Vad är medvetandet?

Kanske är det medvetandet och är medveten om sig själv. Det är nog ganska invecklat och så.. :/

Mycket vackert skrivet Tandan. Det med jorden och stoftet är ju filosofisk världsklass 🙂

En intressant observation ang medvetandet är att man nästan alltid har fokus på det sociala med detta medvetande, även när man drömmer så är det alltid andra personer man drömmer om. Medvetandet letar efter rätt människor och rätt sociala situationer 24/7. Jag tror ju att det är flocken medvetandet söker efter eftersom vi är flockdjur. Men kan finnas andra förklaringar. Ändå intressant att medvetandet är en liten social jävel.

Jo visst, det är en balansgång så klart, om man ens kan släppa lite på jaget vill säga.

Nej, mätningarna är beroende av subjekt som mäter, må vara att de äe intersubjektiva. Att det skulle vara sant utan subjekten som uppfattar och mäter finns inga belägg för. Det är en spekulation. 42 är 42 så länge det finns människor som kan räkna.


Precis, lagarna i sig är inte materiella.



Finns hos växter med. "– Alla växter har förmågan att uppfatta alla relevanta parametrar i miljön runtom dem. Samtidigt kan de också känna av beteendet av andra levande organismer, både växter och djur, i närheten. De är helt medvetna om sin omgivning, och på det viset är de medvetna varelser, säger han." "Till exempel att moderträden ammar sina barn. De vet vilka plantor som är deras egna och kan till och med ha favoriter bland dem…"



Medvetande har fler aspekter än jag-medvetandet. Jaget försvinner ju exempelvis vid drömlös sömn och återuppstår sedan när man går upp igen.

Sanning finns bara i människors medvetande. Men resultatet av mätningarna går inte att ifrågasätta om de är korrekt utförda. Därför uppfattar vi dem som sanna. Men oavsett förändrar det inte resultatet, objektiviteten och det konsekventa i dem. Inte ens om vi saknade begrepp för sanning, skulle det ändra resultatet av mätningen. Finessen är just att de presenteras som värden, som inte går att ifrågasätta på ett meningsfullt sätt. De är skilda från våra känslor och tyckande.

Det betyder ändå inte att de är medvetna. En projicering vill jag säga. Du verkar inte förstå vad medvetande innebär. Du blandar ihop det med att reagera på olika stimuli och agera utifrån det. Vilket även maskiner kan utan att vara medvetna. Inte heller kan du koppla ihop det med definitionen av medvetande. Det går inte ihop.

Nu vet jag inte vad det här har att göra med det jag skrev om medvetande. Jag visade att vi inte behöver vara medveten för att fungera som djur eller slemsvampar, enligt definitionen av medvetandet. Har inget med jaget specifikt att göra, utan med våra upplevelser. Det finns djur som man inte kan säga att de har ett jag, på samma sätt som vi, men som ändå är medvetna. Vissa djur, som maskar kan man inte ens säga att de är medvetna. Ändå fungerar de.

Är du medvetslös kan du inte uppleva jaget, Så är det. Medvetandet är avslaget då, vilket även ordet indikerar. Sover du är det avslaget men hjärnan kan fortfarande reagera på stimuli. Inget konstigt med det. Vilket väl även indikerar att det inte finns något medvetande efter döden.

De är inte objektiva, de är intersubjektiva, utan mätande subjekt finns inga mätningar och 42 existerar inte heller.


Samma går att säga om människor, självupplevelsen är bara reaktioner på stimuli. Att vara medveten som sin omgivning, så som träd, är att ha ett medvetande. Tydligen går det att ifrågasätta huruvida medvetandet finns genom eliminativ materialism: https://www.filosofisktidskrift.se/f...gustavsson.pdf


Min poäng är att jag-upplevelsen är en del av medvetandet, det utgör det inte.


Ingen aning vad som sker efter döden. Dygn går i faser, årstider och så vidare, kanske även medvetande.

Det förändrar inte verkligheten. Den är ändå och går att mäta..

Att reagera på omgivningen skapar inte ett medvetande.

Det går förstås att ifrågasätta medvetandet med teorier som de flesta förkastar. Det är lite som religionen, det allomfattande medvetandet som vissa tror på. Genom att säga att det är möjligt att medvetandet finns och det inte går att säga att det inte finns, så finns det. Men frågar man sig, är det troligt att det är så, eller om det finns något som visar att det är så, blir svaret nej.
Allt vi vet idag visar att medvetandet existerar och finns i hjärnan hos vissa levande varelser.

Det finns inga belägg för det. Vad är mest troligt egentligen?

Troligtvis inte, bara uppfattningen av den. Finns mätande subjekt går den att mäta, annars inte.


Jag är uppenbarligen inte ensam om att anse att träd och växter har medvetande då jag har lämnat källor till det. Är du av annan åsikt är det helt okej.


Så är det, man får utvärdera och se om det är rimligt eller inte. Min poäng var att man kan förkasta att växter och träd har medvetande, likaså kan man förkasta vårt. Det senare är dock inte rimligt alls om man frågar mig. Människor är inte heller de ända som har medvetande.


