Citat:
Ursprungligen postat av Strossel
Nej riktigt min kommentar förde kanske inte diskussionen framåt men det har å andra sidan inga av dina inlägg heller gjort eftersom du inte är intresserad av sakfrågan utan bara av att teoretiskt diskutera diskussionskonsten i sig själv och det anser jag vara ointressant efter som jag bara är intresserad av sakfrågan och inte något filosofiskt resonemang runt omkring.
Så nu har du fått svar på din fråga och om du ev skulle vara intresserad av sakfrågan bör du läsa hela tråden med alla dess inlägg innan du yttrar dig igen.
Om jag inte har fört tråden framåt så är det för att folk inte kan ta till sig vad jag skrivit. Någon påstod att Optiroc (vilket jag för övrigt skiter fullständigt i vad han skrivit eller ej, det jag kommenterar är den postarens kommentar) anser att polismannen gjorde rätt. Detta kunde man utläsa genom att Optiroc ställde frågor. Jag poängterade att det är en felaktig slutsats att dra. Att jag gjorde det bör i de flesta sammanhang ses som något positivt. I ett sunt diskussionsfora bör man sträva efter korrekta slutsatser och få missförstånd och därför lyfte jag det exemplet (som jag drar ur minnet nu, det kan säkert varit lite annorlunda formulerat).
Detta var ju dock innan jag upptäckte att här skall man hålla med varandra till tusen procent eller så är man fienden. Ett tankefel får inte påpekas, då skall man hånas. Gärna genom påhittade exempel som man tillskrivs som anhängare av. Sedan skall man avfärdas som någon som vill ta fokus från sakfrågan och så kan man leva vidare i sin lilla hatiska dröm.
Min personliga uppfattning, som jag inte har något konkret bevis för, är att hundföraren har gjort fel. Om det var brottsligt eller ej vet jag inte men jag är samtidigt övertygad om att ingen undersökning är möjlig att göra som skulle kunna motbevisa att hundföraren upplevde sig ha handlat i nöd. Därför tycker jag inte att det är konstigt att ingen utredning har gjorts. Jag kan inte ens fantisera om vad man skulle leta efter på platsen för att motbevisa polisens uppgift.
Men åter till händelsen. Jag tror att hade jag själv stått där och sett allt så hade jag med största sannolikhet tänkt: "va i helvete, sköt han? Varför då?"
Jag har mycket svårt att tänka mig ett scenario med Brutus som skulle leda till att en utbildad hundförare skall ha fog för att skjuta. Jag tror att det hade gått att lösa utan våld och att jag själv kunnat handskas med brutus utan minsta skada på hunden eller mig själv. Jag tror ju dock inte att jag som privatperson hade kunnat gå emellan i just den här situationen med tanke på den förmodat välutbildade polishunden men den bör ju inte varit ett större problem för hundföraren.
Jag tror att det är en tragedi som ganska enkelt hade kunnat undvikas om man hade haft nerverna i styr, något som man skall kunna kräva av en polis. Detta är min uppfattning men jag är medveten om att jag kan ha fel. Jag vet inte exakt vad som hänt men tror att en övervakningsfilm skulle visa något som ligger väldigt nära Henriettas berättelse.
Beträffande hundförarens beteende efteråt har jag inte så mycket att anmärka. Det verkar som att han kunde skött det bättre men även poliser är människor (ja, tänk!!) och i den situationen är det nog mycket svårt att lyckas bete sig så att familjen skulle bli nöjd. Däremot borde han stannat kvar på platsen för att försöka hjälpa Brutus. Hade han lagt upp det över radion att en hund var skjuten och han måste stanna kvar för att ge vård så hade han nog fått det. Annars kanske hörselsnäckan "trillat" ur eller något så att han inte hörde ordern om att fortsätta spåra.
Myndigheten bör göra allt de kan för att beklaga och ersätta veterinärvård etc. Kanske stå för kostnaden för en ny hund. Även om den inte kan ersätta Brutus tror jag familjen mår bättre i långa loppet av att myndigheten åtminstone visar konkret att de tar på sig ansvar för vad som inträffat och inte lämnar familjen åt sig själva, brott eller ej. Och att en representant tar sig dit och LYSSNAR på familjen och ser till att svälja lite skit. Inget kan göra att familjen mår bra, men man får inte verka nonchalant, även fast det säkert är obehagligt att gå dit och sitta och lyssna på dem.
Men det spelar väl ingen roll att jag tycker så här? Jag sa emot en person i en sak som inte rör skuldfrågan om Brutus död. Därför är jag en dödsfiende? Jag önskar er lycka till i ert hat. Hoppas det får er att växa som människor och att världen blir bättre utav det.
Jävla spån!