Citat:
Ursprungligen postat av spokytrain666
autismspektrumdrag, paranoid eller schizotypal personlighetsstörning, och vanföreställningssyndrom
kan det vara något kanske....
Paranoid? Fullt möjligt. Inom exempelvis en paranoid personlighetsstörning eller paranoiskt vanföreställningssyndrom. Schizotyp ps? Möjligt, där ska dock ingå magiska element. Kanske skulle hans tempelriddaridéer, om de står för något mer än metaforer, vara magiskt tankegods. Men det bör finnas någon tro på översinnlig förmåga. Jag tror schizotyp är lite för rubbat, kanske schizoid i så fall. Aspergers syndrom? Kanske det, många med AS är uthålliga i det de gett sig fan på, måluppfyllnaden kan vara extrem, om det är i förening med en hög allmän intelligens. Hans inlägg på nätfora och formuleringarna i manifestet på engelska (Han säger sig ha stått bakom halva textmassan, har han fått hjälp språkligt sett? Han ursäktar sig nästan att engelska inte är hans modersmål.). Jag kan föreställa mig att han är för socialt slipad för att ha AS. Men det kan vara en illusion, eftersom AS-personer i många fall kan bli utmärkta imitatörer i rollsammanhang där de annars saknar intuitiv förmåga.
Tankeexempel: tänk om han genom besvikelser i livet, eller av andra skäl, fått ett stort bekräftelsebehov (försmådd av far i tidig ålder; narcissistisk personlighet...), sedan kanaliserat detta destruktivt eller skaffat sig ett pansar eller blundar/är likgiltig för många andras liv och lidande, och filat på en stor plan som han sedan genomfört. För att mörda en stor mängd personer som den häktade misstänkte attentatsmannen medgivit, förutom bombattentatet, krävs dessutom empatilöshet, likgiltighet eller hat. Han sägs ha jublat när han sköt ner offren. Ska man tolka detta som sadism? Den enda mekanismen eller möjliggöraren för massmordet på Utöya, om det inte är avsaknad av empati, vore en faktisk övertygelse att han därmed lindrar/föregriper ett större ont... då kanske det handlar om psykos vid gärningstillfället. Planeringen och som det verkar perfekta genomförandet talar hellre för vanföreställningssyndrom i så fall, om det drevs av övertygelsen att han genom massakern lindrade/föregrep ett större ont.
Megaloman narcissist?
Hade han haft en större uppbackning än vad som sannolikt är fallet, t ex hänvisat till en befäst organisation som t ex al qaida, "jihad" eller en kommunistiskt gerillarörelse och villkorat med frigivning av t ex fängslade terrorister skulle samma gärning (bomb mot regeringskvarteren och massakern på ett politiskt läger) inte tas för en presumtiv dåres dåd. Man hade hänvisat och säkert allmänt uppfattat retoriken om politisk övertygelse och klassernas och kulturernas kamp etc. Frågan om "övertygelse", vare sig den omfattar mytologiska berättelser om "guds ord" och i en eller annan tappning delas av många likasinnade, och gränsen till vanföreställningar är inte ny. Med tillräckligt många likasinnade så övergår en vanföreställning till normbildande tankegods.