Citat:
Ursprungligen postat av Powergirl
Breiviks syn på sig själv och andra människor når oanade höjder (läs lågvattenmärke) vid rättegången i Norge.
När de som överlevde attacken på Utöja vittnade rörde inte Breivik en min. När rätten fick ta del av beskrivningar på hur hans mordoffer hade avlivats av Breivik rörde han inte min. (Ett och annat småleende undantaget.)
När Breiviks spelande på nätet och hans uppväxt togs upp av rätten blir massmördaren förnärmad och påstår att hans privata liv har rätten inte med att göra och stänger av mikrofonen.
Jag skulle nog vilja påstå att Breiviks agerande tyder inte på att han fattat vad han gjort. Hur någon kan påstå att kräket Breivik är frisk övergår mitt förstånd.

Jag tror mycket väl att Breivik vet vad han gjort.
Skillnaden mellan Breivik och t.ex du själv är att: Du tycker att han gjort något fasansfullt och vidrigt, medans Breivik tycker att han gjort något bra, något som behövdes göra.
Troligtvis så är det därför som han inte bryr sig nämnvärt om vad offren/vittnen berättar.
Om jag lägger upp det så här, vem tror du mår sämst:
1) Personen som råkat köra ihjäl någon vid ett övergångsställe.
2) Personen som skjuter någon i tjänsten.
3) Personen som skjuter någon han verkligen avskyr.
Vi kan nog alla hålla med om att 1an är en klar vinnare.
Om vi ser till 2an, så brukar de flesta svara "det var ju bara en fiende" och inte bry sig nämnvärt.
Visst, det samlas i det undermedvetna och utvecklar efter några år troligtvis PTSD, men det är en fråga om senare psykiska defekter.
Breivik platsar in på både 2an och 3an, han hatar och han är i krig.
Varför skulle han visa omtanke och reaktion för offfren under rättegången?