Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Nog är det så att vi bara utnyttjar en mindre del åt gången...

Finns spöken? Inbillar vi oss allt sådant eller finns det "den andra sidan"?

Jag har upplevt ett antal paranormala fenomen men har aldrig riktigt vetat om spöken finns. Vad är din åsikt?

I början av tråden skrev någon om en lustig känsla och när han kom hem så hade hans kusin blivit påkörd... Hade exakt samma olustiga känsla i bilen hem från jobbet kvällen morsan berättade att hon hade fått bröstcancer. Något kändes verkligen så fel.

När min mor va ung så gick det ett eldklot från ett eluttag ner i vasken i hennes föräldrahem, tydligen farliga grejer... might kill you

När jag var en 5-6 år nånting så på dagis gick jag ner för en liten kulle och det kändes exakt som att något greppade tag i min fot, alltså som en hand som försökte greppa tag i min fot men ändå bara åkte rakt igenom.

Visst kan det ha blåst konstigt in i skon eller något annat trams, men jag kommer fortfarande ihåg det nu flera flera år efter i minsta detalj.
Det var en otroligt obehaglig känsla.

Har själv inte varit med om något övernaturligt än. Det skulle faktiskt vara spännande att få uppleva något, även om jag dock är ganska så säker på att det aldrig kommer hända då jag överlag har ett relativt kallsinnigt förhållningssätt till det paranormala. Dock så förhindrar inte kallsinningheten att jag ändå finner vissa valda delar av ämnet intressant.

Vad spännande att läsa alla inlägg... Jag är över fyrtio och större delen av mitt liv har jag varit helt utan hopp om att det finns så mycket mer än det vetenskapen talar om. Ingen religion hemma, ingen känsla för andlighet nästan alls. Så orienterade jag mig försiktigt mot det andliga, så sakteliga, för några år sedan. Logiskt med tanke på min egen process och mitt jobb. Men mer meditation, tomhet, vila från bruset... inte så att jag intresserade mig för änglar eller gick på seanser...

Och så senaste året har det exploderat. Minnen av det jag måste inse att de t är någon form av tidigare liv (Hur nu detta med tid fungerar... kanske händer allt samtidigt... kanske är jag inte separat från någon annan människa... men någon slags individuell själ som reser genom upplevelser verkar jag ha... ) Igenkänningar. Personer jag mött förr. Hela filmer. Det var skrämmande först, för det kändes som om traumatiska saker som hände "då", höll på att hända igen. Att jag skulle dö från mitt barn, att mitt barn skulle rövas bort, att jag skulle bli utsatt för våld, katastrofkänslor...

Nu är det ju så att när man inte själv upplevt det här (som jag själv intill nyligen) så är det lätt att tänka sig fram till förklaringar utifrån psykologi och vetenskap. Men som gammal räv vad gäller personlig utveckling och att jobba med känslor, kan jag säga att detta har en helt annan kvalitet. Och nu efteråt kan jag ju se att jag haft sådana här känslor och upplevelser tidigare i livet, men inte lagt så stor vikt vid dem. För ganska länge sedan blev jag av med ett konkret och ganska kraftigt symptom efter att ha fått upp en bild som inte härrör från detta livet. Helt borta.

En liten släng av tankeöverföring (mycket enkel, ett telefonmeddelande i drömmen som visade sig vara någon en person tänkt, men inte ringt om) förebådade den flod som följt under året. En drös personer har kommit in och berättat historier som samtliga har bäring på mina upplevelser dessutom. Allt som händer verkar synkronicitet... Allt det där jag hört eller läst om men inte fattat vad det hade med verkligheten att göra... det förefaller faktiskt finnas... och hända med mig... Jag känner mig rörd, tacksam och förundrad, nu när skräcken lugnat ned sig. Jag börjar kunna skilja på här och nu-känslor och känslor från en annan tid igen. (Nää, jag är inte psykotisk... även om jag vid ett par tillfällen i tidigare liv har blivit "galen"... och det var nog minnet av det som skrämde mig, bland annat...).
Nu när jag börjat kolla så smått i litteratur och med andra förstår jag att det jag upplever också upplevs av andra. Tidigare var jag så ointresserad att det gick mig helt förbi.

Om du känner igen dig, pröva läsa Brian Weiss´ böcker. Du kan kolla på Youtube vem han är. Vetenskaplig, sansad, vederhäftig, varm, sund person förefaller det mig. Och det lilla jag börjat läsa otroligt intressant. Och mina sensationella liv var visst inte alls unika, hihi...

För dig som har symptom som inte ger sig och liksom inte verkar påverkas riktigt på djupet av det du bearbetar från detta livet, t ex envisa fobier... och för dig som plågas rädsla för döden... t ex... kan jag också varmt rekommendera Brian Weiss (Sedan finns det säkert hundra och en andra bra författare i ämnet, men detta är nytt för mig, och jag tror han är ganska speciell också faktiskt...).

Jag är helt förbluffad över att det som jag faktiskt var ganska bombsäker på, nämligen att med döden är det bye bye med min individuella existens/själ, inte tycks hålla... my wildest dream come true... hihi...
Nåväl, allt gott till er alla!

