Skandiamannen

Den påhittade GM-SE är också den bästa misstänkte någonsin, då KP kunde tänka sig att utreda honom lite vidare om han fortfarande hade varit i livet.

Ingen annan misstänkt har kommit upp i en högre grad av misstanke under hela utredningen än GM-SE.

Det går ej att avfärda.

Här får man konstatera att:

- det var motljus, lätt att se fel.
- vittnet kan ha tagit fel på person och avsett att beskriva JÅS och istället beskrivit den verkliga mördaren.
- LL kan ha tagit fel på dag?
- det gick fort och var lätt att se fel.
- eftersom vi redan vet att den påhittade GM-SE var mördaren är det något fel på LLs beskrivning av denne.

Allt är ju relativt och jämfört med tex CP var SE oerhört lyckad.
Men vi vet att hans karriär stod och stampade, den stod still i många år, han sökte chefsjobb han inte fick. När den digitala utvecklingen tog fart hamnade han på efterkälken.

Hans politiska karriär tog slut sedan han motsatt sig en skolnedläggning, och gick mot sitt parti.
SE hade av och till ekonomiska problem och utvecklade efterhand missbruks problematik dock oklart hur långt utvecklat detta var vid tidpunkten för mordet.

Han fick aldrig några barn, vilket var en stor sorg för den mycket barnkäre SE.Han var den med minst status och rang i umgängeskretsen.
Att han " övergavs" i barndomen och separerades från sina föräldrar kan mycket väl ha påverkat honom på ett negativt sätt genom livet.

Så en hel det saker som kan ha fått honom att känna sig misslyckad finns definitivt, sedan är ju allt relativt.

Han hade ändå ett förhållandevis bra jobb, vilka i välmående Täby, hustru och socialt umgänge. Men visst fanns det en hel del saker som kunde fått honom att känna sig misslyckad.

Glöm inte att det finns yngre läsare i tråden som inte uppfattar dina sarkasmer.

En viss Christer Pettersson är den som formellt har uppnått högst grad av misstanke.

Han blev nämligen åtalad och dömd 1989. Även om han blev frikänd senare samma år.

En mycket svag del av CP-spåret, området norr om trapporna var chokat med poliser, vittnen och förbipasserande av alla slag, inte minst morgonen efter. Tanken på att alla ska missa en CP som sover räv ett par hundra meter från mordplatsen är magstark. Första polis som såg honom hade omedelbart slagit klorna i han på vägen hem 1 Mars.

Mycket kraftiga överdrifter, SE var sannolikt bara en garden-variety meterosexuell. I.e en heterosexuell man något mer engagerad i kläder, utseende och kroppsvård av personligt intresse. Att en sådan finns i reklamvärlden i Stockholms innerstad är som att hitta mjölk i kylen.

Men vad snackar du om? Självklart likställer jag inte de sakerna.

Och jag motsäger inte att folk i närheten kan ha blivit chockade. Det blev de säkert.

Det jag säger är att det i deras historik finns ledtrådar som tyder på att det som sedan hände hände. Och de var inte lugna, vanliga personer. De var personer med dokumenterad psykisk ohälsa, fanatism, tidigare domar osv.

Det är väldigt mycket gissningar inblandat där. Du vet tex inte vad SE kände om att inte ha barn, eller att han hade lägst status och rang i området.

Jag kan inte se att man kan förstå Engströms intervju i Skydd & Säkerhet utan artiklarna i Proletären. Varför överhuvudtaget ta kontakt med journalisten sex år efter mordet? Därför att han hade ett ärende. I artiklarna i Proletären framställs han som en del av en komplott, och Proletären lämnar näst intill in en ytterligare anmälan till polisen, där Engström skulle bli inblandad. Med intervjun i Skydd & Säkerhet flyttar Engström fokus över till den ensamme gärningsmannen och kopplar händelsen samman med Christer P. Det är den till synes logiska tolkningen.

Problemet uppstår eftersom Engström i intervjun utan skrupler lever sig in i gärningsmannens upplevelser och agerande. Han säger dessutom att han skulle ha använt en mindre revolver, och han talar om ett "vi" som blir förolämpat över att bli avvisat av Palme. Engström kunde helt enkelt ha föreställt sig händelsen utifrån och sagt att "En av nattens ensamma vargar kan ha satt Palme, hetsat upp sig i sitt rus och skjutit honom."

Eftersom Engström är misstänkt är en näraliggande förklaring att Engström fann ett nöje i att veta mer än andra. Jag kommer att tänka på hans uttalanden till SVT, där han också något arrogant antyder att polisen kanske inte är så bra på att lägga ett pussel.

Det var inte vanligt med intervjuer likt den Engström gav (innan mordet). Tycker den väcker frågor om hans personlighet.

Jag baserar det på sånt som framkommit som t.ex. vänner , bekanta, grannar o.s.v. sagt.
Och i umgängeskretsen var ju alla mer "framgångsrika" yrkesmässigt det har ju framgått tydligt, och att det kanske ibland också drevs lite med SE. Det kan man läsa sig till, men givetvis kan ingen veta exakt hur han tänkte och kände , självklart är det så.

Sedan är ju allt väldigt relativt givetvis, på många sätt var ju SE relativt sett lyckad som jag ändå skrev.

Detta med lyckad/misslyckad är väl ur GMs perspektiv. Engström ville mer.

Det handlar nog om vad som rör sig i GMs fantasivärld. Oswald fantiserade och led av storhetsvansinne och psykopati. Chapman levde i en narcissistisk fantasivärld. Engström tycks ha lidit av något, oklart vad, men kanske känslan av att ha förtjänat mer utan ansträngning. Tycks ha saknat disciplin och den långsiktiga orken att nå fantasifulla mål som den där chefsposten. När han plötsligt har chansen att engagera sig politiskt och ev. nå inflytande så sumpar han direkt detta pga impulsen att bli uppskattad och hyllad som antihjälte.

Kanske detta också bubblar upp när han ser den hyllade (och hatade) Sigtunagrabben Palme med beundrande fru och välartad son på kvällsbio. Hos Engströms bridgeklubb är han hatad men för Engström är det nog personligt. Han klarar väl inte av åsynen av den internationella stjärnan Palme.

Livvaktsskydd hade varit avgörande. En yngre GM hade säkert riskerat livet (se Crooks, Oswald, Kirk mfl.).