Kan Iran sänka amerikanskt hangarfartyg?

Alla övningar är tillrättalagda för att man ska få ut något ur det.

För en månadslång övning där en skyttesoldat tillbringar 90% av tiden med att vänta, 0,1% med att bedriva strid, och där alla "sårade" får lämna övningen tills dess att den är slut skulle förvisso vara realistisk, men det skulle vara usel utbildning, för alla andra än de högsta befälen under övningen.

Och i fallet med HMS Gotland, så hade det varit ganska meningslöst att kryssa runt på världshavet i ett halvår, för att befinna sig inom HMS Gotlands operationsområde i ett par dygn och sannolikt aldrig komma i närheten av HMS Gotland.

Mindre troligt.
Dock har u-båten stenkoll på allt i närheten.

Nåja, finns ju skytteträning där övningen inte är "planerad".

Övningen med HMS Gotland var såklart planerad .
Men om man tror att den sänktes ned mitt i carriergruppen och ta skott och sen var det klart så får man tänka om. För så låter det på vissa i tråden.
En lekmannagissning är att carriergruppen saktade ned något och Gotland låg framför i bakhåll och smög sig tillräckligt nära för att ta 100% träff.
Detta dessutom flera gånger under olika förhållanden.

Högsjöterrräng är väl inget riktigt ord, högsjövatten vore däremot bättre. "At the high seas" betyder ute på världshaven alltså.


En en annan faktor är däckspersonalen på flight deck att ifall det blåser för mycket av fartvinden så kan de blåsa av från båten och åka ner i havet.

Ja annars är det riktigt att motvind är alltid bäst. Både vid start och landning.

Dessutom är den ständiga fartvinden farlig i att den kyler ner kroppen utan att soldaten märker det förrän det är för sent. Tex då krampanfall i nacken, käken, underarmar och händer.

Tror att man vill begränsa sig till 8-12 sekundmeters vind uppe på flight däck i total vindbelastning på soldaterna. För att de inte ska börja frysa. De måste också ha riktigt bra UV-skydd i hjälmens visir annars så får soldaten stora bekymmer med ögonen. De svullnar igen. UV-ljuset ute på havet är mycket starkt pga den skarpa solen som reflekteras i havet.

De nya hissarna soml lyfter upp F-18 flygplanen till flightdeck har bytts ut mot elektriska. Men som har en hel del nya barnsjukdomar, och kan tydligen stanna mitt i ett lyft..

De förra hissarna var byggda med hydraultryck och därför var de också onödigt långsamma.
Men när hydraulsystemen började att läcka blev det mycket svårt att hitta läckorna.
Ledningarna och slangarna ligger inte öppet och synligt utan dolda bakom paneler mm.
Problem uppstår då och då eftersom ledningarna används ibland inte på flera månader, och när
sedan ska användas så fastnar servoventilerna och liknande.

Läckaget syns knappt eftersom hydrauloljan bara kryper ut. Den försvinner men man ser inte var den försvinner, typ.


Getingbo eller bikupa typ ja...
Nu finns det inga ritningar på de nyare hangarfartygen. Men äldre tex från 1970-talet hade
tex ett 20/30-tal vattentäta skott på varje sida, babord som styrbord.

Du behöver troligen få in 10-20 träffar på en och samma sida innan båten ens har slagsida.

Det är synnerligen robusta konstruktioner.

Fast en hypersonic missil som tex gör Mach 3.0 har en hastighet på 1000 meter per sekund.

Det finns alltså ett så litet tidsfönster att styra den på att hangarfartyget har hunnit att flytta sig en avsevärd sträcka ändå.
Till exempel så är det i regel inte lönt att försöka styra en så snabb missil förrän den har nått ner
till tätare luftlager. Tex 6000 meters höjd och lägre. Men då har man bara 6 sekunder kvar på sig att hinna styra. För att det ska bli effektivt så måste man ha en styrkonsol som "komprimerar"
bildperspektivet. Inte så lätt att få till. Operatören måste tränas helst i simulator, där bildperspektivet är noggrannt utvalt och beskuret.


Som en jämförelse så gör ett hangarfartyg vid 30 knops fart ((15,4 meter per sekund)
en full 360 graders rundpall ute på havet på knappt 7 minuter, och det med en diameter på vändcirkeln på cirka 2000 meter. USS Nimitz och Abraham Lincoln kan tydligen fås att kränga (tilta) drygt 20 grader.

Vet ej om de kan barlasta ned den ena sidan så att de kan ta en ännu hårdare gir ?
Det borde kunna gå. Men det tar tydligen flera timmar att säkra allt gods ombord med nylonstroppar och kättingar, innan man ska låta båten kränga så mycket.

Även om de skulle få till en träff rakt på flight deck så är dess laddning kanske 300-1000 kg. Det blir visserligen ett stort hål i däcket, men hela båten har en enorm volym och den sjunker inte för ett
sådant hål inte.
Det finns för många vattentäta skott inne i dessa byggen, att det vill till många träffar innan något sådant kan sjunka.

