Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Jag såg en jättetydlig orb (spöke/ande gestaltat som ett svävande klot) för ett tag sen, vi var även två som såg den så jag är helt säker på vad jag såg. Riktigt ballt.

För säkert 20 år sedan gjorde vi detta en massa gånger. Det enda övernaturliga jag känner till och har upplevt.

Till synes förändrat gravitationsfält skapat av människor.

https://youtu.be/QZ9InzTLNjs

Haha dra åt helvete vad obehagligt. Men det låter inte så övernaturligt. Mer som en skräckfilm. Att det är nån sjuk sekt i skogen som håller på.

Delar med mig av min mest inflyttelserika upplevelse i hela mitt liv, då är jag ändå i daglig kontakt med väsen.
Orkar inte skriva om den från engelska..

"But regarding that experience;
Basically, i was sitting in my bed, and out of nowhere; I were thrown outside Earth, and i saw three gray aliens flying infront of me, in front of the earth,

And they teached me stuff like, unity, and other methaphysical concepts by explaining it with great depth/telepathically

Then they showed me a small society on earth, where i got to experience 1000+ years, in a matter of a minute - and still be able to comprehend it sort of like it went slowly,
I saw kids grow old, get kids themself - and tons of cycles i've never thought about existing with us humans
It was so utterly mind-blowing to me at that time"

En natt hade jag en skum dröm om en blind katt med urgröpta ögon samt endast ett öra. Sen vakna jag av en smäll.. trodde det var katten som hade haft ner något... men när jag sen morgonen efter utforskade vad det var som hade orsakat smällen var det en sådan här som ramlat från en hylla i ett stängt rum...

https://i1.wp.com/www.pompeigiftbaskets.com/wp-content/uploads/2017/06/Green-Flash-Cat.jpg?w=432&ssl=1

Har varit med om några händelser, är egentligen väldigt skeptiskt lagd till det paranormala.

När jag, flickvän och son var i hennes morfars gamla stuga för en månad sen hände en del saker jag inte riktigt kan rationalisera bort.

Läten från skogen, knackningar på fönsterrutor, viskningar och ”ljusfenomen”.

Är för lång story för att ta i natt.
Skulle bli en novell!

Är uppväxt i Uppsala och på vissa platser kan jag inte befinna mig utan att få rysningar och kalla kårar.
Både pga upplevelser men ibland bara för att man får en ”känsla”.

Är 31 år, man och rätt saklig av mig.
Skulle ändå påstå att jag är en rationell människa.
Tror inte på vidskepelse... i alla fall saker jag bara hör om.

Men några få saker jag upplevt under uppväxten men även som vuxen, kan jag helt enkelt inte förklara.

Min fråga till er!
Om ni möjligtvis är från Uppsala eller trakten runt omkring.
Har ni något att berätta om de ”grå vandrarna”?

Har i alla fall en erfarenhet av detta fenomen.
Har även hört andra som också upplevt/sett de gråa.

Kan skriva ner min upplevelse här om intresse finns.
Men är mest intresserad om andra har egna iakttagelser eller hört något om detta.

Var en rätt stor ”snackis” bland vissa unga i västra Uppsala i början av 00-talet.
Eller stor snackis men hörde i alla fall ett tiotal människor nämna det oberoende av varandra.

I folkmun kallades det då för de gråa, grå vandrare eller gråisar.

Mvh/ Appael

Jag och en kompis satt i en replokal, lokalen är uppbyggd så att 3 trappor och sedan en lokal som är ca 20 meter lång, sedan går en vägg och innanför där finns ett annat rum där jag och kompis befinner oss..

Vi dricker öl och väntar på kompis nr 3, tiden är där när han borde dyka upp..

Vi hör entré dörren öppnas och stängas, någon går med tunga steg upp för trapporna och mot där vi sitter (tänker ju naturligtvis att det är han) nån meter från oss blir det tyst (kan inte ha koll dit pga vägg)
vi tänker att nu ska denna idioten försöka skrämma oss... Så vi går ut i en rejält stor lokal, MEN det finns inte en käft där... Letar överallt!

Vi skulle lätt ha hört om någon försökt gå därifrån, pga knakigt golv, trappor mm..

1 timma senare dök våran kompis upp.....

Okej är ändå fortfarande uppe.


För att förtydliga menade jag västra delarna av Uppsala, så inga västeråsare får spader.

Runt åren 2001-2003 började flera ungdomar i Uppsala snacka om gråa skepnader.

Dom flesta jag hörde historier i från var folk som bodde runt Hågadalen och Nåsten med omnejd.

