fucking mest tillhör en kronolekt medan ordet fuck spridit sig till övre ålderslager också. Betydelsen i svenska är en mildare svordom.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka dig men vad jag hade i åtanke var svenska översättningar där engelskans "what the hell" blir till "vaffan" och "go to hell" blir "dra åt helvete". Det är helt enkelt fel.

Det är ju anpassningar, vilket är mycket vanligt vid översättning. Många översättare är för övrigt betydligt sämre än de borde vara och gör inte sällan grammatiska fel.

Nej, det är fel. "What the hell" är inte alls lika starkt som "vad fan" och "go to hell" betyder inte "dra åt helvete".

Dra åt helvete på svenska betyder inte att personen omber den tilltalade att de facto fara till helvetet. Det är ett idiomatiskt uttryck precis som det är på engelska.

Ser man vad Merriam-Webster skriver om uttrycket. Den första översättningen är:

used to show that one is very angry with someone

https://www.merriam-webster.com/dictionary/go%20to%20hell

Det är precis vad uttrycket dra åt helvete betyder.

Men alltså, snälla. Hört talas om stilnivåer? "Go to hell" motsvarar mer svenskans "dra åt skogen".

Nej, det är du som tycker det. Det finns ingen fastställd norm för det. Det är nog åtskilliga som aldrig använder det föråldrade uttrycket dra åt skogen i svenskan.

Det är snarare piss off eller bite me som ligger närmare den eufemismen.

Nej det är inte jag som "tycker" det. Det är du som inte är tillräckligt bra på engelska.