Polis sköt ihjäl hund i trädgård.

Är det inte precis det man har gjort när man lade ner utredningen av hundföraren?

Hade historien varit osannolik hade åklagaren åtalat polismannen.


Hundägaren är nog inte kapabel att bedöma vad som är tjänligt som bevis, och alla som åtgärder många med dig tycker att dom borde ha utfört hade inte bevisat något. Därför gjorde man dom inte, och det var åklagaren som också gjorde denna bedömning då han lade ened ärendet och hävde alla besluten.



Om flera andra personer rört sig i den tumultaratade situation som polismannen beskriver är det närmast omöjligt att utläsa något av detta som jag ser det. Uppenbarligen också utredande instans i detta ärende. Sådana spår kan dessutom försvinna på några timmar. Det kan krävas att man spärrar av hela gården och ställer upp vaktande poliser där i väntan på tekniker, något som är rimligt vid morde eller liknande, inte vid en skadegörelse(därmed inte sagt att jag inte förstår ägarens frustration). Polisen har regler att följa på hur mycket resurser man får lägga på att utreda olika ärenden.


Du är endast ute efter att provocera.


Ska kulan gå så långt ned i kroppen måste hunden nästan ligga ned för att en sån bana skall uppstå på såpass långt håll, som jag ser det är det inte sannolikt. Micro har beskrivit detta på ett sakligt och mycket bra sätt anser jag.


Nu funkar det inte så att man kan kräva att allehanda åtgärder skall företas. Vi måste ha lagstöd och en rimlig grund för att göra dom också.


Poängen med den historien var att en hund kan utgöra fara för andra, trots att den bara agerar naturligt. Det är ägarens ansvar att se till att den inte ställer till olägenhet iaf. Det hade den sannerligen gjort i detta fall då dom som bodde i huset knappt tordes gå ut för dom var rädda att bli anfallna. Hunden anföll oss också men vi backade. Vi ringde då dit en hundförare som försökte lugna den, köra bort den, fånga in den. Inget funkade. Pepparsprayen gjorde att den backade från anfall, men den lämnade inte platsen, och den anföll iaf besinningslöst när man gick nära. Tillslut sköt min kollega den för inget annat fanns att göra.

länk till inägget btw: https://www.flashback.org/sp38520052

Men problemet kvarstår, i och med att några bitskador inte är dokumenterade, och det finns en bred dokumentation om att hunden inte tidigare (10-11 år) varit aggressiv. Ja, då återstår inbillad nöd.

Kan man säga att en hundägare har brustit i tillsyn för att någon inbillar sig att hunden är farlig och ska bita? Eller inbillat sig att det fanns banditer som skulle överfalla honom bakifrån. (under omständigheter som i föregående inlägg)

Nej. Det kan mycket ha varit nöd iaf. Jag har själv blivit påkörd av en personbil nästan helt utan skador, och det är garanterat ingen ofarlig situation. Inbillad nöd vet jag inte, trots allt anföll hunden, trots alla backade den inte. Risken för skador är här ganska uppenbar anser jag. Precis som om man blir påkörd med en personbil, med flit.



Springer den fram okopplad och skäller på folk men inte biter är det definitivt bristande tillsyn. Man måste ha sådan hänsyn till omgivningen som hundägare att förstå att alla inte gillar hundar lika mycket, att en del kanske känner obehag osv. Att man utgår från att risken finns är väl inte att inbilla sig? Om dom tjuvarna( som gissningsvis var fler än en) beslutat att i det läget ge sig på honom då han var själv hade han varit illa ute. Den fara han kände i detta fall var definitivt inte inbillad.

Men visst måste en hund få lov att springa okopplad och skälla på den egna tomten när någon främmande kommer in. Det kan inte utgöra en olägenhet på den egna tomten. Om den är farlig, eller skadar på något annat sätt, ja då förstår jag ditt resonemang. Strikt ansvar gäller ju. Men att okopplad skälla? Den kan ju blivit lärd att göra så? Skulle ni kunna omhänderta en hund på dessa grunder?

Nu skällde ju inte Brutus, han reagerade ju varken på tjuvarna eller när polismannen kom in med sin hund. Så på denna grund kan han inte anses ha befunnit sig utan tillsyn. Han reagerade senare när de hunnit en bra bit in i trädgården. Detta vittnar om att han inte var mycket att ha som vakthund. Och några bitskador finns ju fortfarande inte dokumenterade.

Om tjänstehunden reagerade på Brutus och blev svårhanterlig och detta är orsaken till att hotet från källaren upplevdes som verkligt, kan detta betraktas som att ägaren brustit i tillsyn över sin hund?

Och så följdfrågan- om ägaren inte brustit i tillsyn - är detta en nödsituation?

Fast nu pratade jag om bevis som ligger till grund för åklagerens bedömning. Brist på just sådana kan göra att man tvingas lägga ned ärendet. Man kan inte hävda som du gjort att "brist på bevis" i sig är bevis. Däremnot är brist på bevis något som gör att man inte kan väcka åtal.

Absolut. Men då under ägarens tillsyn.


Finns risken att den skadar eller ställer till olägenhet räcker. Som att den tex gör utfall, biter men missar etc etc. I länet jag jobbar omhändertar länsstyrelsen hundar( djur öht), vi skriver ofta anmälningar till dom ang vanvård( missbrukare som missköter sina hundar tex) dock. Detta är något jag faktiskt lärt mig i denna tråd skiljer sig från län till län.



