Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

En gång när jag var 11 år var jag ensam hemma. Klockan var runt fem sex på kvällen. Det var senhöst och därför helt kolmörkt ute. Jag ogillade att vara ensam hemma när det var mörkt ute men var så illa tvungen då både mor och far jobbade över och fritidset var stängt.

Vi bodde i radhus vid den här tiden med två våningsplan och en källare. Hela huset var nedsläckt förutom mitt rum, på den översta våningen, där jag försökte fördriva tiden med att lyssna på musik tills föräldrarna skulle komma hem.
Helt plötsligt hör jag en världens kras från nedervåningen som om något slogs i spillror. Jag antar att det är mina föräldrar som har kommit hem och går ut från mitt rum för att se vad som står på. Jag märker då att huset fortfarande är nedsläck vilket jag finner märkligt och ropar efter mina föräldrar. Inget svar. Jag lyssnar då och tycker mig höra ett suckande ljud från nedervåningen, som om någon hämtar andan ungefär fast väldigt svagt. Jag blir självklart livrädd och tar min tillflykt till toaletten, som ligger bredvid mitt rum, och där blir jag kvar tills mina föräldrar kommer hem.

Det visar sig sedan att det är en stor blomkruka som åkt i golvet, som stod i fönstret på nedervåningen i huset. Morsan börjar då skälla ut mig, att det är JAG som har haft ner blomkrukan. "En sådan stor kruka fylld med jord kan inte bara åka ned sådär" säger hon. "Dessutom ser jag att det är fotspår i jorden (som ligger utstödd över golvet) så jag vet att det är du". Jag kollar och mycket riktigt kan man ana ett fotavtryck i jorden. Freaky!

Jag tror absolut INTE på spöken och andra övernaturligheter. Suckarna jag hörde var nog grannen som spolade vatten och jorden bara råkade lägga sig så att man kunde ana ett fotavtryck. Att krukan damp i golvet har jag dock svårt att förklara.

Det är väl på sin plats att berätta om min enda paranomala upplevelse, notera att detta kommer ifrån mig som egentligen inte tror ett smack på sånt här.

Nåväl, för ett halvår sedan träffade jag en helt underbar tjej på en fest i södra skåne. Det klickade direkt och hon berättade i princip allt för mig redan första gången vi träffats på denna festen. Vi bestämde oss för att byta telefonnummer och adda varandra på msn, sagt och gjort. Några dagar efter så snackar vi och hon berättar att hennes mor gick bort sommaren 2005 och att hon känner hennes närvaro i familjens hus, jag lyssnar på henne men tycker själv att det låter ytterst fjantigt.

Efter en vecka av struntprat över telefon osv så bestämmer vi oss för att träffas en andra gång, och denna gången hemma hos henne. Vi ligger och kelar i hennes säng och jag fick en sjukt stark känsla av att hennes fassa står och kollar (han är fortfarande vid liv) så jag slutade direkt och vände mig för att kolla runt om han verkligen stog där. Det gjorde han inte, jag berättade för henne vad jag kände och hon sa att det kanske beror på hennes mossas närvaro. Jag trodde hon skämtade och började fnissa lite, men hon var fortfarande gravallvarlig och hon berättar att hennes mamma faktiskt dog i hennes rum (där vi nu är) Jag stog fortfarande fast vid att sånt bara är trams, men jag kunde inte förneka att det började kännas ordentligt obehagligt. Jag gick in i badrummet för att rensa blåsan och reflektera över känslan som kröp i ryggen på mig. Jag brukar stirra på mig själv i spegeln när jag intalar mig något. Jag går ut därifrån och precis när jag släcker taklampan i badrummet ser jag i spegeln en stor gestalt som stirrar på mig. Det var alltså precis i ögonblicket då lyset skiftas från ljust till bäckmörkt så jag såg figuren i kanske max 1/2 sekund.
Jag blev helt paff och gick till deras kylskåp och började käka som om det var mitt egna kylskåp. Jag har absolut inget minne av detta utan det kändes som att någon hade tagit över min kropp för några minuter.
När tjejen kommer ut från rummet ett tag senare så säger jag att jag inte klarar av detta och går hem direkt.

Hon ringer upp mig dagen efter och tyckte att jag agerade väldigt konstigt, och av dom timmarna jag var hemma hos henne så minns jag max 10 minuter. Jag drabbades förmodligen av en ordentlig chock av något slag, men faktum är att när jag gick hem så fick jag en känsla av att det var bra att jag gick där ifrån..precis som om hennes bortgångna mor inte ville ha mig där. Jag tänker aldrig träffa henne igen, iaf inte hemma hos henne för jag förnekar helst sånna här upplevelser.

Jag var med om en rätt så häftiga paranormala upplevelser men värt att nämnas är 2 stycken.

1: Detta hände när jag var liten, en sisådär 10 år. Jag bodde i Göteborg med min pappa och min styvmamma och redan då var jag intresserad av UFOs och utomjordingar och lånade alla böcker som jag hittade om dessa ämnen på biblioteket. Det fanns smala, lodräta, avlånga/rektangulära fönster i vår lägenhet och dessa öppnades genom att dra ner en spak och dra fönstret inåt.