Dessa ”gråa vandrare” var oftast enligt historierna korta människoliknande gestalter.
Typ 1 meter till 1.5 meter typ.
Dessa varelser var lika människor kroppsligt till en viss del.
Men proportionerna stämde inte.
Stora fötter, överdrivet långa armar.
Kutryggiga och knotiga.
Långa gråa hårsvall.
Alltid klädda i grått.
Men ingen såg dom riktigt så nära så att mer detaljer har jag inte.

Min upplevelse


Året var 2001 och jag var 14 år.
Det var i mitten av maj och sommaren hade nästan slagit rot.
Om jag inte har helt fel så hände detta runt 20.00-21.00 på en vardag, minns det så att vi hade skola dagen efter.

Jag var ute med två vänner som vi kan kalla Abbe och Bertil.

I alla fall!
Vi var ute och hängde, som vi alltid gjorde på den tiden.
Vi tre var bästa vänner och har känt varandra sen barnsben.
Abbe lärde jag känna som 2 åring Bertil runt ett år efter.

Vi satt på en stenhäll i anslutning till en liten dunge.
Från stenhällen kan man blicka ut mot en stor del av Hågadalen.

Varför vi satt där? Vi tjuvrökte förstås.
Ostörd plats där det inte fanns någon risk att föräldrar och folk som kände våra föräldrar såg oss.

Vi satt där ofta! Aldrig hände det något särskilt.

Det var Bertil som först reagerade att det kom någon från en slutning ur skogen som omger Hågadalen.
Hågadalen är en vacker plats som en gång i tiden var en vik, nu täcks dalen av åkrar och hagar. I mitten av dalen ringlar sig Hågaån fram.
Håga högen, runstenar och fornborgen vid predikstolen vittnar om att människor levt här i flera tusen år.
Det är en magisk plats på något sätt.

Men till sak! Bertil uppmärksammar oss på att någon kommer ner från slutningen.
Jag och Abbe kollar och först ser vi ingenting.
Förövrigt är det inte särskilt ovanligt med orienterare och andra friluftsmuppar som springer runt lite var stans på nämnda plats.

Men Bertil säger att det är något skumt med figuren.

Jag svarar - Är det inte ett djur då lite nonchalant.

Bertil - Alltså allvarligt! Kolla ordentligt!

Abbe som har varit rätt tyst fram tills nu säger
- Fan jag ser också, grabbar vi skiter i det här och drar nu.

Detta minns jag väldigt väl, Abbe brukade vara den lite tuffare av oss.

Vi dividerade över vad som var konstigt med personen/figuren någon minut.

Sen greps nästan Abbe av panik.
Han ville absolut dra så fort som möjligt och hoppade på sin cyckel och stack.

Jag och Bertil stannade kvar medans figuren rörde sig närmare oss.
Det var fortfarande ljust även om solen höll på att gå ner.
Det var sådär lite skumt ljus precis när solen säger sitt sista farväl för dagen men eftersom det är vår är det fortfarande rätt starkt ljus.

Nu är figuren bara kanske 30 meter ifrån oss, vi får båda en väldigt stark känsla av att vi inte borde vara där vi är just nu.

Vi tog våra cyklar stack fort som fan där i från.
Bertil vek av hem mot sig utan att säga hej då.
Jag trampade på som en galning och va hemma på två röda.

Jag ringde Abbe men han ville inte prata om det som hade hänt.
Jag ringde Bertil och samma visa där.

Vi pratade lite om det i efterhand men både Bertil och Abbe blev alltid obekväma när det kom upp.

Flera gånger kom historier upp från andra i skolan och på fester att dom varit med om liknande grejer.

Sen myntade någon begreppet ”grå vandrare”.
Några sa ”de grå/gråa”.
Två tjejer vi hängde med kalla det för gråisarna.

Hade själv ansett att allt bara var trams och myt om jag själv inte varit ett vittne.

Det jag såg och kände

Jag såg en liten man, helt klädd i vad jag skulle kalla gråa trasor över hela kroppen.
Men en stor grå luva.
Armar för långa för kroppen så att händerna gick i marken.
Stora fötter eller typ snöskor som släpade fram när den gick.

Såg ju aldrig riktigt hur ”figuren” såg ut på nära håll.

Men det jag minns tydligast är känslan!
Man kände att man inte var välkommen.
Man ville bort så fort som möjligt.

Det var det jag orkade skriva just nu.
Finns mer detaljer och lite mer att berätta från Abbes och Bertils perspektiv men orkar inte ta det just nu.

Sen minns jag lite av vad andra berättat också.

