Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Som stolligt vittne är det mest sannolika att han placerar sig lite närmare händelsen och ger sig själv en lite centralare roll än vad som faktiskt var fallet genom att redigera tillvaron en aning. Han framstår dock inte som oxtokig på nivån att fabulera om att ha sett skotten och GM. Och lämna ett påhittat signalement baserat på vadå?
Att så mycket i den historia han upprepar avhandlar anledningar till att han inte sett en skymt av GM och gärningen trots att han var på plats blott sekunder efter den och var närmast först, eller rentav allra först, på plats styrker detta.
Och det är alltså inte konstigt att han som lite tokigt vittne som inte riktigt var plats så tidigt som han uppger noga undviker att ha sett GM.
Den kluriga frågan är varför gärningsmannen SE är så oerhört noga med att inte ha sett en skymt av GM. Han vet exakt vad som hände, han vet hur han själv var klädd och han vet vilka uppgifter i de olika signalement som förekommer han kan iklä GM för att avvika från honom själv. Och han påstås pressas till att kontakta PU av att signalementsuppgifter överensstämmer med honom 1/3. Så varför lämnar GM-SE dessa invecklade historier om brådska och klocktittande?
Jo för då hadde han blivit ett viktigt vittne och som GM vill man inte det. Då vill man bara vara vittne för att det i sig själv är ett alibi att vara just det.
Han ville på liv och död bli ett vittne, men ett obetydligt vittne.
Att han som GM- vittne går helt fram till mordplatsen tror jag bara handlar om att kunna säga att han talat med Lisbeth. Ett otroligt bra «alibi» om han visste att hon inte sett hans ansikte. Sen fick han då möjligheten att snitcha Jeppson också.
Och spegla mördarens flykt etc. Förstöra vittnesmål, splittra, härska.
Öppnade många möjligheter för honom.
En sak som är en grej med det här fallet är att inget vittne har sett ansiktet till GM. GM har nog varit mycket noga med att inte kolla rakt på någon.