Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Vad folk kallar orber är den form andarna ofta förflyttar sig i har jag sett. Det är som tennisbollar stora, ibland blå energiknippen. Det sprakar ofta i dem. Kulblixtar som forskare ofta talar om men har inte kunnat förklara hur de går genom väggar utan att sätta spår i väggen. Kan de inte förklara än. Men det ena utesluter inte det andra. Rätt så ofta kommer andar som små blixtar i luften inomhus. Speciellt när de försöker hålla sig undan, är rädda eller inte vill gå över.

Det enda övernaturliga som jag har upplevt inträffade för 2 veckor sedan.
Det var när jag jobbade natt och min kollega fick rapport om en patient hon skulle få. En man i 50-års åldern, relativt frisk och hade ni gjort en prostatabiopsi och var dålig. Man misstänkte en urosepis (blodförgiftning med utgång från urinvägarna).

Han kom upp på avdelningen stax innan 23. När han kommer rullandes på båren så känner jag igen mannen, men inte via namn eller personnummer så jag reflekterade inte så mkt mer, han var väl bara lik någon annan.

Hon jobabde på med patienten, men han blev bara sämre. Strax innan kl 01 bad hon mig om hjälp. Vi grejjade och fixade en massa och läkaren ordinerade hejvillt en massa prover och läkemedel.
Kollegan ber mig då sätta en ny infart så vi kan ge mer vätskevolym och jag ska göra det. Jag säger då till patienten: "Jag får tyvärr sätta nålen här nere eftersom din tautering sitter så pass att jag inte vill sticka över den".
Patienten ser mkt frågande ut över detta eftersom han inte har visat sin arm tidigare och undrar hur jag kan veta att han har en tatuering just där?
"Det vet jag inte, men det är en snygg dam du har där iaf" svarar jag. Först då kavlar jag upp ärmen och inser att han har en dam tatuerad över armvecket.

Ju längre tiden lider så inser jag att jag har varit med om allt detta tidigare, precis som en rejäl deja vu upplevelse.
Så jag smiter ut i läkemedelsrummet och drar upp diverse olika läkemedel för jag vet att läkaren kommer att be om det.
Inne på rummet så säger sen läkaren: "Jag tror att vi ska ge...."
"40mg fuxix" svarar jag och sträcker fram sprutan till kollegan.
"Ja, det är rätt" svarar läkaren.
2 min senare upprepas samma procedur om ett annat läkemdel som jag redan har dragit upp och står beredd att räcka till kollegan.
(detta kan ju förklaras av erfarenhet och att jag ofta vet vad de tänker ordinera och kan ligga steget före iofs).

Sen säger läkaren att hon ska ringa efter anestesiläkaren för bedömning av flytt till intensivvårdsavdelning och hon går iväg och ringer.
Jag säger då till kollegan att läkaren kommer ner, säger att vår pat skall flyttas till IVA men där är fullt så han måste upp och bedömma vilken patient som kan flyttas därifrån, antingen till en annan avdelning eller till ett annat sjukhus.
10 min senare så utspelar sig exakt detta och läkaren använder exakt de ord som jag sa till kollegan.
Hon tittar nu mkt märkligt på mig och jag förstår det, jag vet ju inte ens själv varför jag kan redogöra för detta.
Sen går läkaren iväg igen.

Vi jobbar på med patienten efter bästa förmåga sålänge och så tittar jag på klockan. Den är då 02.40.
Jag säger till kollegan (som är en mkt rutinerad intensivvårdssjuksköterska): "Detta kommer att låta jävligt dumt, men din patient kommer att få ett hjärtstillestånd strax efter kl 3. Fråga mig inte hur jag vet eller varför man han kommer att få det".
Efter 8 år tillsammans på samma arbetsplats så litar hon på mig och säger: "Jag tror dig. Vi förbereder för detta."
Så det gör vi, vi drar upp de läkemedel som används och kopplar upp patienten till defibrilatorn.
Sen väntar vi.