Men uppenbarligen hörde ägaren två hundar som morrade? Uppenbarligen angrep han både polishunden och polismannen. Att inga skador finns säger inte att situationen inte var hotfull! Återigen: Om du blir påkörd av en bil men klarar dig utan skador, är det en ofarlig situation?


Om tjänstehunden reagerade på Brutus och blev svårhanterlig och detta är orsaken till att hotet från källaren upplevdes som verkligt, kan detta betraktas som att ägaren brustit i tillsyn över sin hund?


Nödsituation behöver inte förutsätta att någon annan begått ett brott, nöd är just, på något sätt, hotfulla situationer som inte är brottsliga angrepp. Vilket ett angrepp av en hund inte kan vara i och med att hundar inte kan begå brott.

Men jag har svårt att se hur en anfallande hund inte är ett resultat av bristande tillsyn, om ägaren inte bussat hunden på någon förstås. Men det kan nog finnas undantagsfall.

Måste svara igen efter att ha läst ditt inlägg lite mer noggrannt.

Att bli påkörd av en personbil vet alla att det innebär risk för betydande personskador- därav den obligatoriska trafikförsäkringen. Men en hund som inte ens skäller när tjuvar, polis med hund m m passerar dess revir tror jag inte i riskhänseende kan jämföras med att bli påkörd av en bil.

Trots allt anföll hunden, skriver du. Anföll Brutus tjänstehunden eller hundföraren, undrar jag då. Tjänstehunden? Ja, kanske. Men inga skador fanns på tjänstehunden vilket mer tyder på att tjänstehunden blev ohanterlig, p g a sin kamplust kanske.

Sedan skriver du att alla kan intyga att hunden inte backade. Ja, det var en grov underdrift. Alla är en person. Att alla kan intyga att han skrivit så i sitt pm, det är en helt annan sak. Hade jag haft handlingarna i min hand hade jag också kunnat intyga detta. Men jag hade aldrig kunnat intyga att hunden inte backade. Så det kan inte alla som läst hans pm heller.

Att utgår från att det finns risk att bli attackerad bakifrån när där inte finns någon, det är att inbilla sig.

Polisen kan tydligen använda nödvärn helt godtyckligt. Extrema beviskrav gäller uppenbarligen. Om inte ens polismannen som sköt en demonstrant i Göteborg 2001 kunde åtalas med hänvisning till att man inte kunde motbevisa berättelsen om den fara han "upplevde" att han/de befann sig i (trots att hela förloppet filmades) så varför skulle skjutningen av hundstackarn här leda till något?

Jag tror nog att dom flesta förstår att en hund på 60 kg som anfaller nog också kan innebära betydande skador. Anfallit har den uppenbarligen gjort! Det ställs inga krav på att man måste bli skadad själv för att få agera i nöd/nödvärn. Eftersom ägarna verkat ha för vana att låta hunden gå lös själv ute medan dom sov så tvivlar jag starkt på att det var polishunden som var "ohanterlig". Att göra så säger ju en del om hur hunden är uppfostrad i övrigt faktiskt( sagt med all respekt för den sorg dom iaf känner idag).

Men visst, hundföraren kan ju ljuga, det är inte omöjligt. Dock är det inte sannolikt.

Polismannan var själv mot ev flera tjuvar. Det är en riskbedömning man måste göra. Särskilt då man är själv. Han vet inte vad tjuvarna är kapabla till, och att tampas med dessa samtidigt som han har en agressiv hund i ryggen låter då inte ofarligt.

Men att vara under ägarens tillsyn är ett relativt begrepp där olägenheterna måste preciseras. Det kan inte räcka att säga att den hunden skällde för att detta ska bli en sådan olägenhet. Blir någon rädd för att hunden skäller så är detta inte en skada där något strikt ansvar skulle kunna lösas ut. Att ha sin hund lös i trädgården när denna skäller, skulle detta innebära olägenheter, ja då skulle de flesta av mina grannar ha brister i tillsynen av sina hundar. (jag bor på landet)

Om den angriper en annans hund- ja - det är en helt annan frågeställning utifrån det strikta ansvaret.
Men inga skador finns på tjänstehunden. Att morra kan inte heller anses som något annat än hundens naturliga beteende. Han ville ju skrämma bort den inkräktande hanhunden.



Göra utfall, bita men missa. ... Ja man kan inbilla sig mycket när man har uppmärksamheten på att ev bli angripen bakifrån

Att en hund skäller eller morrar innebär inte automatiskt en risk att den kommer att skada.



Det är inte uppenbart att hunden angrep. Det finns inga skador. Hade det funnits bitskador, ja då hade du kanske kunnat använda dig av begrepp som uppenbart.


Jag har svårt att tänka mig - att en i övrigt välskött hund- som morrar på en hund som kommer in på tomten skulle kunna betraktas som en olägenhet för någon annan än inkräktaren. Och att ägarna därmed skulle brista i tillsyn. Det krävs mer än så.



Men kan du se att en hund som morrar på en annan hund fortfarande kan befinna sig under ägarens tillsyn därför att denne har god kunskap om hundens beteende eller att hunden är tränad att hantera sådana situationer?

En hund som står och gal i trädgården räknas är ett störande moment och det är inte tillåtet att hålla hunden så om grannarna klagar.

Man har rätt att freda sin hund från angrepp INNAN skada uppstår. Jag behöver inte alls vänta på att en angripande hund faktiskt biter min hund innan jag avvärjer attacken.




Nej, detta är oväsentligt. Det är inte vad ägaren vet om sin hund som har betydelse, utan det är vilket hot hunden utgör mot andra -- dvs hur den uppfattas av andra/den andra.