Kul om någon minns och fyller på, men av någon anledning så vill dom jag har träffat i vuxen ålder oftast inte snacka om det här.

Jag ber om ursäkt för lite tunn och rörig text är en aning berusad och klockan är 05.36 på morgonen.

Förstår. Tack för delning åtminstone. Jag tar alltid sådana här historier på största allvar i utgångsläget och bevarar dem i den mentala hårddisken för att eventuellt jämföra dem med flera av varandra oberoende vittnesmål och för att vara medveten om det någon gång skulle hända en själv. Nu när du nämner det har jag säkert hört något liknande från något annat sammanhang, förmodligen TV.

Törs du själv spekulera i vad det var? Jag tänker att den historiska aspekten av platsen säkert är relevant för den här typen av upplevelser. Annars verkar ju "grådvärgarna" påminna om vandrandes E.T.:s eller något, av din beskrivning att döma.

Intressant inte desto mindre och fyll gärna på om du kommer på mer, om du känner för det.

Jag har dessvärre inga egna jättespännande upplevelser att dela med mig, bara små enstaka grejer som dörrar och skåpluckor som tycks ha öppnats av sig själva etc. Men, vem vet, det kanske kommer 😋

Varje gång jag startat Hayabusan och är framme innan jag tycker att jag börjat köra upplever jag det som ganska övernaturligt.Men bensinen i tanken har alltid försvunnit så något skumt måste det ju vara.

Men här kommer tre små berättelser från mig.
Inget extraordinärt, men något jag själv tyckt varit underligt...

Jag har, vad jag själv uppmärksammat hittills, bara varit med om tre lite kusliga/konstiga händelser. Vill inte vara med om fler heller.
1. Jag är 12-13 år och ligger i min säng på morgonen nyvaken. Jag hör hur, vilket jag tror, min lillasyster smyger in i mitt rum och går över en trasmatta jag har i mitt rum. Jag ligger stilla och tyst och låtsas sova. Jag ska sedan skrämma henne är min tanke. Jag reser mig snabbt upp ur sängen och säger ”vad gör du här?” Bara för att se att jag är ensam i mitt rum… Syrran var på nedervåningen. Blev superskraj.
2. Nu är jag runt 26-27 år. Befinner mig i min lillasysters lägenhet med syrran och hennes dotter på drygt ett år. Jag och min syster sitter i hennes vardagsrum och pratar. Vi har överblick över min systers dotter genom en dörröppning där hon i köket och leker i dörröppningen. Plötsligt ser vi att hon stelnar till och tittar rakt mot hallen, börjar skrika i någon slags panik och blir jätteskrämd av något hon verkar se. Från vår vinkel ser vi inte hallen. Min syster springer till sin dotter och försöker trösta henne. Till slut blir dottern lugn, men vi är riktigt skraja över vad hon kan ha blivit rädd för.
3. Nu är jag närmare 40 och bor i ett hus med min man. Jag brukar störa mig på att min man varken stänger väskor, garderober, lådor, skåp mm. efter sig. Den här kvällen satt jag och kollade på någon film eller serie på tv:n och i ögonvrån ser jag att en av skåpluckorna i köket är öppen. Min man sitter vid sin dator på övervåningen. Jag tittar på köksskåpet och blir lite irriterad, och bestämmer mig för att när reklampausen kommer ska jag kliva upp ur soffan och stänga skåpsluckan. Reklampausen kommer och jag kliver upp och går in i köket. När jag går mot köksskåpet ser jag att det redan är stängt… Superskumt, min man sitter fortfarande på övervåningen och han har inte varit ner.

Att direkt koppla dina upplevelser till nåt övernaturligt är synnerligen naivt, därför att det finns en rad helt naturliga förklaringar som är oändligt mycket mer sannolika.

1. När man är nyvaken så kan hjärnan spela en många spratt, vilket vetenskapen har mycket bra kunskaper om. Man kan alltså mycket lätt inbilla sig saker i nyvaket sömndrucket tillstånd.

2. Då inget kunde bekräftas så är det helt öppet för att det kan ha varit vad som helst som skrämde barnet, utan att det måste ha varit nåt övernaturligt.

3. Det är mycket välkänd vetenskapligt att vi ofta misstar oss, alltså inbillar oss saker, t ex att en skåpdörr är öppen/stängd, för att sen vara tvärt om.

Det är alltså extremt mycket mer sannolikt att dina upplevelser, hur realistiska de än var för dig där och då, har helt naturliga logiska förkllaringar, än att det skulle ha varit nåt faktiskt övernaturligt.