Drivs religiösa människor av rädsla?

Kan det vara så att de flesta religiösa människor drivs av rädsla av något slag? Är det detta som får de flesta människor att söka sig till någon religion? Rädsla för sjukdomar, rädsla för krig, rädsla för framtiden, rädsla för döden, rädsla för olika saker man inte förstår sig på.

Kan en orsak till att människor i Sverige idag inte är särskilt religiösa av sig vara att man i Sverige idag lever väldigt bra? Man har ett bra liv. Man har inte mycket att oroa sig över. Inga allvarliga saker iaf. De flesta har ett tak över huvudet och mat på bordet. Man behöver inte vara hungrig, man behöver inte frysa. Man behöver inte vara rädd för olika saker, man känner en trygghet i samhället man lever i helt enkelt.

Om man inte hade haft den här tryggheten samhället ger en i Sverige, hade fler varit religiösa då?

Är inte vi svenskar ett av världens räddaste folk?

jag vet inte om "rädsla" är rätt ord, många välmående människor är ändock extremt troende. Jag vet inte heller hur många medborgare i sverige som anser sig troende, det kan säkert vara fler än jag tror.

Vad baserar du detta på?

En bok som jag inte kommer ihåg namnet på.

Vi är så överbeskyddade att vi är rädda för precis allt, minsta motgång och vi bryter ihop.

Jag tror inte svenskarna är dom räddaste men absolut bland dom räddaste tillsammans med amerikanare osv. Länder som inte upplevt krig i sitt hemland på så många år har en tendens att bli mer rädda av sig. Kombinera det tillsammans med att svenskarna rent allmänt lider av sämre självförtroende än sydeuropeer och övriga folkslag så stämmer det påståendet rätt bra.

Ja, jag vet inte heller hur många i Sverige som anser sig vara troende, men jag har iaf fått uppfattningen att många inte är särskilt "aktiva" troende. De flesta svenskar är medlemmar i kyrkan, men hur många av dom besöker kyrkan någon gång? Väldigt få gissar jag.

Det jag menar är att det som verkar driva de flesta till att bli "aktivt" troende är rädsla av något slag. Någon har en make eller hustru som får besked om cancer och då plötsligt söker sig den här människan iväg till kyrkan. En annan kanske är gammal och snart ska dö och då plötsligt börjar han läsa bibeln. En tredje har blivit arbetslös och förlorat jobbet och får då för sig att han ska gå och tala med en präst.

Varför är människor i allmänhet inte troende förutom när de hamnar i svårigheter? Det verkar onekligen vara så att det är först när något dåligt händer en som man söker sig till religionen.

Klart det är rädsla det handlar om, Att antalet medlemmar sjunker i kyrkorna är nog naturligt då dom flesta idag lever ganska trygga liv, vad man ska koma ihåg är att tidigare så var man påtvingad religionen med husförhör och präster som stod över lagen

Stämmer säkert på många, det är nog lättare att söka sig till religionen när man är svag, förvirrad av världen omkring en och behöver stöd någonstans. Dock vet jag flera som blivit troende pga egna upplevelser så det gäller säkert inte alla.

Okej så svenskar är generallt sett rädda av sig. Men det är ändå inte många som är särskilt religiösa i Sverige. Kan det då vara så, att man i Sverige har ersatt sin tro på en religion med en tro på staten? Tidigare sökte man sig kanske till en religion för känsla av trygghet och samhörighet, men nu är det alltså staten som ger folket det här. Och om Sverige inte varit det utvecklade och demokratiska (nåja) land det är idag så hade folket förmodligen sökt sig tillbaka till kyrkan för att få denna trygghet.

Vänstern har väl tillika varit historiskt stark i sverige, och de omfamnade väl inte kyrkan direkt, eller minns jag fel?