Jag har väl aldrig trott så mkt på övernaturliga stufs. Jag har varit och är den som behåller lugnet, letar och finner naturliga förklaringar när andra hetsar upp sig.
Men denna natt gjorde mig rätt skärrad, eller skärrad är fel ord. Totalt lamslagen och i stort sett blev jag en grönsak flera timmar.
Jag bodde fortfarande hemma hos föräldrarna och som den nattsuddare man är så var det flera timmar sen den sista hade somnat.
Jag fick för mig att sova i min syrras rum för omväxling skull, hon var bortrest och hade fetare TV än mig vilket lockade
Lade mig i sängen och slökollade på nåt skräp som vanligt tills jag skulle göra ett försök att sova.
Jag stängde av TVn och la mig som vanligt på sidan med ansiktet in mot väggen. Eftersom det var en sommarnatt så blev det varmt under täcket så hade dragit av det så endast benen täcktes.
Skulle tippa på att jag legat i ca 5-10 min och hade väl precis börjat slappna av riktigt, dock inte somnat. Från ingenstans så så känner jag en hand läggas på min rygg, det är inte en smekning utan mer en bestämd hand som verkligen sätter skräck i mig.
Jag blir totalt iskall och stirrar rakt fram in i väggen, det är svart i rummet pga rullgardin så jag ser ju ingenting förutom att jag kan skymta väggen framför mig.
Handen sitter kvar en liten stund, vilket kändes som en evighet.
Jag fick nån sorts panik men vågade absolut inte röra mig en millimeter, men kände att tårarna började komma. Även efter att handen försvunnit från min rygg så vågade jag inte röra mig på säkert 30 min utan bara låg tyst och stirrade mot väggen samtidigt som tårarna rann.
Efter detta var jag rätt slut både i sinne och kropp men till slut så pallrade jag mig upp ur sängen och ut ur rummet. Jag väckte inte mina föräldrar vilket kanske verkar konstigt men jag ville bara till min säng.
Då min syrra är jäkligt lättskrämd och i stort sett livrädd för såna här saker så sa jag inget till henne på bra länge. Rätt taskigt så här i efterhand känner jag ifall det skulle hänt henne med

Men tanken var ju då att skydda henne från konstant rädsla varje gång hon skulle lägga sig i den sängen.
Men jag kände nog oxå lite att det som hände var nog riktad till mig på nåt sätt och skulle förmodligen inte hända henne.
Ville inte säga nåt till mamma heller så hon skulle få vatten på kvarn i sin, i mina ögon lite väl naiva tro på övernaturliga saker.
Det tog ett bra tag innan jag berättade för någon, men när jag gjorde det och gör det nu så tror alla på mig. Jag tror det är för att de vet att jag skulle inte ljuga om något sånt här samt att jag är nog betraktad som en stabil, lugn och rätt vettig person. Jag är inte den som pratar speciellt mkt heller men när jag har något att säga så brukar de flesta lyssna.
Eller så är det helt enkelt så att de håller med och "tror" på det jag säger och sen när jag inte är där så ser de mig som värsta freaken :P
Hur som helst så är jag väl mer öppensinnig mot såna här händelser och berättelser nu. Även om jag absolut inte sväljer allt som berättas osv. Tycker fortfarande att alla dessa spökprogram på tv är lika löjliga även efter denna upplevelse

Men kommer det från trovärdiga människor så dömer jag inte ut det längre.
Jag vet inte vad det var för något den natten, men jag vill inte uppleva det igen. Annars så är jag ändå rätt glad så här 10 år efter att jag fick vara med om det.