När kl är 03.08 så larmar övervakningen för att hjärtverksamheten börjar sjunka. Vi ringer då efter vår läkare igen och ca 30 sek senare så får patienten ett hjärtstillestånd.
Vi ger en massa läkemedel och defibrilerar honom. Han hämtar sig relativt snabbt och när de ansvariga från intensiven kommer så är de imponerade av vårt snabba handlande. Han förs över till deras avdelning där han tyvärr får fler hjärtstillestånd och avlider så småningom.

Kollegan sa i efterförloppet: "Jag vet inte hur du visste och jag vill inget veta, men fy fan så otäckt detta var".
Vi har inte diskuterat det något mer efter denna natt.

Jag vet inte heller varför eller hur, jag antar att det var en rejäl och jäkligt lång deja vu, men den förde ju inget gott med sig eftersom han avled iaf.
Så frågan är ju: Varför upplevde jag detta (om)igen?

Läste i tråden om någon som påstod sig ha varit med om att tiden stannat.

I helgen så hade jag festat till det, lite väl mycket, låg väldigt bakis dagen därpå. Jag känner på dagen att sova bort bakfyllan är nog det bästa, så jag lägger mig i soffan för att sova, och det går sådär. Till slut somnar jag i alla fall, och nu till det läskiga; Jag vaknar upp, det är helt tyst, jag menar verkligen helt tyst. Jag har aldrig varit med om att det varit SÅ tyst innan, det var verkligen noll ljud, inte ens ljud när jag rörde mig i soffan, inga ljud utifrån, kan tillägga att jag bor nära en hyfsat vältrafikerad väg. I samma rum satt min far vid datorn som stod i vardagsrummet, han är blixt stilla, rör inte en muskel. Jag blir skiträdd och blir helt stel, kroppen låser sig. I ca 30 sekunder pågår detta, och det enda jag kan göra är att tänka "nu måste han snart röra på sig" och "snart låter något, en bil eller vad som helst"... sedan känner jag att jag måste framkalla ljud, jag kliar mig vid öronen, japp då kommer det ljud och farsan rör på sig, flertalet bilar åker förbi... allt startar på samma gång som jag gjorde mitt egna ljud. Jag har bara varit så rädd en gång tidigare i livet, men den gången fanns en god förklaring.

Jag trodde att jag var död faktiskt, att jag var i en annan värld.

precis när ja lästa 02.40 så va min klocka 02.40 haha.
Verkade jätte häftigt om du nu inte trollar.

Hejhej. Har nyligen flyttat från mitt gamla hus och tänkte nu berätta lite vad som hände där borta. Observera att jag aldrig trodde på paranormaal fenomen förrän dessa händelser inträffade.

Minns att jag va cirka 14-15 år gammal. Jag och lillebrorsan sov på samma rum men just den kvällen så sov farsan med mig och lillebrorsan sov med morsan i ett annat rum. Min säng låg sida vid sida med brorsan (där farsan låg och sov med ryggen vänd mot mig). Mellan oss va de liksom en smal väg så man kunde ta sig till sängen.

En natt vakna jag bara från ingestans och hade världens rysningar. Fattade inte riktigt vad de va. Jag kollade på klockan som hängde på väggen bredvid dörren, 03:00. Av någon konstig anledning så stirra jag mot dörren och kunde inte sluta stirra. Helt plötsligt ser jag till min förvåning att dörrhantaget dras nedåt och NÅGOT går igenom dörren, bara rakt igenom.

En dvärgliknande vitklädd "person" går IGENOM dörren och mot mig. Hur ska jag nu beskriva denna "dvärg", klädd i vit lång rock så att säga, jädrans mycket hår på huvudet utspritt. Jag försöker först skrika men de funkar inte, försöker dra mig upp och springa iväg men de går inte heller. Jag bara låg där helt försvarslös utan att kunna ställa mig upp eller skrika efter hjälp.

Den kommer mot mig långsamt, samtidigt som den säger mitt namn om och om igen gång på gång. Den ställer sig mellan mig och min brorsan säng som min far sov på. Den tar sig upp på min säng och ställer sig på mitt bröst/hals.

