Rekordförskingraren i Gävle kommun, Tuula Lavikkala, hittad död juni -13

Frågan jag ställer mig är hur mycket av Gävles förlorade pengar som Tuula egentligen har snott, och hur mycket som försvunnit på andra vägar.

Kontrollen och revisionen verkar ju ha varit näst intill obefintlig, och skulle jag varit skattebetalare där hade jag definitivt dragit öronen åt mig, kanske tillomed polisanmält kommunen för svindleri, trolöshet mot huvudman eller allmänfarlig vårdslöshet. Det är egentligen helt horribelt att det ens varit möjligt att sno så mycket pengar utan att nån reagerat. Det är enligt mig värre än Tuulas bedrifter.

Man ska inte tro för mycket på efterkonstruktioner heller. Speciellt inte om det kommer från anhöriga som är i chock. Som den här anhöriga som plötsligt EFTER att hon fått reda på att vännen förskingrat 20 miljoner, då kommer hon flera månader på att "Ja just det hon sa att hon spelade bort sitt liv". Man kan efterkonstruera precis allting och minnas saker på ett annat sätt efter den informationen man nu vet. Som folk som känner en mördare "Ja just det han var nog lite av en mördare ändå". Trots att man inte alls tyckte det innan man fick veta att han hade mördat. Ungefär så. Plötsligt när man får reda på något om någon då kan man pussla ihop precis vad som helst som passar ihop med den informationen man fått.

Problemet för mig hade varit att sluta leta, trots planlösheten.

Ja, Tuula har dragit en stor tragedi över sej själv, sina anhöriga, sina kollegor (som naturligtvis känner sej misstänkliggjorda och kontrolleras även dom) vare sej hon är död eller levande.
De ekonomiska konsekvenserna blir stora. Bara internutredningen och rättsväsendets nota kommer säkert att komma upp i stora summor.
Med tanke på det reagerar jag starkt på att hon kallas smart och är beundransvärd.

Om du bara hört talas om folk som spelat bort sexsiffriga belopp så har du uppenbarligen inte mycket till koll på spelmissbruk.

Om du tror att det krävs en närmast ohygglig smartness för att förskingra även ganska stora belopp om man har en förtroendeställning i en stor organisation och kontrollrutinerna är lite bristfälliga så har du uppenbarligen inte mycket koll på hur det funkar. Att förskingra utan att på sikt åka fast är däremot betydligt svårare.

Som Quarrel påpekar så kan vi inte vara 100% säkra på att hon inte använt sig av spelkonton för att tvätta pengar. Vi har heller inte någon officiell bekräftelse (bara en anonym poliskälla + väninnans vittnesmål) om att ett spelmissbruk förelegat och att pengar satts in på spelkonton. Däremot gäller den gamla sanningen att om något är brunt, kletigt och luktar skit så är det i det allra flesta fall skit. Tvärtemot gemene konspirationsteoretiker på FB:s världsbild så är faktiskt saker och ting här i världen oftast åtminstone ungefär vad de verkar vara. Min erfarenhet - antagligen något större än din - är att när människor med fast anställning och en förtroendeposition börjar begå ekonomiska bedrägerier mot en arbetsgivare så ligger det så gott som alltid personliga problem bakom. De kan vara rent ekonomiska, men oftast är det nog någon typ av missbruk bakom. Fakta i Tuula-fallet pekar därför för mig nu ganska entydigt mot att Tuula har spelat bort pengarna och sen - antagligen - valt att ta livet av sig när bubblan sprack och den ångest hon levt med i flera år säkert nådde nya rekordnivåer. En liten möjlighet finns väl att hon håller sig undan, men scenariot att hon har en kappsäck med många miljoner i tror jag inte ett ögonblick på. Möjligen, möjligen då att hon lyckats bemästra sitt missbruk så pass på slutet att hon lagt undan mindre summor.

Tuula har alltså spelat bort samtliga pengar hon svindlat bort. Inte en enda liten betalningsanmärkning. Har man så grava problem att man spelar bort 20 miljoner så borde man ha spelat bort sina egna pengar också?

Inte om man kan föra över lite offentliga pengar varje gång en räkning ska betalas.

Efter att ha läst tråden, får jag en känsla av att detta är en enda stor personlig tragedi. Om man kontrollerat alla utbetalningar och pengarna hamnat hos spelbolag, vet man var pengarna hamnade. Det visar på ett sjukt stort spelberoende, som orsakade förskingringen.

För mig verkar inte Tuula vara en person som reser iväg till någon strand för att leva livet. Det verkar finnas bakom spelberoendet en ordentlig och rejäl finska. Hennes familjs reaktion och övriga omständigheter tyder på att hon är död eller gömmer sig långt bort från människor.

Jag tror inte hon är den sorten som kan begå brott och låtsas som ingenting. Med tanke på hur saken eskalerade tror jag att hon hade svårt att leva med skammen och bemöta sin omgivning.

Om du och jag spelar poker på en nätsajt och jag förlorar 10.000 till dig, då går väl pengarna först till sajten och sedan till ditt konto eller hur går det till?

Jag vet inte hur det går till, men det finns nog obegränsat med sätt att fiffla med överföringar om man planerar ett liv utomlands i flykt.

Tuula verkar inte stämma in på en person som vill leva utomlands, ensam från plats till plats. Jag kan inte se henne, i min sinnebild, sittandes vid en pool med drink i handen. Det är något som inte stämmer.

När det gäller spelmissbruk finns ju också den kända illusionen "Jag ska bara vinna tillbaka det jag förlorat". Tror den kan förklara mycket i ett fall som Tuulas. Hon fastnar i speldjävulens klor och börjar få ekonomiska problem. Som så många andra förskingrare före henne tänker hon att hon bara ska "låna" lite av arbetsgivaren för att ställa ekonomin till rätta. Sen tänker hon betala tillbaks. Projektet misslyckas dock (förstås) och då bestämmer hon sig för att "låna" lite till. Så rullar det på och allt eftersom skulden växer så växer också de pengar hon anser sig behöva lägga in på nya spel för att få den där efterlängtade storvinsten som ska lösa alla hennes problem. Dåligt mår hon säkert mer eller mindre hela tiden, samtidigt som hon dock trubbats av när det gäller de fortlöpande stölderna från arbetsgivaren. Hon har förmodligen väntat på att bubblan skulle spricka med en blandning av rädsla, resignation och nästan hopp (många som levt i en sån här lögn brukar ju uppleva det som att det på sätt och vis blir en lättnad när man avslöjas och slipper hålla skenet uppe längre). Förmodligen har ändå skam och ångest dominerat (jag tror också att det här i grunden var en rejäl, hederlig och pålitlig människa som hamnade helt snett) och då har tyvärr den drastiska utvägen att göra slut på alltihop framstått inte bara som möjlig utan också rimlig när bubblan väl sprack.

Det är vad jag tror.

Frågan är varför dom alla är så benägna att bevisa det här för hela världen Först dottern som garanterat sa att hon var död. Sen särbon. Som helt plötsligt även nu sa att hon mådde dåligt. Trots att andra anhöriga sagt att hon mådde bra utan förändringar.

Jag tror mer på polisen som är säkra på att hon lever.