Citat:
Ursprungligen postat av teoretikern
Jag har inte läst på särskilt mycket om detta krig, det enda jag känner till är att protesterna var från början folkliga och fredliga, oavsett vad någon tandagnisslande debattör, sjukligt livrädd för amerikanskt inflytande, må säga. En liten, kanske relevant, ledtråd är väl att FN-rapporten sade att FSA har totalt sett behandlat krigsfångar bättre än regimen.
Att det hela började med fredliga protester tror jag ingen har ifrågasatt. Den syriska regimen gjorde också till att börja med en hel del för att tillmötesgå demonstranternas krav, vilket det är lätt att glömma så här i efterhand:
* Den 15 februari 2011 föreslog regimen en ändring av konstitutionen som gick ut på att avskaffa enpartiväldet och införa politisk pluralism.
* Den 26 februari 2011 godkändes den nya konstitutionen i en folkomröstning.
* Den 23 mars 2011 avsattes den hatade guvernören över Daraa, där protesterna startat.
* Den 27 mars 2011 släppte regimen mer än 200 politiska fångar. Den gamla hårdföra regeringen avgick och ersattes med en regering ledd av Adel Safar, en sunnimuslim.
* Den 6 april 2011 lyfte man slöjförbudet i skolorna (en eftergift till islamisterna).
* Den 21 april 2011 upphävdes det militära undantagstillstånd som rått i många år.
* Den 30 april 2011 lade Adel Safar fram ett förslag till omfattande politiska reformer.
Under april 2011 inträffade dock våldsamma sammanstötningar som eskalerade, och den 29 april dödades mer än 60 demonstranter av regimens säkerhetsstyrkor. Efter det urartade konflikten snabbt till det inbördeskrig som vi har idag.
Man kan fråga sig vad som gick snett, och varför det som till att börja med såg ut som en fredlig reformprocess slutade med inbördeskrig. Båda sidor skyller förstås på varandra.
Jag tror att det fanns krafter på båda sidor som ville förhindra en fredlig utveckling. Bland demonstranterna en del radikala islamister som ville ha en shariastat, inte ett demokratiserat Syrien. Bland regimanhängarna folk som var rädda för att tappa kontrollen över utvecklingen, särskilt efter det att de sett vad som hände i Egypten.
I efterhand kan vi bara konstatera att det hela slutade med ett inbördeskrig där båda sidor enligt oberoende observatörer gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser. Det är möjligt att FN-rapporten du hänvisar till har rätt, och att regimen burit sig värre åt än FSA. Dock har FN:s observatörer lämnat Syrien, så FN vet egentligen inte mer om situationen nu än någon annan.
Som jag tidigare påpekade tycker jag inte att det är särskilt konstruktivt att utse en ”ond” och en ”god” sida i en etnisk-religiös konflikt. Visst är Assad en diktator, men det innebär inte automatiskt att alla alawiter är ”onda” eller att alla sunniter är ”goda”.
I stället för att diskutera vem som är ”god” eller ”ond” borde man försöka få slut på våldet genom förhandlingar. Med förhandlingar menar jag diskussioner där man inte kräver att den andra sidan ska kapitulera eller avgå innan förhandlingar inleds. Den typen av ultimatum brukar nämligen inte leda till konstruktiva resultat.
Tyvärr är det precis den vägen som FSA valt, påhejade av USA, nämligen att kräva Assads avgång innan förhandlingar inleds. Regimen har svarat genom att säga att man kommer att förhandla först när upproret slagits ned. Läget är alltså totalt låst.
Citat:
Jag har varit i Syrien, i Latakia, Aleppo och Damaskus, men det besöket räckte knappast för att få grepp om olika grupper och vad de tänker.
Var du där tidigare, eller efter det att oroligheterna startade? Skulle i vart fall vara intressant att höra vad du tror om den fortsatta utvecklingen.