Jag bara ligger där helt gråtfärdig och väntade bara på hjärtattacken så rädd som jag va. Jag blundade och bad till gud i cirka 5-10 sekunder, när jag sedan öppnar ögonen så är den borta. Ställer mig sedan upp och hoppar över till farsan som vaknar och undrar va jag håller på med. Jag gråter hysteriskt och berättar vad jag precis va med om. Han verkar rätt seriös och den kvällen fick jag sova i hans famn.

I cirka 4-5 veckor ( om jag minns rätt) så sov jag MELLAN mina föräldrar och lämnade dom inte för en enda sekund. Jag följde med morsan även när hon gick på toa, så rädd va jag.


Detta fick mig att ändra syn för spöken och paranormala fenomen. Visst kommer vissa av er tro att jag är ett troll men jag berättar detta för att de här forumet är rätt forum och kalla mig va ni vill, jag gör inte den här tråden för att skrämma er eller något.
-------------------------------------------------------------------------

En annan händelse skedde cirka 1,5-2 år senare. Vid första händelsen trodde jag att de va något fel på mig men den här händelsen fick mig att tro på den tidigare händelsen.

Vaknade vid cirka 2-3 tiden (observera att den andra händelsen skedde vid samma tidpunkt) av att någon ropade på mig från köket. Brorsan sov bredvid mig, inredningen va samma sen förra händelsen. För att komma till mina föräldrars sovrum så måste man ta sig igenom köket först. Nu tillbaks till händelsen.

Jag vaknar av att någon ropar mig. Ställer mig upp på sängen och kollar in mot köket (dörren va öppen denna gång) men ser ingenting alls. Jag börjar bli skitskraj och börjar tro att de jag som håller på att bli galen. Jag hör mitt namn om och om igen. Jag viskar lite lätt och väcker min lillebror för att se ifall han kan intyga de som pågår. Han vaknar och undrar va de är, sen helt plötsligt ställer han sig upp och vill gå in i köket. Jag drar tillbaka honom och sätter honom bredvid mig på min säng.

Jag frågar vad han håller på med, han säger släpp mig mamma ropar. Jag säger tyst de är ingen där. Detta pågår några minuter tills jag inte klarar av de mer och springer in i köket bara sådär och tänder lampan. Till min förvåning så slutar ljudet nu och jag går tillbaks till mitt rum och hämtar brorsan sen gick jag och väckte mina föräldrar. Berättade för dom vad vi just vart med om.

De verkade lite skrajja med men ville inte visa det. Den natten sov HELA familjen på samma säng

---------

Dessa är mina två upplevelser som fick mig att helt och hållet tro på dessa paranormala fenomen. Än idag fattar jag inte va de va som hände dessa två nätter men jag är glad över att jag fick dela den andra upplevelsen med min lillebror, då finns det iallafall någon som kan intyga att jag inte är galen.


Det har nu gått några år och jag får fortfarande rysningar när jag berättar om de. De är inte många jag har berättat för eftersom folk tror att jag är galen eller kan inte tro på de.
----
Nu för att skapa en liten diskution. Vad tror ni detta kan vara och VARFÖR just mig. Tror ni dessa händelser kan upprepas på annorlunda sätt någon gång längre fram i tiden?

jävla dvärg

hehe skulle vilja säga samma sak men nej inga risker haha vill inte ha några fler besök.

Händelse Nr 1 låter ju väldigt mycket som en sömnparalys faktiskt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

Missade du den stora "Vad har ni upplevt för övernaturligt?"-tråden?

Det finns tre plausibla förklaringsmodeller här:

1) Droger
2) Lögn
3) Vanföreställning/psykos

haha ouh tur då att jag inte brukar droger och har inte visat några tecken på psykos. Roligt att de finns folk som tror att jag är galen Lever hur normalt som helst och har toppbetyg i skolan, VG på allt förutom 2 som då är MVG. Tränar regelbundet och har inga allergier eller några sjukdomar. Konstigt att ingen läkare hittat något på mig men att du sitter och tror du kan något

MÅSTE vara de. Snackade precis med morsan och hon har tydligen upplevt samma sak när hon va gravid (hade MIG i magen). Tydligen så upplever även farsan detta men då är han i sömnen, grejen är att de är just en liten vittklädd kvinna.