Citat:
Ursprungligen postat av Luffarlasse
Som i de flesta fallen utav psykologi är det väldigt svårt att säga något definitivt. Jag vill minnas en liknelse jag hörde en gång; du är ute på en flod med din flickvän. din flickvän faller plötsligt överbord, men du hoppar in i vattnet och räddar henne. På flodstranden sitter Freud och Nietzsche, som bägge bevittnar händelsen. Båda erbjuder olika psykologiska mekaniker till varför du hoppade ned i vattnet och räddade din flickvän. Freud säger att du hoppade i vattnet i hopp om sexuell belöning. Nietzsche säger något om ubermench (förlåt, kommer inte ihåg exemplet helt). Men vem har rätt? Utan direkt förmåga att läsa andra människors tankar blir det nära omöjligt att kvantifiera. Dock utesluter man ju inte att de bägge kan ha delvis rätt. Men poängen med psykoanalys i bägge fallen är ju att det är en undermedveten process, något vi inte kan styra, och bara för att rädsla för döden var inget man medvetet diskuterade det första millenniet (eftersom Freuds koncept om psykoanalys inte existerade ännu) så frånsäger ju inte detta att dessa psykologiska mekaniker alltid existerat och påverkat människor genom hela vår existens.
Om jag förstått frågan rätt; ja och nej. Existentiell ångest drivs i synnerhet utav behovet att hitta sin plats, position och mening i livet eller världen, och var nog vad som fick de första grottmänniskorna att börja konstruera myter om världens tillvaro till att börja med. Men det finns ett tema utav rädsla underbyggt även här - att man är mer villig att acceptera en rogivande myt än att förbli skeptisk, särskilt om inget annat alternativ erbjuds. Att säga "jag vet inte" i detta fall är något få vågar erkänna. Men logik bör driva dig här till det mest ärliga alternativet - att inte acceptera fiktiva sagor som sanning bara för att de gör dig bekväm.
Fast modellen blir fortfarande avslagen om man använder det historiska perspektivet. Psykologi och historia är fruktansvärt underskattade medarbetare eftersom många kända psykologer/filosofer lämnar den historiskt vetenskapliga området på hyllan. Att ta för givet att människan har alltid tänkt så som den gör idag är ytterst kortsiktigt.
Bevis på det är stora historiska moment som har ändrat hela den teologiska världen exempel på dessa: Millenium 1, Digerdöden, 2:a Världskriget osv.
Om man jämför ett studie emellan teologin under 800-talet och 1800-talet kommer man se att det är inte rädsla för döden som är den drivande teologiska kugghjulet men det kanske man kan hitta hos 1800-tals teologen.
Det behöver inte heller betyda att teologen ifrån 800-talet inte är driven av rädslor men just rädsla för döden är den inte.
Som sagt om det vore så som Freud sa att
människan(genom alla tider, kön, ras, religion)s religioner drivs av rädsla för döden, borde det även vara samma mönster igenom hela historien - Därför har Freud fel.
Att teologi drivs av rädsla måste jag säga är nog Hollywoods syn av teologi, svavelpredikningar och skärseldsbot. För att återgå till martyrmunkarna var inte deras egna syfte med deras död att de skulle få oskulder i himlen, inte heller ens för att få en säkrad plats i himlen. För katoliker är kyrkan helig och sann därför finns inget tvivel att de inte kommer komma till himlen utan att de gör det eftersom att kyrkan kallar dem att gå ut och missionera och de lyder kyrkan eftersom att de tror att kyrkan är sann och instiftad av Jesus själv.