Jag fick en konstig idé en natt vilket var att lysa upp på himlen med en ficklampa (den mest vanliga, rödvita med magnet som man kan sätta fast på kylskåpet, tror det var från ÖB). Himlen var stjärnklar och jag kände inga som helst tecken på sömnighet eller så, utan jag var helt pigg och vid mina fulla sinnen. Jag lyste iallafall upp i himlen med ficklampan, tände och släckte då och då och viftade med ljuset. Jag tänkte att eftersom ljuset färdas i ljusets hastighet (logiskt nog), så borde någon/något se min ljusstråle och åka mot den av ren intresse (då fattade jag ju inte att i princip hela jorden lyser av massor med saker och att min ljusstråle säkert inte syntes alls). Jag stog iallafall vid fönsteröppningenoch lös nån timme. Plötsligt får jag syn på något som lyser starkt och mörkblått vid vänstra delen av hela himlen som jag kunde se. Det lös, som om det andades/pulserade, en gång och sedan slocknade det. Jag upplevde det som ett "svar" från mina tänd-och-släckrepetitioner från ficklampan, och blev helt ifrån mig. Sprang direkt till pappa och berättade det men han tittade på tv och brydde inte sig så mycket. Glömmer aldrig den natten, och även om det inte var ett UFO (garanterat inget flygplan för ljuset var så stort, cirkelformat och dovt. Himlen sken inte upp runtom den utan det var som en blå fläck som tändes och släcktes mjukt.) så blev jag glad av responsen.

2: Kanske inte så övernaturligt, nu var jag inte vid mina fulla sinnen. Jag vaknade en morgon (nu var jag ca 16-17 och hade flyttat till Stockholm med min mamma) och satte mig som vanligt vid datorn med frukosten för att spana in nyheter och randomsurfade. Plötsligt hör jag ett duns ute i korridoren (en vägg mellan den och mitt rum) och trodde att det var min lillebror eller någon annan familjemedlem som tappade något. Men jag uppmärksammade det iallafall. Men tätt efter dunset hörde jag släpande ljud, inte bara en gång, utan ca 4-5 gånger. Som om någon blivit av med benen och släpade sig fram med händerna. Det lät som att släpljuden avtog, alltså släpades det inte mot mitt rum. Jag blev ganska chockad och när ljudet försvann sprang jag ut i korridoren och tittade men fann inget. Ingen var hemma dessutom. Men jag var trött och kanske hörde detta i mitt huvud, men jag brukar vara rätt så bra på att skilja sånt. Intressant iallafall, med tanke på att lägenheten vi bor i är rätt så gammal och stor och den har säkert sin historia.

Tack för mig.

Det kan inte varit någon som bröt sig in, via något fönster eller så? Så kanske denne blev rädd när du skrek och stack iväg direkt? (ursäkta för två poster i rad).

När jag var ute med hunden en gång blev det jävla kånstigt. Jag var ute och knallade i skogen ensam en skön sommarkväll. Helt plötlsigt hör jag att något säger "kanske". Vänder mig om kring men ser ingenting alls. Jävla kånstig känsla asså. Inte läskig bara skum. Inbillning eller inte jag är 110 på att jag hörde det

"Konstigt" stavas det och alla har vi väl inbillat oss saker utan att för den del bygga vidare på att det var nåt övernaturligt.

Tro mig jag har som bor ute i skogen, fantasin kan ibland flöda iväg käns det som, man är ensam i skogen i egna tankar så tycker man att nåt hördes eller att nåt är på gång.

För mig är det nåt som hör till helt enkelt, ungefär som de drömmar jag drömmer när jag änå princip är vaken, man lär sig med åren vad som är vad.
Man får sortera ut skräpet efteråt liksom.

Sen vet inte jag om gastar går runt i skogen ch säger kanske till dig.

Jag har alltid trott att jag är lite synsk på något sätt. Men inte mer än att jag ibland säger saker som någon annan precis ska säga. Har speciellt en kompis, och det händer ofta att jag säger något som han tänker på eller precis skulle säga. Om man får en idé eller liknande.

När jag sitter här och läser så bara ryser jag i hela kroppen. Det rinner tårar från mina ögan, fast jag vet att jag är säker här. Och jag gråter inte.. Det bara rinner tårar. Känns som om allt jag läser kommer hända mig. Vet inte om jag vågar läsa mer. Och en till grejj.. Ibland så händer det att det kommer röster ur mina högtalare.Både mina högtalare fram, och bak. Det låter som folk som pratar tyska, som ett radioprogram eller något.

Förlåt för dåligt strukturerat inlägg.

EDIT: Hittade nu detta: http://www.flashback.org/showthread.php?t=580156
Vilket betyder att jag inte är ensam om rösterna i högtalarna. Och har hittat mycket på google också.

EXAKT samma sak har hänt mig.
"Kanske". Jag kommer till och med ihåg hur rösten lät exakt.

Jag kanske är lite paranoid men ibland känns det som om det är någon i huset och lite så där, kanske inte räknas men.. köksfönstret har väl åkt upp ett par gånger t.e.x.

Skicka dom till mig jag älskar sånt där, skulle rysa av välbehag inte obehag om monster besökte mig, det enda jag inte gillar av nån oförklarad anledning är när människor byter utseende.

Deras whoppass är i en neccesär medans mitt inte får plats i universum.


.shoopdawhoop muahhahaha.

Fönstret var stängt och om det funnits brytmärken osv. så skulle vi ha upptäckt dem så det är föga troligt.

Var nog 12-13år och det var den 23dec, morsan var ute och handlade och jag fick den smart ideen att leta rätt på julklapparna och klämma lite. Letade igenom övervåning, markvåningen och inget, gick ner i källaren och började leta och hade bara en dörr kvar, gick närmar och skulle öppna den och den började skaka något jävulskt alltså riktigt kraftig skakningar i dörren och det slutade inte. Sket nästa på mig och sprang upp fort som fan och efter det gick jag nog inte ner dit själv på flera år.

Fick fan kallakårar i ryggraden när jag skrev detta, känslan sitter kvar än. Enda förklaringen är att min mors mans far hade dött nyligen och det var hans hus.