Citat:
Ursprungligen postat av
ace_sec
Ointresse, men framförallt pga att de är obildade.
Det var någon gammal SVT-anställd, som nu bytt sida, som berättade att redaktionsmöten var en pina. Journalistkollegor, inte sällan unga tjejer i 20-30-årsåldern, som inte förstod centrala händelser och begrepp; tex "kanslihushögern", "det kommunala självstyret", "striden om löntagarfonderna".
Framförallt unga, nya journalister är otroligt obildade och historielösa.
Man får nog vara glad om de över huvud taget diskuterar så "avancerade" politisk-historiska begrepp inom media idag.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jonasson
Fast antiintellektuallism är knappast något nytt, många unga journalister har förmodligen far- och morföräldrar som beundrade kulturrevolutionen och Demokratiska Kampucheas kamp.
"Kanslihushögern" är jag för ung för för att kunna sätta i ett sammanhang, men jag antar att det användes av vänsterpersoner på den tiden de fortfarande pratade om klass och inte om identitetspolitik. Det var på den tiden Socialdemokraternas kansli var det enda kansliet, det nyare begreppet "högersosse" har inte den konnotationen.
Jag har försökt fatta när begreppet kanslihushöger började komma i bruk, men det borde ha varit under Palmes regeringstid från hösten 1982 och före hans död drygt tre år senare. Det satt högersossar på regeringskansliet, underförstått bakom kulisserna. Själva Kanslihuset blev lokaler för riksdagens ledamöter 1981, men Rosenbad som politiskt begrepp hade nog inte slagit igenom än. Höger var ett allmänt skällsord.
Begreppet nämns i en vänstervriden recensionstext (
svt) av Ulrika Milles på Kulturnyheterna 2016.
Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
1) Dåligt pålästa och grund research. Många "nyhetsartiklar" idag är i praktiken uppsminkade referat av någons pressrelease, domstolsanmälan, radioprogram, tal i kommunfllmäktige, debattbok etc . helt utan kritisk granskning eller distans från journalistens sida.
2) Många journalister är frilansare eller korttidsvikarier ch sitter löst på sina jobb, särskilt om de ses som "krångliga" och "svåra". Samtidigt sitter redaktionerna mer än tidigare i knät på olika informatörer, pressekreterare etc som kan ge eller vägra intervjuer. Då vill många reportrar inte komma hem till redaktionen med en intervju där de börjat gräla mitt i samtalet, eller en intervju som uppfattas som "jobbig" (ältande, överambitiös, för påläst osv). Alltså låter man i stort sett intervjuobjektet babbla på och tar med det i artikeln så länge det låter någorlunda bra, särskilt om det är politiskt opportunt.
3) I den mediekultur vi har i Sverige numera ses ifrågasättande ofta som en form av personligt "hat", kritiska och envisa intervjuer är alltså inte välkomna. I t ex brittisk och fransk media är det helt annorlunda. Ett program som BBC:s HardTalk hade varit helt otänkbart i dagens Sverige.
Initiativet borde komma från de politiska makthavarna. Ställ er inte på vår sida. Ställ oss mot väggen.