Man kan fundera på bästa sättet att skydda komplicerade stålkonstruktioner. Och en tanke i stridsvagnarnas barndom var att istället för tjock pansarplåt så kunde man ta två tunnare pansarplåtar med vanlig sand emellan. Lättare och billigare, men ger ett relativt gott skydd ändå.

Likaså det tänkta skyddet mot ammunitionsförråden ombord på större fartyg kunde utgöras av vanlig sand. I vissa fall så övergavs dock den idén just på grund av att man inte kunde hålla efter rostangreppen inuti sandfickan.



Kineserrna har nog ingen koll på hur USS Gerald Ford set ut invändigt och var de vattentäta skotten sitter. Och hur de är tätade. På dessa stora monsterskepp så har man tänkt ut elastiska skarvar i konstruktionen, ungefär som att broars komponenter kan röra sig oberoende av varandra.

Vet ej som sådana finns där ?

Förr så nitade man ihop stålfartygen. Nitarna gav en viss flexibilitet i varje fog. Något som ibland var praktiskt och ökade båtens sjövärdighet. Senare började man istället svetsa ihop skroven. Billigare, lättare och man kunde bygga mycket djärvare konstruktioner.

Svetsningstekniken blev avgörande för att kunna bygga bättre isbrytare. Men också de så kallade oljetankers att de kunde byggas med miljövänligare dubbelskrov till samma pris som för ett enkelskrov, dvs om det skulle varit nitat. Det gjorde också skrovet betydligt styvare både vid torsion, vridning och böjning (flexning).

Amerikanerna försökte sänka ett eget utrangerat hangarfartyg genom ihållande beskjutning - det gick inte.

Det enda som egentligen kan få en sådan bjässe att sjunka är en intern explosion, förutom kärnvapen då. Det går ju dock att sätta det ur funktion genom att skada viktig utrustning, viktiga utrymmen eller genom att starta bränder som ju sprider sig lätt genom värmeledningen i stål.

Ja, det är verkligen rejäla byggen det handlar om. Det är rejält tjockt stål och tryckvågen från en explosion kan reflekteras runt i många små utrymmen och dämpas på så vis.

Det är intressant att läsa att ett av USAs hangarfartyg förstördes av brand ombord under WW2.
Alltså det var trädäcket av teakträ som fattade eld och brann fruktansvärt hårt.
Med extrem hetta. Teakträ har faktiskt ett ganska högt värmevärde, och till och med att stålet under hade kroknat av värmen.

Teakträ är det föredragna virket till sjöss. Immunt mot röta och immunt mot skeppsmasken, dvs en borrmussla. Plus att det tål både saltvattnet, det starka solljuset och att det är rätt så halksäkert.
Dessutom är det förstås snyggt också.

Om sänkningen av den iranska fregatten Dena utanför Sri Lanka:

Skjuter man en torped, tex MK48 så blir det en gasbubbla 20-30 meter stor, som har en temperatur på 3000-5000 grader. Värmen i gasbubblan får vattnet inuti bubblan att förångas på ett ögonblick.
Men då bubblan når sin maxstorlek så svalnar explosionsgaserna av. Den svalnar så mycket att den når ytvattnets temperatur. Då sjunker trycket mycket hastigt till cirka 27 mBar.
Vattnet utanför Sri Lanka är cirka 28 C varmt och sådant vatten har ett
ångtryck på bara 27 mBar.

Och bubblan krymper då cirka 300-350 ggr på blott en 1/100 dels sekund.
Alltså med ljudets hastighet i vatten, dvs 1500 meter per sekund.
Det är alltså mycket snabba förlopp som det handlar om, och som förstås kan bryta sönder även större båtar..

Just i hangarfartygens fall så har de nog tänkt ut hur man bäst kan skydda skrovet.
Man behöver tex inte göra kölen i ett enda stycke, utan den kan byggas som tex en fackverkskonstruktion istället.

En modell vore att bygga fartyget som ett dubbelskrov men att det finns luft mellan skroven.
Stötvågen från explosionen dämpas i luftutrymmet. Jag tror ni själva får fundera ut hur man kan designa sådana skrov.

Jag hade försökt som du skriver med brand.
Någonstans har de en inte oanseelig mängd bränsle.
Alternativt slå ut driften.
Bryggan ligger pyrt till den med. Svårt med en torped dock

Det troliga är att man inom ett begränsat område gav CSG olika uppgifter, t.ex. att genomföra flygoperationer (rusning i 30 knop upp mot vinden, där eskortbubblan gör det bästa för att försöka hinna med), att genomföra simulerade transitering (c.a. 20 knop eftersom det är eskortfartygens effektivaste hastighet), simulerat passage genom sund med förhöjd hotbild från minor och konventionella ubåtar o.s.v. Rimligen med fokus på fall liknande det sistnämnda.

Ja. Inte osannolikt kring Catalina och Clemente island där marinen tränar mycket.

Där är du!!
Varför sänker inte Iran hangarfartyget? Vad väntar man på?