Polis sköt ihjäl hund i trädgård.

Jag skulle våga sätt min lön på att han nog mått skit efter det här, och kanske fortfarande gör det, trots att han friats. Det går ju inte att få in i huvudet på vissa att han kanske var tvungen att göra på det här viset, och risken att han skall behöva leva under hot verkar ju finnas fortfarande. Kanske blir ev familj och barn drabbade av det? Det är inte kul att behöva bli hotad och förföljd på sin fritid, det har jag sett på en del kollegor som råkat ut för just detta.

Vad jag vänder mig emot är att alla som slår fast att det är nöd därför att åklagaren inte har kunnat motbevisa det helt bortser från vad hundföraren faktiskt har gjort och vilka effekter hans gärning har fått för en oskyldig familj.

Men det är ju helt och hållet kalla fakta att det där är ett rättsligt krav! Att nöd måste kunna motbevisas, det gäller i alla straffrättsprocesser. Vad ni ska klaga på här är ju då hur lagen är utformad och inte på hundförarens agerande.



Hur vet du att följderna inte hade blivit värre om han låtit bli att skjuta? Sen är det väl precis det vi har gjort, satt lagtexten i ett sammanhang, dvs vi har applicerat den på just den här händelsen och visat varför utredande instanser fattat dom beslut dom gjort.

Självklart.

Men nu är det väl ändå ingen som tror att den skjutande polisen anser att en hund som är ivägen är något som det bara är att skjuta för att kunna komma vidare med bovjakten?
Om vi alla håller med om det så är ju diskussionen om huruvida det är OK för polisen att ta sig in i trädgårdar i bovjaktssyfte ganska överflödig.

Eftersom all information kring händelsen inte är känd så återstår bara att spekulera kring händelseförloppet och att diskutera det rent moraliska. Samt förstås att diskutera "hur borde/skulle/kunde han ha gjort istället.

Och inte i något av fallen kan någon av oss presentera den absoluta sanningen. Och så länge det inte låter sig göras tycker åtminstone jag att det känns olustigt att läsa åsikter med innebörden att den skjutande polisen är en känslokall skitstövel. Alternativt att han är en osäker spoling som inte hade rätt omdöme.

Att spekulera kring detta är helt OK, men att slå fast att så är fallet är ingen rolig läsning. Vem vet - kanske åkte denna polis hem den natten och mådde skitdåligt efter vad som hade hänt, men att han ändå inte kunde se att han hade kunnat agera på annat sätt?

Han var ju den enda som befann sig i situationen.
Det var inte gott om tid och han var tvungen att fatta ett snabbt beslut. Och detta beslut var han tvungen att fatta utan att ha någon som helst kunskap om vilken slags hund han hade framför sig.
Att det var en äldre familjehund som var "världens snällaste" kunde han inte veta. Den informationen har kommit oss tillhanda efteråt.

Hur tror du att den drabbade familjen mår, då? De har från början misstänkliggjorts av polisen och av flera av dina allierade i denna tråd med mer eller mindre osannolika argument som att Henriettas målningar är så extrema att hon bara därför inte är trovärdig.

Jag kan bara konstatera att vi talar inte samma språk. Du vill inte förstå vad jag säger till dig. Nu har jag viktigare saker för mig.

Ja, ärendet kan komma att tas upp igen... Liksom djurplågeridelen.

Hennes målningar har ju inget med saken att göra, det håller jag med om.

Men på samma sätt som ni har smutskastat och ifrågasatt hundföraren, på samma sätt kan ju också ägaren ifrågasättas. Det vanligaste när man har en misstänkt och en målsägande är ju att den objektiva sanningen( när sådan kan faställas) är någonstans mitt emellan bådas versioner. Det handlar inte alltid om att folk ljuger utan att man uppfattar samma situation på olika sätt. Familjen har nog inte mått bra över det här, men det har väl ingen ifrågasatt?

Sen begriper jag inte vad du menar med "misstänkliggjord", är familjen misstänkt för nått brottsligt? Isåfall har jag missat det på något sätt.

Syftar du på det där med kulans vinkel så kom vi ju överens om att det inte bevisade något eller hur?

Ja han var den ende som befann sig just där just då och kanske förhastade sig eftersom han var uppjagad, det är ju just detta som jag påtalat tidigare att en van utbildad hundförare kunde antagligen bedömt Brutus annorlunda samt inte skjutit utan backat ut från trädgården samt begärt hjälp från sina kolleger.

Du vill alltså inte att utredande instanser skall följa lagen utan tillämpa tvångsmedel och driva till åtal lite hursomhelst? Man skall alltså skita i allt vad rättsäkerhet heter?Gäller det bara poliser eller i alla brottmål?

Jag tror faktiskt inte det är möjligt, hur hundkunnig man än är att inom loppet av några sekunder på plats kunna bedöma statuts och ålder på en hund man aldrig träffat förr. Man kan också hamna i en situation, oavsett hur rutinerad man är, som gör att man tvingas använda tjänstevapnet också, mot en hund.

En sak är i varje fall solklar.. Brutus och hans familj var helt oskyldiga och inte föremål för någon form av polisärt ingripande.. !!
Hundföraren stormar in och skjuter Brutus.. om någon är mer skyldig än någon annan till Brutus våldsamma död så är det ju defakto hundföraren.. det går inte att komma ifrån hur gärna ni än vill bortförklara den saken.

Det där är ni inte så noga med i andra fal så varför dra det till sin spets i just detta fallet... ja just det det är en kollega som kan råka i klistret...