En sak hände min kompis när hans farfar gick bort. Kan inte direkt säga att det har något med övernaturligt att göra med, men nåväl.
Min polare berättade att när hans farfar avled så såg han ganska så 'sur' ut. Men man hörde kort en viskning och hans farfar började le, fast han hade avlidigt kort före. Och min polare avslutar alltid detta samtalet med; och min farfar ler än idag.

Ganska läskigt

En annan sak hände mig när jag var lite yngre.
Det fanns ett nerlagt, stort loppishus i närheten av där jag bodde.
Dörren in till loppiset var alltid öppen.
En gång när jag och mina 2 polare smög in där (vi gjorde det ganska ofta)
så kände jag att allt inte riktigt kändes som det ska.
Plötsligt såg vi en gul gestalt vandra förbi oss.
Både jag och mina 2 polare såg detta.
Vi blev så rädda av vi sprang (jag skrek som en tjej)
hem och låste dörrarna.
Någon vecka senare hörde vi att dom ska riva loppiset.
Och loppiset är nu rivet.
Men jag och mina polare glömmer nog aldrig den här händelsen.
Iallafall inte jag....

Intressant läsning får jag säga.

Jag har själv aldrig någonsin upplevt något övernaturligt, men resten av min familj har varit med om diverse upplevelserna.
Innan vi flyttade ifrån vårt gamla hus tjatade brorsan alltid om hur han var säker på att det spökade i vårt hus. Jag tyckte mest han snackade skit och brydde mig inte.
Han berätta bl.a att han alltid hörde att någon suckade under hans säng, men när han tittade under sängen var ingen där. När farsan renoverade sitt sovrum så sov han i min brors rum och då hörde han även detta suckande, vid flera tillfällen.

En annan sak som hände i det huset också för många år sedan var att min bror, då kanske 10 år, sprang ner från sitt rum till våra föräldrars sovrum och sa att han inte kunde sova för att "ett rött ljus" följde efter honom. När han väckte min morsa så såg hon min bror stå i dörröppningen och ett rött sken lös upp bakom honom.

Vår katt betedde sig också jävligt mysko i det huset. Helt plötsligt kunde den bara få för sig att springa allt vad den kunde, precis som om någon jagade honom. Detta hände relativt ofta. Jag trodde bara han var psykstörd eller något, men när vi sedan flyttade så gjorde han aldrig om det.
Har nog ett 20-tal fler berättelser från det huset, men orkar inte skriva ner allt här.

Jag har funderat på om jag kanske är oemottaglig mot övernaturliga ting. Jag har som sagt aldrig upplevt något, och när jag var tillsammans med mitt ex så berättade hon för mig att i rummet bredvid hennes sovrum kunde man varje natt höra ett ljud som kunde liknas med en pingisbolls studsande. Men de nätterna jag sov där skedde det aldrig.
Men det är intressant att läsa vad alla varit med om fortsätt posta

I min nya klass känns kanske hälften av klasskamraterna bekanta som att jag sedan tidigare känner dem (jag har aldrig träffat dem tidigare). Och grejen är att jag inte ens bott i samma område eller ens samma stad som dem. Känns riktigt konstigt, jag sa faktiskt för flera veckor sedan till en av tjejerna i klassen att hon kändes jävligt bekant. Och hon sade att hon inte träffat mig förr.





Edit: Såg att någon annan skrivit om drömmar som han var/är mycket delaktig i. Och jag kan säga att ibland när jag drömmer är det exakt som att jag skulle göra det (som nu sker i drömmen) på riktigt. Att jag suttit i idrottslokalen på min gamla skola och plötsligt går en jugoslavisk man helt sonika fram mot mig (och jag ser hans ansikte mycket tydligt) och sticker mig i magen med en kniv. Jag kände hur kniven gick in i buken och jag satt mig rakt upp (på riktigt) i sängen och skrek!

Har en sak som jag inte riktigt har någon förklaring till, vilket jag vanligtvis tycker mig ha när det kommer till övernaturliga ting.

Detta hända några dagar efter att min morfar avlidit. Jag har en mor verkligen tycker det är intressant och tror på spöken och liknande väsen, men som samtidigt inte riktigt tror på det känns det som.

Det som hände var att våran gamla stereo startade sig själv och började spela musik. Men inte nog med det så höjde den även volymen till fullt! Och det här var inte någon ny digital stereo utan med en "volymratt" som långsamt skruvade sig medsols. Och detta såg vi alla med våra egna ögon. Har till och med en gammal kompis som ofta tar upp detta när vi träffas.
Detta hände flera gånger, och ofta på morgonen då man behövde springa upp och dra ur kontakten för att volymen var på max.

Under samma dagar så var det även en annan skum sak med elektriciteten, jo att ugnen blev en slags el-central/ lamp-central. Man kunde alltså vrida om rattarna till plattorna och olika lampor i lägenheten tändes och släktes?
Helt skumt.

Dessa händelser inträffade efter att min mamma tagit farväl av sin far genom att "prata" med honom (Ni vet kollar upp i taket och så).

Perfekt, wikipedia är ju extremt "trusteble"