Eller att hjärnan fungerar som ett substrat åt medvetandet.



Stämmer, det gör det inte. Ingen aning faktiskt. Är universum oändligt finns möjligheten att allt upprepas oändligt många gånger. Det mesta vi ser går i faser, månens faser, dygnets, årstidernas och så vidare. Så det faller sig inte helt otroligt att det kan gälla annat med. Men det går ju att spekulera i.

Dess mätbarhet försvinner inte utan människan och medvetandet. Att tro att det är vår uppfattningen om saker, som bestämmer om de finns eller inte är ett misstag. Då skulle det vara medvetandet som skapar verkligheten, men hur skapades då medvetandet?

Nej du är inte ensam om det. Det är en uppfattning som sprids i många sagor, där maskiner och träd kan ha medvetandet och prata. Men det är inte verkligheten eller den allmänna definitionen. Det finns förstås forskare som vill göra häpnadsväckande upptäckter och då måste man kanske skjuva på definitionerna. Men då behöver vi helt plötsligt nya ord för vad ett medvetandet faktiskt är, då själva definitionen av det, blir något annat än det var tidigare. Ett omständligt sätt att försöka förklara världen på, där man faktiskt inte vet vad man pratar om längre.

I postmodern anda kan man förstås omdefiniera vad som helst och säga att alla kan ha sin egen sanning och alla kan ha sin egen verklighet. Men sån är inte världen. Det är bara ett ideologiskt påhitt som man sprider som en sanning idag, då man anser sig kunna ha sin egen sanning, men som bara skapar dumhet och förvirring.
Det finns bara en sanning om samma sak och en enda verklighet. Sen kan vi kanske inte säga vad de är, men det förändrar ingenting.

Man kan förkasta eller tro vad man vill utan skäl. Men det betyder ingenting och skapar ingen förståelse för någonting. Det skapar bara meningslöshet och oförståelse.

Man kan förstås observera verkligheten och se hur många medvetanden som återuppstått. Noll får jag det till, utifrån vad jag observerat under mitt liv. Inte heller hittar jag att det skulle hänt tidigare heller. Bara de som påstår det, utan att kunna visa att det är så. Men människan kan förstås sprida sina gener. På det sättet kan man på sitt sätt, leva vidare efter döden och se livet som cyklisk. De som inte gör det, kommer bara att upphöra.

Hur vet du att mätbarheten inte försvinner? Varför är det ett misstag? Varför skulle inte medvetandet kunna skapa verkligheten så som vi upplever den? Din fråga kan lika gärna vara: Hur skapades materia?



De källor jag angav är inga sagor. Att definitioner ändras och utvidgas är inget konstigt.


Håller med, att relativisera bort saker låter sig inte göras så väl, det man då relativiserar bort är begrepp. Hur vet du att det bara finns en verklighet?



Och så kan man vidga sin förståelse att det kanske inte alltid vad precis som man trodde.



Medvetande uppstår varje gång efter att entiteter har varit medvetslösa eller befunnit sig i drömlös sömn. Mycket möjligt att det bara upphör. Kanske återkommer det igen och igen efter lång tidsrymd. Vi kan bara spekulera om det, inte mer än så.

Det har jag faktiskt inte tänkt på, intressant. Kan inte minnas en enda dröm där jag gått runt för mig själv. Vilket jag ju gör väldigt mycket om dagarna. Så vore ju rimligt att man nån gång var själv i drömmen. Skumt. Har du haft nån dröm någon gång där du varit ensam?

Hur skulle medvetandet kunna skapa materian. Har du något exempel på att det gör det. Du är inne på att eftersom man inte kan säga att det inte är på ett visst sätt så är det så. Och visst kan det vara så. Allt är möjligt, men om man inte har några belägg för det, varför ska man då anse att det är så?
Då måste man anse att allt som alla människor anser, är på det sättet som de säger. Om någon anser att Kalle Anka bor på baksidan av månen kan man ta det som en sanning, för att man inte kan visa att han inte gör det. Nu när jag sagt det, anser du att han gör det?

Att definitioner ändras och utvidgas är inget konstigt om det finns anledning eller saker som visar att det behövs. Ändrar man definitionen av hus till att bli katt, är det väldigt konstigt och finns inget behov av. För hus har inte plötsligt blivit katter. Nu har definitionen av medvetande inte ändrats, utan det är bara vissa som anser den är något annat. Så frågan är egentligen ointressant. Man måste då utgå från definitionen och fundera om den stämmer med det som påstås.

Visa att det finns flera. Kan du inte det, kan det bara finnas en. Vi kan förstås ha vår egen bild av verkligheten, men inte en egen verklighet.

Precis. Men att säga att det är på ett visst sätt för att det inte går visa att det inte är det, leder ingenstans. Speciellt när det finns det som visar på att det inte är så.

Man kan förstås spekulera om vad som helst, som sagt. Kanske kryper medvetande omkring i dolda gångar i underjorden efter vår död och kryper upp på BB och tränger in i foster. Möjligheterna är oändliga.